“…ut i hela världen och prediken evangelium för allt skapat. Den som tror och bliver döpt, han skall bliva frälst, men den som icke tror, han skall bliva fördömd.” Mark. 16:15-16.

Ovanstående betydelsefulla budskap läser vi ut Jesu missionsbefallning. Jesu offergärning här på jorden var nu fullbordad och han skulle fara tillbaka till himlen. Guds frälsningslöfte var nu en verklighet. Alla syndare hade nu fri tillgång till syndernas förlåtelse och ett rikt liv i frihet och seger, högt över skuld och dom.

läs mer

Posts

Varför jag lämnade statskyrkan

Jonas H. Näslund Det finns en bestämmelse inom Statskyrkan som föreskriver, att barn till föräldrar som tillhör Statskyrkan automatiskt blir medlemmar i nämnda kyrka. Eftersom mina föräldrar, likt de flesta, tillhörde Statskyrkan, kom även jag att bli medlem där redan från födelsen. Detta förhållande ingav mig såsom ofrälst inga som helst bekymmer. Men vid nittonårsåldern upplevde jag frälsningsundret, och följden blev en omprövning i mitt liv på många områden. Jag vaknade även upp över statskyrkans felaktiga inställning till Guds ord i många väsentliga frågor. Det gjorde att jag beslöt lämna detta kyrkosystem. Jag sökte upp en äldstebroder, som jag hade stort förtroende för, och som tjänade i den pingstförsamling jag då tillhörde. Sorgligt nov: gav han mig en felaktig undervisning i denna sak. Det hade tf l följd att jag vacklade i min övertygelse och blev kvar i Statskyrkan några år till. Det inträffade ett dödsfall i min familj, och i samband med begravningen bevistade jag en högmässa där även ett s. k. barndop förekom. Jag blev oerhört beklämd över all villfarelse jag såg och hörde. Ett Guds ord från Uppenbarelseboken 18:4 blev då allvarligt och levande för mig. ”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktig i hennes synder”. Guds Ande gjorde klart för mig, att om jag frivilligt stod kvar i stadskyrkan, var jag också delaktig och medansvarig för vad som förekommer där. För mig fanns bara ett att göra, nämligen att begära utträde ur den obibliska Statskyrkan. På den tiden var det inte lika lättvindigt att få utträde som det ‘är nu. Jag fick ha ett långt, personligt samtal med vederbörande kyrkoherde. Men det var intressant. En månad efter detta samtal beviljades min begäran och jag hade icke längre något medlemskap i Statskyrkan. Den glädje och välsignelse jag kände var stor. Här följer i några punkter en. beskrivning över saker och ting, som gjorde att jag lämnade Statskyrkan. 1. Statskyrkan förkunnar att barnet i dopet får del i den nya födelsen. 2,. Barnbegjutnin’g praktiseras i stället för de troendes dop. 3. Statskyrkan gör i sin förkunnelse om Andens dop gällande att denna betydelsefulla upplevelse endast var för de första kristna. 4. I stället för att församlingen skall vara en helgad och från världsväsendet avskild skara, har Statskyrkan sin församling inom geografiska gränser och alla får tillhöra den oaVSett trosåskådning och syndigt leverne. 5. Församlingstukt praktiseras inte. 6. Herrens måltid utbjudes som ett nådemedel och erbjudes till oomvända människor vid avslutning av konfirmationsundervisning och andra tillfällen. 7. Statskyrkans angelägenheter bestämmes till stor del av en ogudaktig stat och kommun. 8. I Statskyrkan förekommer altartjänst, som är helt väsensfrämmande för nya Testamentets lära. 9. Statskyrkans herdar och tjänare har full frihet att leva i allehanda synder men får ändå behålla sina ämbeten. 10. Dess herdar och tjänare nödgas använda specialtillverkade kläder för vilket stöd saknas i Guds ord. 11. Vidare måste de predika. över förutbestämda texter utan möjlighet att ledas därtill av Anden. Till slut vill jag uppmana alla levande Guds barn, som ännu tillhör statskyrkan, att inför Gud ompröva denna sak och fatta ett avgörande beslut i positiv riktning. Jag .finner det också i hög grad ologiskt att samtidigt tillhöra en fristående församling och det kyrkosamfund, som Statskyrkan är. Ännu ett bidragande skäl till att lämna Statskyrkan, vilket framkommit under senare år, vill jag framhålla. Som bekant är svenska Statskyrkan medlem i kyrkornas världsråd tillsammans med katoliker och andra religiösa riktningar av olika slag. Således är varje anhängare i Statskyrkan representerad i detta världsomfattande, religiösa sammelsurium. Under det andliga arbetet bland ofrälsta människor ,möter vi ofta sådana som anser en omvändelse som överflödig enär man tillhör Statskyrkan och ‘är döpt som barn och sedan konfirmerad. Och så menar man att allt är gött och väl. Detta bör också ge oss en allvarlig tankeställare.

läs mer

Posts

NÅDEGÅVORNAS STORA BETYDELSE

Jonas H. Näslund ”Men varen ivriga att undfå de nådegåvor som äro de största.” 1 Kor. 12:31 a. Bibeln talar om nio andliga nådegåvor. Den talar även om nådegåvor, som är de största, men den säger ingenting om de små nådegåvorna, helt enkelt därför, att det inte finns några små nådegåvor. Ty alla nio nådegåvorna är stora och betydelsefulla och kan brukas till oanad välsignelse, där de får vara i verksamhet under Andens ledning. Men efter som Guds ord talar om de nådegåvor som är de största, förstår vi, att det även finns sådana som inte tillhör de allra största. En av dem är tungotalets nådegåva. Att denna nådegåva dock är mycket betydelsefull, förstår vi eftersom Paulus tackade Gud, för att han talade i tungor mer än de andra. Ändå var Paulus bärare även av de största nådegåvorna. I den tionde versen av det förut citerade kapitlet, läser vi, att bäraren av nämnda gåvor talar tungomål på olika sätt. Att genom tungotal uppbygga sig själv enligt 1 Kor. 14:4 är ett mycket värdefullt sätt att bruka denna nådegåva. Jag är personligen mycket tacksam för all uppbyggelse jag fått genom att få stilla mig inför Herrens ansikte och tala i tungor. Det är inte populärt i vår tid, att vara tungotalare, men det är uppbyggligt för den andliga människan. Det är en tillgång av stora mått. Halleluja! Ett annat sätt där denna gåva kan bli till rik välsignelse läser vi om i 1 Kor. 14: 13, där vi uppmanas att bedja om uttydning, varigenom även andra, än den som talar i tungor, bliver uppbyggda. Jag kommer ihåg ett tillfälle, när jag var nyfrälst. Jag hade en del problem att brottas med och djävulen låg efter mig förskräckligt. Så kom jag, anfäktad av tvivel, till ett församlingsmöte. En border började tala i tungor varefter han uttydde. Det budskap han då fick frambära var direkt till mig, och jag kände mig genast som en fågel vilken hade varit innestängd, men nu utsläppt i frihet. När tungotalets och uttydningens gåvor får kombinera varandra i våra väckelsemöten, brukar en förlossningens och frigörelsens ande vila över mötena. Många har därigenom blivit frälsta och uppbyggda. I Apg. 2 möter vi ett tredje sätt där tungotalets nådegåva är värdefull. Där beskriver Guds ord, hur de nyandedöpta genom tungotal fick tala direkt till många olika landsmän om Guds väldiga gärningar. Många av de tretusen männikorna, som blev frälsta och döptadenna dag, blev naturligtvis väckta genom tungotalarnas budskap på deras eget språk. Men även för den, som är frälst, kan gåvan på detta sätt bliva till hjälp och uppbyggelse. Jag har läst om en missionär på ett mörkt hednafält, som vid ett tillfälle kom i svåra tvivel och anfäktelser. Så kom han till ett möte, där en av de infödda kristna började tala i tungor. Utan att vederbörande själv visste det, talade han ren svenska. Detta budskap innehöll ett trösterikt och förlösande meddelande till missionären. Gud talad till honom direkt på hans eget modersmål. Av dessa små antydningar förstår vi åtminstone till en del, hur värdefull tungotalets gåva är. Och ändå säger Guds ord, att vi skall vara ivriga att undfå de nådegåvor, som äro de största. Det finns större nådegåvor än tungomålstalandet, hur värdefull den än må vara. Dit hör förutom profetians gåva, gåvorna att utföra kraftgärningar och att göra de sjuka helbrägda. Det finns sjuka i tusental som längtar efter full hälsa. Det finns många besatta av onda andar, som skulle bli jublande glada över befriselse. Gåvorna som behövs, för att kunna hjälpa de plågade människorna, finns hos Gud. Men var är bärarna av dessa gåvor? Varen ivriga att undfå dem, säger Herren. Men var är ivern? Om någon av oss skulle få veta, att en miljonskatt vore nedgrävd på vår tomt och vi skulle bli ägare till denna skatt, om vi bara sökte rätt på den, tror jag, vi skulle gripas av en enorm iver för att få tag på skatten. Vi skulle utnyttja all vår fritid till att gräva och åter gräva. I Vår iver skulle vi säkert gräva sönder de fina gräsmattorna och de prunkande blomsterrabatterna. Det gällde en miljonskatt och ingenting skulle hindra oss att söka och finna den. Här gäller det dock oändligt mycket mer än en miljonskatt. Här är fråga om att få de största av de andliga nådegåvorna, som kan bli till oanad hjälp och be frielse för sjuka och lidande människor. Följden skulle bli en genomgripande andlig väckelse, där skaror skulle räddas för Jesus och himlen. Men var är ivern? Ivern som gör, att vi offrar Vår fritid i allvarlig och uthållig bön om denna viktiga sak, till dess att bönesvaret kommer. Ivern som gör, att vi helgar oss så att ingeting får stå hindrande i vägen i våra liv. Ivern som gör, att vi är villiga att dö bort från världen och villiga att bära den smälek som alltid följer den som vill tjäna Herren helutgivet. Varen ivriga! Amen!

läs mer

Posts

Kött eller Ande

Jonas Näslund: KÖTT ELLER ANDE Ty köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet; de två ligga ju i strid med varandra, läser vi i Gal. 5: 17, och denna strid kommer att pågå så länge Vi är kvar här nere på jorden. Det kan aldrig bli vapenvila eller fredsförhandlingar mellan köttet och Anden. Köttet är till intet gagneligt, och kött och blod kan icke ärva Guds rike. När det gäller all krigföring är det viktigt med baser så nära fiendelinjen som möjligt, för att man må vinna sin avsikt, att slå fienden. Så även i den andliga striden. Djävulen har köttet till ”bas” och Gud har Anden till sin ”bas”. Och striden gäller vår egen själ. Den nakna sanningen är, att om köttet avgår med den slutliga segern, går vi evigt förlorade. Men om det blir Anden som segrar är vi evigt räddade för himmel och salighet. Och när vi vet detta är det ju dåraktigt att vara likgiltig för stridens utgång. - Här gäller det att överlåta sig åt den ena eller andra makten. Paulus hade, redan före sin frälsningsupplevelse, vetskap om köttets strid, när han som religiös ivrare med nit ”tjänade Gud” på mänskligt sätt. Han hade en brinnande vilja att bli segervinnare över köttet. Men han upplevde svidande nederlag, därför att han på förnuftets väg försökte vinna seger i egen kraft. Hans bekännelse om denna tids nederlag, är både sorglig och träffande. Han skriver bl. a.: ”det goda, som jag vill, gör jag icke; men det onda, som jag icke vill, det gör jag.” Detta är tusendens smärtsamma erfarenhet, när man håller fast vid förnuftets väg. Det hände på en plats, att en man började besöka ”läsarmöten” och Guds Ande begynte lysa in i hans liv. Då upptäckte han hur fruktansvärt syndfull han var. Han fattade då det förnuftiga beslutet, att bli en bättre människa. Men han ville inte gå förödmjukelsens väg till Jesus, för att få hjälp i sitt elände. Nej, han skulle börja övervinna det onda i egen kraft. Men han fick uppleva nederlag på nederlag. Till slut blev mannen förtvivlad. Då lät Gud honom få en betydelsefull dröm. Han drömde att han befann sig på ett träskområde, omgiven av otäcka ormar, giftiga insekter och rytande rovdjur. När han såg sig omkring, för att om möjligt finna en utväg till räddning, upptäckte han på långt avstånd en underbart skön stad, där alla människor var enbart lyckliga. Hans tanke var, att genast bege sig till denna stad, bort ifrån sitt farliga tillhåll, men han fann då, att ett högt berg spärrade vägen till staden. Berget var så vidsträckt, att han omöjligen kunde komma förbi det. Då beslöt han sig för att klättra över. Under detta sitt första försök, halkade han och föll tillbaka. Ett andra försök gick likadant. Men jag ger mig inte, tänkte han, och försökte för tredje gången. Men då föll han så illa, så han blev liggande hjälplös. I sin ångest började han ropa till Gud om hjälp. Då fick han se hur himlen öppnades och en droppe blod kom ner och föll på berget, som då genast försvann, och han fick se en banad väg ända fram till staden. Då vaknade mannen och förstod vad Guds mening var med drömmen. Nu var motståndet brutet, och han var villig mottaga frälsningens befriande kraft till seger i sitt liv. Paulus gjorde även samma härliga upplevelse när han mötte Jesus på Damaskusvägen, där han blev härligt frälst. Ett personligt möte med Jesus är alltid första villkoret till att få seger över köttet. Detta innebär dock inte, att vi slipper undan köttets anfall i våra liv, utan vi får fastmer uppleva hur det, på tusende olika sätt gör den ena attacken efter den andra. Understundom kommer det förklädd till ”Guds tjänare” och anfaller med verklig krigslist, såsom Jakobs söner gjorde när Sikem ville ha de ras syster till hustru, och därför föreslog Jakob med familj, att de skulle bli ett med hans folk. Jakobs söner bedrog då Sikem genom ett falskt löfte om enhet och gemenskap, men bara på ett villkor, att Sikem och allt manfolk bland honom lät omskära sig. Och Sikem lät lura sig. När så alla män var sjuka av såren blev de dödade med svärd och Jakobs söner tog alla deras ägodelar och kvinnor och barn blevo tillfångatagna. Mången kristen har gjort liknande erfarenheter därför att man inte varit nog vakande när köttet gjort sina försåtliga anfall. Men köttet kommer även med överrumplande blixtanfall när det finner ett lägligt tillfälle därtill. - Det var vid ett överraskande angrepp som Petrus förnekade Jesus. Hade Petrus haft god tid att reflektera över frågan om han var en av Jesu lärjungar, är det troliga att svaret blivit annorlunda. Men nu blev det nederlag på nederlag. Detta är alltid köttets syfte. 0, att allt Guds folk vaknade upp över den fara som alltid lurar på oss genom vårt eget kött. I Jer. 17:5 läser vi dessa skakande ord. ”Så säger Herren: Förbannad är den man, som förtröstar på människor och sätter kött sig till arm . . .” Ingen vill väl bli förbannad av Herren, men många har blivit det, därför att köttet fått bliva drivkraften i deras handlingar. Fruktansvärda sanning. Strax före sin förnekelse möter vi Petrus i Örtagården. Fiendehären kommer för att gripa Jesus. Petrus inspireras av lust till att försvara sin Mästare, men han sätter kött sig till arm. Svärdet viner genom luften. Motståndarens avhuggna öra blir det synliga resultatet. Vilken tragedi. Att försöka försvara Guds verk, men därvid vara driven av köttet, utlöser alltid förbannelse. Jag har varit med och bevittnat köttsliga strider där människor, drivna av köttet, svängt Ordets svärd väldeligen, men resultatet har blivit stympade människor, förbannelse och nederlag. Må Gud hjälpa oss, vad än vi möter, att vi aldrig sätter kött oss till arm. Då är det långt bättre att i ödmjukhet tiga som Jesus gjorde när lögnaktiga beskyllningar hopades över honom. Jesus kom i många knepiga och besvärliga situationer, men han satte aldrig kött sig till arm. Han var understundom både djärv och från. Men det var aldrig köttet som var den drivande kraften. Tänk den gången han gick in i templet och med ett gissel drev ut dem som sålde och köpte därinne i helgedomen. Man kan undra varför Jesus var så hård. De styrande hade ordnat den bästa tänkbara service. Alla djur som behövdes till offren i den dåtida gudstjänsten fanns till salu i templet. Det var även ordnat med växelkassa för dem som inte hade jämna pengar vid köp av offerdjur. Säkerligen var det många gudstjänstbesökare som tackade Gud för att de omtänksamma ledarna hade ordnat allt så bekvämt för dem. Men Jesus såg djupare. Han såg den lömska affärsanden som trängt undan den helige Ande. Dessa två kan aldrig förenas därför att af färsanden samarbetar med köttet. Det är tragiskt att se hur denne affärsande alltid tränger in irett Guds verk, där avfallet börjat råda. Sen betyder det mindre om den kommer i form av missionsauktioner, kaffefester med lotterier och åror, eller som propaganda för en ”kristlig” nyhetstidning. Det skulle sannerligen behövas ”gisselbärande” män även i våra dagar, som vågade ta upp kampen mot den allt mer inträngande affärsanden bland de bekännande kristna. Men sådana män får inte vara drivna av köttet, ty då skulle det göra större skada än nytta. Låt mig återgå till Petrus. Han ångrade sina synder och fick full förlåtelse. Men det behövdes något mer för att han skulle bli en stabil och helgjuten kristen, som fick full seger över köttet. Detta upplevde han i den övre salen när han blev döpt i den helige Ande. Efter den dagen blev det inga förnekelser i Petrus liv. Nej, nu var han till och med villig att gå i döden för sin Frälsare. Inte heller satte han kött sig till arm. Nej, nu var det Anden som var drivkraften. Detta märktes av resultaten. T. ex. när han avslöjade Ananias och Safira. Synd besegras aldrig med köttet. Men med Anden som den enda drivkraften vinnes seger. Pris ske Gud! Skall vi, som lever i denna tidsålders avslutning, bliva övervinnare och avgå med full seger i alla stycken, måste vi ovillkorligen uppfyllas av Anden, förnyas i Anden och ledas av Anden. Detta är smälekens väg, men även den enda segervägen. Amen!

läs mer