Intervju

Under alla år som Maranataförsamlingen bedrivit mission i Dominikanska republiken har vi haft ett stort stöd av Isaias Rodriguez. Isaias förestår en församling i ett av Santo Domingos mer oroliga områden. Bara några kvarter från där han bor och arbetar med sin familj ligger gigantiska slumkvarter som sträcker sig ända ner mot flodbädden. Den bakomliggande nyårshelgen var Isaias son Jonathan, bosatt i Sverige, på besök i hemlandet. Han ställde då en del frågor på uppdrag av Midnattsropet:

Vittnesbörd av Jonatan Rodríguez

Min uppväxt är i en kristen familj, vilket jag är tacksam till Gud för. Min pappa är pastor och tjänar Gud till hundra procent. Jag har gjort många erfarenheter som visat hur mina föräldrar drivits av en tro som är svår att sätta ord på. Man måste vara med i vardagen för att förstå.

Herodes ställde flera frågor till Jesus men han svarade inte på en enda. Guds tystnad säger något. När Gud är tyst beror det på att han förbereder för en större härlighet.

Appell av Jonatan Rodriguez

Jag har läst Jesaja 53 om Jesu lidande:

Han hade varken skönhet eller majestät när vi såg honom, inget utseende som vi drogs till. Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande. Han var som en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi inte respekterade honom. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi såg honom som hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. Men all vår skuld lade HERREN på honom. Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Som ett lamm som förs bort för att slaktas, som ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun (Jes 53:2-7).