Karin-Vidén

Text: Karin Vidén

Det stundar ett val! Det val då folket ska lägga sin röst, sin tilltro och sin förhoppning i en urna, en ödesmättad urna kan tyckas, där landets och folkets framtid, väl och ve ska avgöras. Alla lockar de med sina löften, alla pockar de på ditt ansvar som samhällsmedborgare: Var med! Ta ansvar! Visa var du står!

Även till predikstolarna nästlar sig i valtider partipolitisk propaganda fram, och Guds Ord som det en gång uttalades från himmelen blir istället genomsyrat av den surdeg kvinnan arbetat in i mjölet. Att som politiker via Vårgårdamötets talarstol leda den kristna folkfestens alla samlade i ”Pärleporten” är en sak, det är politisk strategi och inget annat. Att däremot inför de 349 i riksdagens plenisal, ensam, men övertygad, proklamera sanningen om samma Pärleport, är en annan. Då är det en bekännelse, ett vittnesbörd; ett martyrium. Då släpas du ut och tippas av som avskräde! Utanför lägret!

Missionsrapport av Karin Vidén
**
**

**Jordbävningskatastrofen placerade Haiti i allas våra hjärtan. Ett halvår har nu snart gått och fokus har svalnat betydligt i media, men lidandet är fortfarande obeskrivligt och i de enorma tältlägren runt omkring huvudstaden är situationen på vissa håll mycket katastrofal. 
I missionsarbetet här i Dominikanska republiken möter vi drabbade människor som på olika vägar lyckats ta sig över hit för att om möjligt finna ett nytt fäste i livet, en framtid. Många av dem har förlorat, inte bara sina tillhörigheter utan också alla sina nära och kära. 
En ung kvinna bad om förbön i ett möte tidigare i veckan. Hon hade kommit från Haiti för bara några månader sedan och bor nu med sin pojkvän i ett litet skjul i Palavé utanför Santo Domingo, bara en kort  promenad från församlingens missionscenter. Den mäktiga sången i mötet och det till hennes eget språk kreol tolkade budskapet om frälsning i Jesus Kristus, grep hennes hjärta och hon ville ta ett avgörande steg i sitt liv; hon ville bli frälst!
Innan vi skildes åt i den mörka tropiska kvällen bad hon oss besöka henne, helst redan dagen därpå eftersom hon hade något viktigt som hon behövde prata om.

Missionsrapport av Karin Vidén

Mellan regnskurarna idag besökte vi Maria i bateyen Lecheria. Det lilla hemmet som mäter ca 2,5 x 2,5 m var genomfuktigt och på den enda möbeln hon har, en säng, låg lilla Ursula 8 månader sjuk. Genom hålen i plåttaket droppade regnet in, och rann utefter väggarna där centimeterstora glipor mellan de murkna brädväggarna släppte in både vind och vatten. Väggen utefter sängen hade hon klätt med tidningspapper som nu i de intensiva regnen var genomblöta och knappt hängde kvar. Tvååringen som även hon var i dålig kondition stod riskabelt nära den öppna kolelden i järngrytan på golvet, där vatten kokade för att kunna användas till den lillas mjölk. Maria är så fattig!

Karin Vidén:

Jag känner idag, 2010, att det var ju så viktigt då. Men det är jätteviktigt idag också, kanske viktigare, att vi får fram dessa ting fortsättningsvis i våra möten, i våra bibelstudier, i våra samlingar. Dessa frågor måste fram igen för att belysas och så hjälpa människor fram till nödvändiga uppbrott. Detta har vi fått till oss som en kallelse att föra fram, för det handlar om att rycka människor loss ur sammanhang som binder fullständigt.

[Läs mer]

Vittnesbörd av Karin Vidén

Jesus är så mycket för oss som mött honom. Han är vår glädje, han är vår kraft, han är vårt mål, han är vår frälsning. Jesus Kristus är vår Herre. Vi vill verkligen följa Jesus och tjäna honom i denna tid. Det är en mörk och svår tid, och vi vill ta nya steg för att nå hem till honom en dag. Jag har tänkt på några ord ur bibeln som upprepat sig inom mig en tid. De är ryckta ur sitt sammanhang, men det står: ”… och de lämnade näten…” Det är ett så enormt sammanhang detta handlar om, ”och de lämnade näten”.