Jesu-Tillkommelse

Undervisning

Det är till Lukas evangelium, det fjortonde kapitlet, mina tankar har gått denna gång. Ett märkligt kapitel, fullt av andlig och profetisk undervisning — och så typiskt för Lukas evangelium.

Tre gånger berättar Lukas om hur Jesus blir inbjuden till måltid hos en farisé (Luk 7:36, 11:37, 14:1). Det är unikt för Lukas; i de andra evangelierna sker mötena med fariséerna oftast ute på öppna platser, ofta under konflikt och diskussion.

Insändare

Vi lever i den sista tiden. Ryssland hotar med krig mot Nato, och snart kan världen dras in i ett sista, stort krig. Därför behöver människan bli frälst innan det sker. Underhållning i kyrkorna räddar ingen – det som behövs är frälsning och omvändelse, innan det är för sent.

Jesu tillkommelse är nära. Många människor i dag söker inte Gud. De tänker att livet på jorden ska fortsätta för alltid, men så blir det inte. Guds ord säger att en dag tar allt slut.

Ledare i Midnattsropet 1960

Jesus skall komma igen, och tidstecknen säger oss, att vi står inför denna tidsålders avslutning. Snart skall ”Herren själv stiga ned från himmelen, och ett maktbud skall ljuda, en överängels röst och en Guds basun. Och först skola de i Kristus döda uppstå. Sedan skola vi som då ännu leva och hava lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes. Och så skola vi för alltid vara hos Herren” (1 Tess 4:16-18). Församlingen, Jesu Kristi brud, skall, eskorterad av himmelska furstar och väldigheter i hast evakuera från jorden för att träda fram inför Gud på Sions höjder. Är du redo för uppbrott?

Text: Märta Berg Strömmare

Finns det då något hopp? Ja, det finns ett hopp knutet till en person. Jesus Kristus. Har Gud någon plan? Ja, det har han! Kan vi lära känna Guds plan? Först av allt måste vi förstå att Guds plan i själva verket är delad i tre basala enheter: Israel, församlingen och världen. Det profetiska ordet låter oss få kunskap om vad dessa planer handlar om.

Israel, Guds egendomsfolk eller utvalda. Det är hans jordiska folk som genom historien genomgått såväl välsignelse som förskingring. Men Herren har aldrig tagit tillbaka löftena till sitt utvalda folk. Inte heller har han flyttat över löften till en annan adress. Därför verkar han med sin trofasthet i detta folk ännu idag. Han är inte beroende av tillfälligheter och utspel som försiggår på historiens arena. Vad han har lovat, det håller han. Men det finns olika tidsåldrar, epoker för hans agerande. Vi finner dem i Ordet. Det är nämligen så, att före världens början sörjde Gud allra först för att ta ut ett folk för sitt namn.

Av hedningarna. Det är det mysterium som kallas för Guds församling.

Predikan av Arne Imsen från 1997

Det är en märklig text jag har, och märkliga frågor jag skulle vilja ställa.{{ double-space-with-newline }}Under de senaste åren har budskapet om Jesu tillkommelse av naturliga orsaker blivit så oerhört aktuellt. Det är som om dagshändelserna talar sitt mäktiga språk om tidens slutfaser. Och det i en värld där skeendet utvecklar sig med en nästan matematisk precision emot det som vi har läst så mycket om i de heliga skrifterna, men kanske inte förstått. Vi har inte haft förutsättningar att förstå det, men idag klarnar det och det är helt uppenbart att vi i mycket stor utsträckning har missförstått budskapet om Jesu tillkommelse därför att det har kommit att handla om en slags teknisk, teologisk och eskatologisk problematik.

Predikan av Ramón Rigal, Kuba

“Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Fars hus är många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni” (Joh 14:1-4).

Text: Berno Vidén

Födslovåndor. Det talar Jesus om i bland annat Matteus 24 och Lukas 21. Från år 1948 och framåt, då Israel efter nästan tvåtusen år i exil återigen blev en nation, har vi om och om igen genom olika händelser världen över påmints om att tiden för Jesu andra tillkommelse är nära. Då judarna i slutet av 1800-talet började återvända till sitt land och återigen bli ett samlat folk, uppfylldes flera bibliska profetior och därefter har den eskatologiska tidslinjen accelererat.
Vi ser idag med oro på hur klimatets förändringar påverkar våra liv, hur miljontals människor befinner sig på flykt från konfliktområden och hungersnöd. Naturkatastrofer blir allt vanligare, såsom jordbävningar, orkaner och andra fenomen. Varje dag dör 15 000 barn under fem års ålder på vår jord, de flesta på grund av sjukdomar som går att förebygga, som diarré och malaria. Undernäring och avsaknad av rent vatten bidrar till mer än hälften av dödsfallen. Tragiskt nog går denna ”tysta katastrof” ofta obemärkt förbi, eftersom media sällan uppmärksammar dödsfallen annat än i årliga statistiska rapporter.

Appell av Hans Lindelöw

När den kristna församlingen babyloniseras, förvärldsligas, förflackas och avfaller; då den processen har inletts och tagit fart söker du förgäves efter signaler om Herrens tillkommelse

Vi befinner oss i det som kallas för reformationsåret. Det var 500 år sedan Martin Luther spikade upp de 95 teserna. Han skrev flera böcker, en av dem med rubriken Kyrkans babyloniska fångenskap. En liten skrift som är väldigt intressant och lärorik. Man kan förstå hur tidsläget var. Jag vet inte om reformatorn görs någon verklig rättvisa, men ett är säkert, det här är bara ett exempel på att protestanterna och sedermera väckelsekristna varit observanta på att den kristna församlingen kan babyloniseras. Hur går det till och hur ser det ut?

Text: Sven Shimon Grenmyr

Uppryckelsen sker snabbt och överrumplande, men är väntad och efterlängtad av alla de som är redo. Herrens dag är en utdragen process av domar och katastrofer som avlöser varandra och som varken är väntad eller efterlängtad.

Frågan när han återkommer är lätt att besvara. Han kommer när tiden är inne. Nu är det inte det självklara svaret vi vill ha, utan vi söker tecken i tider och stunder.

Predikan av Berno Vidén

Hela världen är i den ondes våld, men församlingen hör Gud till och står över världen. Vi är främlingar och gäster här i tiden, men tänk vilket uppdrag vi har! Himmelens Gud har själv satt oss här att vara hans röst i tiden, att befria människor från ondskans våld.

Har du haft en vision någon gång, som du uppfyllts och tänts av, en vision om något du önskat genomföra och se förverkligat? Man kan få det genom ungdomlig entusiasm. Jag minns när jag var ung och drabbades av maranatabudskapet. Jag gick i skolan och allt runt omkring handlade om att satsa på rätt utbildning för sin framtid, en tanke som kändes främmande för mig. När sista skoldagen var avslutad så hade jag bara ett i tankarna: Jag måste få tjäna Jesus! För mig ledde det till att jag fick förmånen att flytta in i en av Maranataförsamlingens storfamiljer och på heltid vara med i tjänsten för Guds rike.

Ledare av Arne Imsen från 1994, inledning av Berno Vidén

”Nu måste vi öka sysselsättningen och gå in i EU. Vi måste ordna och fixa så att fler människor får arbete. Men det stora problemet är egentligen fördelningen av jordens resurser, det säger Bibeln.”

Med de orden inledde Arne Imsen en ledare publicerad i Midnattsropet året innan Sverige gick med i EU. Idag har utvecklingen gått mycket längre och vi ser ett EU, som inte bara tagit form, men som också är på väg att falla samman exakt på det sätt som profeten Daniel beskriver när han får se hur den mäktiga bildstod som representerar världsrikena pulveriseras och till slut försvinner. Dess yttre glans och makt var bara en förrädisk yta och kunde omöjligt bestå. EU är ett resultat av detta antikristliga rike och kommer att när tiden är inne rasa samman i sodomitisk korruption och ondska. Det räckte med att Storbritannien röstade om att lämna EU för att världsekonomin skulle hamna i kris. Brexit förmodas ge ekonomiskt förödande dominoeffekter framöver.