Intervju

Mikael Sundberg fann Jesus mellan logik och längtan.

Mikael Sundberg (41) är en fotograf och 3D-animatör i Vintrosa utanför Örebro. I dagarna är han aktuell med sin nya bok ”Finns Gud?”, en bok om vetenskap, tro och sanning. Men vägen till tron på Gud var inte helt rak för Mikael, och han har en fantastisk historia att berätta. Inte minst har hans erfarenhet av att möta evangeliet som döv, en hel del att lära oss.

Intervju

Under alla år som Maranataförsamlingen bedrivit mission i Dominikanska republiken har vi haft ett stort stöd av Isaias Rodriguez. Isaias förestår en församling i ett av Santo Domingos mer oroliga områden. Bara några kvarter från där han bor och arbetar med sin familj ligger gigantiska slumkvarter som sträcker sig ända ner mot flodbädden. Den bakomliggande nyårshelgen var Isaias son Jonathan, bosatt i Sverige, på besök i hemlandet. Han ställde då en del frågor på uppdrag av Midnattsropet:

Intervju: Stina Fridolfsson

Greger och Marita bor i en trevlig radhuslägenhet i Vivalla, Örebro sedan tjugoett år tillbaka. Innan dess bodde båda i storfamiljsgemenskap på olika platser. Marita växte upp i ett troende hem i Dalarna och lämnade sig åt Gud som mycket ung. Hon utbildade sig till småskollärare, men då hon arbetat något år, fick hon svåra psykiska problem och orkade inte fortsätta i tjänsten. Hon åkte till Stockholm en dag, där hon stämt träff med en kamrat som skulle komma till Gamla Bro, där Maranataförsamlingen hade en cafeteria. Kamraten dök inte upp, men Marita bekantade sig med ungdomarna i Maranataförsamlingen, och så småningom kom hon att flytta in i storfamiljsgemenskapen på Blommenhof utanför Nyköping. ”Det var räddningen för mig” konstaterar Marita tacksamt.

Tage Johansson, 80 år
Intervju av Stina Fridolfsson
**
**När Midnattsropet ville göra en intervju med Tage Johansson, med tanken att han skulle berätta en del från sitt rika liv, visade det sig vara svårt att styra. Tage ville gärna bli intervjuad, men absolut inte berätta så mycket om sig själv. Han ville förmedla den vision som burit honom i alla år, redan innan han fick den manifesterad i Maranataväckelsen. Här får våra läsare ta del av den vision som ledde Tage in i en livsstil som präglat större delen av hans liv.

Intervju

Stina Fridolfsson i samtal med Maria Palmkleven från Malung

När allt hopp var ute grep Gud in och helade Maria

Under höstens bibelskola som Maranataförsamlingen hade på Bällsta Missionscenter, kom en deltagare som aldrig tidigare besökt oss. Det var Maria Palmkleven från Malung. Hon trivdes från första dagen, och fastän hon egentligen planerat vara med bara några dagar, så ringde hon återbud till de aktiviteter och sammanträden hon annars skulle vara med på hemma i Malung. Att vara med på bibelskolan ville hon prioritera!
Maria har en del svårigheter att gå, men rör sig ganska obehindrat ändå. Och när jag fick höra om hur Gud gripit in och helat henne från att dö i svåra sjukdomar mer än en gång, kom vi överens om att jag skulle besöka henne och göra en intervju hemma hos henne i Malung. Och här får våra läsare del av hennes märkliga livsöde.
_
_
Maria föddes inte i ett kristet hem, även om modern bad aftonbön med henne. Maria var yngst av tre syskon, en syster som var 18 år äldre, och en bror som var 6 år äldre. Redan som mycket liten fick hon för sig att hon skulle bli missionär eller frälsningssoldat! Hon vet inte hur hon kunde få en sådan önskan, men det kanske hade samband med att hennes mormor var en bedjande kristen.
Vid fyra års ålder blev hon sjuk. Blev yr, såg dåligt, kunde inte sova på nätterna, och kräktes mycket. Vid läkarbesök tog det tid innan man kom underfund med att hon hade en hjärntumör, och vid sex års ålder opererades hon första gången. I tre månader låg Maria förlamad innan hon lyckades arbeta sig upp. Det blev många operationer, en gång fick hon flera hjärtstillestånd i samband med operationen. Då var hon nio år. Men då upplevde hon något. Hon tyckte att hon låg på stranden, på en grön äng. Jesus kom till henne. Maria säger stilla:
- Jag förstod att det var han, för jag såg märkena i hans händer och han hade en krona. Och han frågade om jag ville tillbaka till livet igen. Jag upplevde hur han kom in och gav mig en bok, och han sa: Läs mitt ord. När jag sen kom till medvetande så var det en diakonissa på sjukavdelningen som gav mig en Barnens Bibel! Och någon av personalen började sjunga sånger om Jesus med mig!
På detta sätt, både genom inre uppenbarelse och medmänniskors omsorg, leddes Maria till ett ställningstagande att tro på Jesus.
Trots att Maria var så sjuklig och mycket infektionskänslig, kunde hon genomföra sin grundskoleutbildning. Visserligen ett år försenad, och hon fick en hel del hemundervisning och annan stödundervisning.

Intervju med Zebastian Vidén:

Du har haft mycket praktiskt och samord-nande ansvar i sommarens evangelisationssatsning. Varför är det viktigt med den här typen av inre mission?

Både inre och yttre mission är något som varje kristen är kallad till. Det sista Jesus sa innan han lämnade lärjungarna var att de skulle missionera. Att de skulle sprida evangelium. Vi ser idag hur det på olika plan blir mörkare i världen - inte minst andligt. Men Guds församling är bärare av ett budskap - ett ljus - som måste lysa desto klarare i vår tid. Tiden är kort och Jesus kommer snart, men ännu har vi nåd att verka och föra fler människor till Gud.

Arne Imsen uttalar sig mycket personligt för MR om sin kamp för att förverkliga livsuppgiften. Vägen från en given plats i den offentliga ”debatt-baletten” mot att bli en korsbärare i Jesu efterföljd.
- Vad jag hoppas på är att den korta tid som är kvar kunna föra fram det maranatabudskap som egentligen inte någon gång i denna generation har predikats i detta land.

Vad var det som gjorde att du bröt med engagemanget i samhällsdebatten?

Marita Leijonhufvud intervjuar väckelsepionjären Elisabeth Lundin
**
**Elisabeth Lundin är 97 år och bor numera på ett äldreboende. Hon var en av pionjärerna som var med och startade Maranata i Örebro på 60-talet. Marita och Greger Leijonhufvud  har tät kontakt med henne, och här berättar Elisabeth något om sitt liv.

-Jag växte upp i Hjärsta i Örebro tillsammans med föräldrar, en syster och tre bröder. Mamma var troende men inte pappa. Redan som barn tyckte jag om att rita och måla. Min ena bror var också duktig att rita.

Stina Fridolfsson intervjuar Najib Elkalifi:

Najib Elkalifi är ursprungligen från Marocko, men kom som ung till Sverige 1973. Han kom till Maranataförsamlingen, och tog emot Jesus Kristus som sin frälsare. Det var en period då flera andra araber kom till församlingen, och Najib fick vara med och vinna dem för Jesus. Najib beskriver själv den tiden så här:

Najib vittnar om sin tro. -Jesus talar i bibeln om en kvinna som hade tappat ett av de tio mynt hon hade; ett av de mynt hon förvarade inför sitt bröllop. Den glädje hon kände när hon hittade myntet, den kände jag då jag funnit Jesus till frälsning. Jag var ofta ute, och så fort jag mötte någon som talade arabiska, berättade jag för dem vad jag fått, vad jag hade mött.

Intervju med Emanuel Johansson
**
**Emanuel Johansson har flyttat till Åland med sin familj. Efter att under ett år ha kämpat mot skolmyndigheterna, för rätten att bedriva hemundervisning med sina barn, väljer han att flytta till detta grannland där man respekterar den rätt föräldrar har i internationella konventioner. Men först och främst handlar det om vår kristna tro, berättar Emanuel för Midnattsropet, där han också är medarbetare.

Emanuel Johansson – du föddes i en storfamiljsgemenskap, eller hur?

I Göteborg finns några maranatapionjärer som troget håller ställningarna för evangelium. Varje vecka sänder Radio Maranata över närradion. Den som i många år vakat över detta är Solveig Norrman, som även varit en ivrig kommissionär för Midnattsropet. Hon fortsatte tills hon var 90 år med att dela ut tidningen.
Solveig har nu fått hembud. Den 7 juni flyttade hon till sitt himmelska hem.

Barbro Schröder intervjuade Solveig för Midnattsropet 2014, nr 1:

Intervju med Robin Vidén av Stina Fridolfsson

**
Under sistlidna sommarkonferens som Maranatafolket hade i Bromma, presenterades den levande församlingen som en proteströrelse i spåren efter den urkristna församlingens kämpar,  dessa  som  gjorde ”tvärt emot kejsarens påbud” och sade att en som hette Jesus var konung. Begreppet ”Tvärt-emot-folket” myntades. Robin Widén, som ända sedan han gått ut nioårig grundskola, varit med i Maranatas arbete, deltagit i uppbyggnadsarbete både ekonomiskt, praktiskt och andligt, är en inspirerad och inspirerande representant för ”Tvärt-emot-folket”. MR fick tillfälle att göra en intervju med honom.**

Intervju med Sven Vestman, påsken 2015

Intervju av Stina Fridolfsson

Sven Vestman föddes i Larsmo, en svenskbygd i Finland. Året var 1939 då Sven kom till världen tillsammans med sin tvillingbror. Fadern drog ut i finska vinterkriget.

-Min barndom var i alla fall den bästa tänkbara, berättar Sven. Vi föddes på landet, och behövde aldrig vara hungriga. Vi hade kor och jordbruk,och om man på den tiden hade ett jordbruk, behövde inga barn gå till sängs hungriga. Vi hade också en mor som hade makt med Gud. När hon bad till Gud, så talade hon med Gud. Detta präglade oss som barn.

Intervju: Stina Fridolfsson

Gösta Karlson är en välkänd profil för många i den svenska kristenheten, och inte minst för Midnattsropets läsare. Vi hälsade på honom i hans hem i Tranås för att få en intervju och presentera honom i tidningen.

Vid den inledande frågan om hans ålder, sade han med glimten i ögat:

- Jag är på mitt åttiosjunde år, så jag tänker sparka igång och börja om nu! Det är bra att börja i den åldern!

Barbro Schröder intervjuar Solveig Norrman

I Göteborg finns några maranatapionjärer som troget håller ställningarna för evangelium. Det märker man bland annat av att Radio Maranata varje vecka sänder över närradion. Den som i många år vakat över detta och svarat för kostnaderna, är Solveig Norrman, som även är en ivrig kommissionär för Midnattsropet. Hon börjar närma sig nittio år, men fortsätter att dela ut tidningen varje nummer. Barbro Schröder, som många år varit ute på fältet som maranataevangelist, bor också i Göteborg. Hon har i ett samtal med Solveig skrivit ner några glimtar från hennes livshistoria. Så här skriver Barbro:

Kampen för troendedopet!

Lars Bygdås intervjuar pingstpastor Sigvard Svärd

- Det kändes som att starta en motståndsrörelse, säger pingstpastorn och förkunnaren Sigvard Svärd om tiden då han först påtalade att hans rörelse börjat ”svaja i dopfrågan”. Det var nästan 20 år sedan!
Och den motståndsrörelsen fortsätter Sigvard Svärd genom en öppenhjärtig appell på nätet nu i januari, 2014 som fått stort gensvar i de sociala medierna. Men Sigvard Svärd ser upplösningsprocessen långt, långt djupare än så.
- Det är inte bara dopsynen som ”svajar”: Det gäller hela vår syn på bibelordet. Om den rubbas rasar ju allt…!
-Det har gått så långt att jag märker i min tjänst en viss skepsis inför att läsa Bibeln.
Men han har en positiv lösning: - Nalkas Ordet och det skall nalkas dig!
_
_ I MR:s julnummer 2013 utlovades en het dopdebatt 2014. En av de första ut på nätet var pingstpastorn Sigvard Svärd. Ett mycket uppmärksammat inlägg rubricerat ”Jag känner sorg och skuld”. Med Svärds inlägg fick dopdebatten en djupare och mer personlig dimension. Vi publicerar delar av detta inlägg från den 3 januari 2014.

Lars Bygdås i samtal med Stig-Erik Westman om dramatiken i Mellanöstern

Flera seriösa bedömare menar att hela det moderna Mellanöstern kan gå mot en våldsam upplösning. (Radioprogrammet Konflikt 15 juni) Genom de religiösa fejderna, främst då fiendskapen mellan sunni och shia, hotas flera länder att förvandlas till sekteristiska enklaver som bekämpar varandra. En av orsakerna är det politiskt instabila läget i flera av länderna. Detta i sin tur har sina orsaker bland annat i kolonialismen. Exempelvis Syrien som blev franskt mandat efter första världskriget och självständigt först 1944.
Vi får förlita oss på det profetiska ordet som säger att det är just här som slutstriden skall stå. När Messias upprättar fridsriket.

Intervju med Jan Egil och Lill Hafsahl

Då Jan Egil Hafsahl förra året fyllde sextio år, fick han som gåva en inbjudan att tillsammans med sin fru Lill besöka Maranataförsamlingens missionsarbete i Dominikanska republiken. Jan Egil har betytt mycket för detta missionsarbete, då han redan under åttiotalet under några månader besökte oss i Dominikanska republiken, och var till stor hjälp och stöd i arbetet. Både med sin förkunnelse, och med att delta i kampen för att några fångar som suttit oskyldigt fängslade många år skulle friges. Efter tjugofem år, var Jan Egil och Lill nu åter tillbaka på besök. Också denna gång förmedlade de stor välsignelse, främst genom en serie bibelstudier i Palavé. Vi hade nog önskat att för tidningen Midnattsropets räkning få göra en grundlig intervju där Jan Egil och Lill berättat hela den fascinerande och trosstärkande skildringen om bakgrunden till det församlings- och missionsarbete de förestår, men vi begränsar oss till att ta med främst hur missionsarbetet i Rumänien utvecklades.

Intervju: Stig Andreasson

På vår resa från södra Frankrike tillbaka norrut mot Belgien tog vi vägen till den lilla staden Rombas. Där hade vi aldrig förut varit, eftersom den ligger lite vid sidan om huvudvägen genom Lothringen, som gränsar både till Tyskland och hertigdömet Luxemburg. Rombas har bara tio tusen invånare men ligger i det folkrika departementet Moselle, där över en miljon människor bor och arbetar. Orsaken till att vi reste till Rombas var att vi hade planlagt ett besök hos Walter Vappiani, en före detta ”healer” som blivit frälst och befriad från sina ockulta förmågor.

Intervju med Paulus Eliasson

Paulus Eliasson – man kan väl nästan säga att du föddes i Maranataförsamlingen?

-Det kan man absolut. Mina föräldrar kom med i församlingen två år innan jag föddes.

Sedan fick du namnet Paulus. Har det betytt något för dig att heta Paulus?

-Jag vet inte. Det är väl litet förpliktande. Folk brukar reagera på det och brukar kommentera, och det kan vara en slags öppning för att börja prata med folk. Namnet Paulus betyder egentligen den lille, den värdelöse, så jag försöker hålla mig på jorden. Det är ett väldigt ovanligt namn, och nästan ingen i Sverige heter det.