Karin-Vidén

Text: Karin Vidén

Över trettio år har nu gått sedan Maranataförsamlingen tog plats i Bromma, i den tidigare Bällstalundsskolan som byggdes redan 1912. Hotell Pilgrimshem flyttades från Gamla Brogatan i city, och skilda kategorier av gäster passerar dagligen hotellet; byggarbetare, hemlösa som socialkontoren i stan hyr rum åt, flyktingfamiljer från krigszoner i vår värld, turister m fl, och mitt i allt detta huserar Maranataförsamlingens Storfamilj. En brokig skara av människor i alla åldrar som på olika sätt är med och bidrar till denna form av gemenskap som är så ovanlig att se idag, men som faktiskt kan fungera.

Vittnesbörd från höstens bibelskola
Karin Vidén

Jag har den stora förmånen att undervisa i Pilgrimsskolan, församlingens hemundervisning. Vi har förutom alla de ämnen som det allmänna skolväsendet anger även bibelkunskap och då arbetar vi ibland med en riktigt gammaldags flanell-ograftavla, med bilder man sätter upp som ett stöd för berättelsen. Det är väldigt förlegat har jag förstått i vår teknologiska tid att använda dylikt undervisningsmaterial, men barnen älskar det. Häromdagen talade vi om den blinde Bartimeus, han som satt vid vägkanten då Jesus och lärjungarna med mycket folk var på väg förbi. ”-Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!” Många ville tysta ner Bartimeus, men Jesus uppfattade ropet från honom och bad någon i hopen omkring sig: ”-För fram honom till mig.” Bartimeus kom fram till Jesus trots de mångas protester, blev helad och fick sin syn (Mark 10:46 ff).

Missionshälsning från Karin Vidén

Det ordlösa leendet hon gav sina barn sa dock allt det som moderskärleken kunde frambringa!

Andrea med tre av sina barn Fredagskväll i tremiljonersstaden Santo Domingo, och bilköerna är ansträngande långa och mycket tålamodsprövande. En strid ström av gatuförsäljare kretsar runt omkring bilen  och erbjuder  oss allsköns varor; vackra blombuketter, kakor, nötter, färdigskalade apelsiner, vindrutetorkare, såpbubblor, ja en uppsjö av varor säljs i dessa enorma bilköer som får hela city att stå mer eller mindre stilla.

Av Karin Vidén

Det kommer dagar då vi kanske på grund av förföljelse och skilda former av utsatthet möter varandra med en knappt hörbar tröstens hälsning: - Maranata… Håll ut, broder och syster… - Jesus kommer snart, så ge inteupp!

Medan vi sitter här samlade i lokalen, i varm och innerlig gemenskap, så finns i den här lilla Maranataförsamlingen i Stockholm tre familjer som inte kan vara här hos oss. De kan helt enkelt inte vara i Sverige utan har tvingats att på grund av skollagstiftningen lämna sitt hemland för att bli skolflyktingar. Hur stor är inte deras önskan att få vara här med sina barn tillsammans med oss. Vi känner dem väl, ja vi tillhör ju varandra som syskon i tron.

Text: Karin Vidén

Rubriken provocerar utifrån de referensramar vi alltmer vant oss vid, då förskolor, skolor, vårdcentraler, tandläkarmottagningar, bibliotek, simhallar med flera inrättningar hbtq-certificeras. Oavsett könsidentitet eller sexuell läggning, ska alla bemötas lika utan någon form av risk för diskriminerande attityd, handling eller värdering. Den normkritiska pedagogiken i förskola och skola jobbar med bland annat språket som ett verktyg till ett mer jämlikt samhälle, och genom att titta på strukturer och ifrågasätta det som anses vara ”normalt”. Att arbeta normkritiskt handlar just om detta att synliggöra och ifrågasätta normer.
Som exempel på en dylik normkritik kan man nämna en inbjudan som just nu är aktuell. Det är forskare vid Karolinska Institutet som söker transsexuella deltagare för en studie som handlar om ”mäns erfarenhet av att själva bära och föda barn”. Studiens syfte är att ”utveckla graviditets- och förlossningsvården och säkerställa en god vård för alla” (rfsl.se). Den traditionella och sedan urminnes tider bärande normen att det finns två kön och att det ena av dem, kvinnan, föder barn blir genom detta lyft, synliggjord och ifrågasatt. Allt för att de eventuella ”fördelar” normen historiskt har i form av samhällsstrukturer och det vi benämner vara normalt ska synliggöras och omvärderas. Fördelarna för den som följer normen, i det här fallet att som kvinna vara den som bär och föder barn, ifrågasätts för att samhället ska se diskrimineringen av andra könstillhörigheter i förhållande till kvinnor när det gäller havandeskap och barnafödande.
Normer ska vändas ut och in och hit och dit, för att till sist omintetgöras i ett istället normlöst samhällsliv där normkritiken blivit ledstjärna för all politisk korrekthet där mångfalden ställer krav: träd in under paraplybegreppet hbtq - homosexuella, bisexuella, transpersoner och personer med queera uttryck och identiteter, annars sällar du dig till den diskriminerande skaran.