Karin-Vidén

För vilken gång i ordningen visste han inte, men nu var det dags igen. Amos gav sig av till sina fikonträd för att se hur nära skörd de var. Mullbärsfikonen dignade på sykomorens kraftiga grenar och knotiga stam. Denna Amos tillsyn var viktig och avgörande, då mognadsprocessen var av största betydelse inför den stundande skörd som han såg fram emot. Mullbärsfikonen var hans försörjning och levebröd, och han följde och nyttjade nogsamt de gamla och kända arbetsmetoder som var rådande.

En avundsjuk och ursinnig överstepräst. Vi läser om honom i Apostlagärningarna 5. Då han såg hur människor uppskattade och sökte sig närmare Petrus och apostlarna, väcktes inom honom ren och skär svartsjuka. Hur skulle detta nu hanteras. Han rådgjorde med sina anhängare: Vi burar in dem! Inte på grund av att de gör gott därute bland folk på gatorna, det kan ju få motsatt effekt då de trots allt är så omtyckta. Nej, vi burar in dem för Namnet! Ja så gör vi. Vi förbjuder dem att tala om Jesus. Vi åberopar det religiösa inslaget.

Mission

En hälsning från Palavé

Stora gatan genom Palavé dammar något ohyggligt då tillsynes skrotfärdiga lastbilar dundrar fram och kör i skytteltrafik från floden, varifrån det 24 timmar om dygnet hämtas sand, illegalt naturligtvis, men fullt öppet. Sotet och dammet i luften känns inte bra. Nätterna igenom, då så många andra ljud har tystnat, hör vi grävskoporna jobba och slamra utan uppehåll nere vid floden, och så finns det då några höjdare som gör sig stora pengar på denna miljöförstöring som pågår.{{ double-space-with-newline }}Nuvarande regeringen satsar stort på nya vägbyggen. Enorma ombyggnationer i trafiken pågår intensivt på flera platser, och tunnelbanesystemet byggs ut ännu mer, allt för att om möjligt förbättra framkomligheten i den dagligen mycket kaotiska trafiken här i huvudstaden, vars infrastruktur är mycket bristfällig. Dessutom satsas på nya bostadsområden, och ständigt nya företags- och affärskomplex växer upp, ja, så sand behövs …

Vittnesbörd av Karin Vidén

Storfamiljen i församlingen, en tillflyktsort och ett härbärge under pilgrimens vandring. En konkret plats, ja ett hem för den som behöver daglig syskongemenskap.

Text: Karin Vidén

Skyfallen avlöser varandra och åsksmällarna går likasom genom märg och ben i samma sekund som blixtarna lyser upp himlavalvet. Det är regnperiod i Karibien. Skrämmande, men även så fascinerande att med alla sinnen erfara vädrets krafter så nära inpå sig.

Missionshälsningar av Karin Vidén

Barnens sång ljuder ut över närområdet där barnmötet pågår. ”Jesu lilla lamm jag är, på sin axel han mig bär.” Ungefär 50 barn i skilda åldrar har samlats på vår syster Soilas gård idag, och de sjunger så att folk som kommer gående på den dammiga grusvägen strax intill stannar upp, och en och annan sjunger också igenkännande med. Äldre, och till synes trötta män i leriga gummistövlar och med machetan till hands är på väg hem med dagens fångst och skörd i form av fisk, frukt, rotfrukter eller annat grönt. De vinkar och ler igenkännande.

Missionshälsning av Karin Vidén

Här i den Karibiska övärlden befinner vi oss just nu i den period som benämns ”orkanperioden”. Det är nu under några månader som havet är uppvärmt och vindar skapas och ges fart som kan orsaka svåra resultat för drabbade områden. I skrivande stund ligger ett oväder ute till havs och meterologerna rynkar sina pannor för att så tidigt som möjligt kunna avgöra vilken väg väderfenomenet ska ta, och vilken fart och hastighet det ska gå upp i. Om det styr upp mot och in i Karibiska havet börjar vi mer uppmärksamt följa dess framfart. Ska det hålla sig ute till havs, eller ska det svänga av norrut för att dra in över vår stad och vår del av landet?