Analys

Undervisning

Ur skriften Katolicismen i Bibelns och historiens ljus

Ur den Romerska katolska kyrkans katekes:{{ double-space-with-newline }} Kristus förordnade den helige Petrus till Kyrkans överhuvud med orden: ‘Du är Petrus (Klippan) och på den klippan skall jag bygga min Kyrka.’ Påven är kyrkans synliga överhuvud, han är den helige Petri efterträdare och Kristi ställföreträdare. Påven är ofelbar när han träffar ett avgörande om tros- och sedeläror. Kristi sanna Kyrka måste vara enig, helig, katolsk och apostolisk. Endast den katolska kyrkan har dessa fyra kännetecken. De andra kristna samfunden saknar dessa kännetecken. De har uppstått genom avfall från den sanna Kyrkan och besitta icke alla de helgelsemedel som Kristus anförtrott sin Kyrka. Den katolska kyrkan kallas den allena saliggörande emedan hon allena av Kristus har mottagit uppdraget att föra människorna till den eviga saligheten.

Den katolska läran om kyrkan tål varken Bibelns eller historiens ljus. Då vi börjar söka efter påveväldets historiska rötter upptäcker vi snart att den katolska framställningen av kyrkans ursprung, väsen och natur är en renodlad ”science fiction-produkt”. Det är egentligen gåtfullt och obegripligt att en så uppenbar historieförfalskning nästan inte möter vare sig invändningar eller protester idag. För den som vet något om Nya testamentets innehåll och som har läst några trovärdiga kyrkohistoriska verk framstår den katolska historiebeskrivningen som ett rent falsarium. Låt oss se lite närmare på den.

Det finns ingenting som är så förödande för levande kristendom som sakramentalistisk religiositet. I dagarna har den katolskt inspirerade klosterverksamheten på Bjärka-Säby slott utanför Linköping aktualiserats. Efter mer än 20 års katolicerande verksamhet verkar Sionförsamlingens ledning ha fått upp ögonen för hur väsensfrämmande Peter Halldorfs mystiska verksamhet är för pingströrelsen. Tidiga varningar och allvarliga påminnelser om faran med den breda ekumenikens väg har varit många. Nedan följer en avskrift från Radio Maranata där bland andra Hans Lindelöw och Paulus Eliasson samtalade om Bjärka-Säby och katoliceringen.

Bibelstudium av Arne Imsen 1997
**
**Vi är mer eller mindre berusade av den romerska skökans vin, därför att vi inte har förstått att den guldbägare den i bibeln omtalade skökan håller i sin hand, är Guds eget ord. Det är med Guds ord hon gör sina stora framgångar. Men vi måste göra klart för oss vad denna guldbägare är fylld av. Det kan vi läsa om i det profetiska ordet.

”Dragen ut i från henne, i mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor. Ty hennes synder räcka ända upp till himmelen, och Gud har kommit ihåg hennes orättfärdiga gärningar.”
_
_Predikan av Arne Imsen ur boke n Vedergäll Babylon

Hur många skulle ha varit kristna i vårt land om inte kyrkoorganisationerna funnits? Skaror! Vad är det som hindrar medborgarna att höra evangelium och bli kristna? Kyrkorna som presenterar sina program, samfund, traditioner och bekämpar varandra under sken av att vara ekumeniskt sinnade. Därmed bedrar de människorna också med avseende på enheten.

Lutherska världsförbundet inbjuder påven Franciskus till Sverige. För värdskapet står Svenska kyrkan och Sveriges kristna råd, där följande frikyrkor ingår:

Evangeliska frikyrkan, Frälsningsarmén, Equmeniakyrkan, Pingst-rörelsen, Svenska Alliansmissionen och Vineyard Norden.

**
** Text: Berno Vidén

- De flesta av jordens invånare kallar sig för troende. Det borde provocera fram en dialog mellan religionerna. Med de orden inviterar den katolska kyrkans överhuvud i en Vatikanproducerad video till synkretism mellan fyra religioner: buddhism, judendom, islam och kristendom. Därefter träder företrädare för de olika religionerna fram och deklarerar att de var och en tror på sin gud: - Jag tror på Buddha. - Jag tror på Gud. - Jag tror på Jesus Kristus. - Jag tror på Gud, Allah. Påven fortsätter förklara att många söker Gud och hittar honom på olika sätt. Videon visar tydligt hur påven likt en kameleont smälter in bland de olika religionernas gemensamma bön, i kärlekens namn: - Jag tror på kärleken, deklarerar samtliga företrädare. Bibeln däremot proklamerar: - I inget annat namn finns frälsning än i namnet Jesus!

Arne Imsen apropå påvebesöket 1989:

Det är omskakande att  bevittna hur den katolska skökoanden influerar på och förtrollar hela mänskligheten religiöst, kulturellt och politiskt.

Den bannlyste Martin Luther och senare tiders reformatorer tillhör ett passerat stadium som uppenbarligen få vill påminnas om. Stridsyxorna är nedgrävda. Med sänkta sanningskrav och förstärkt medmänsklighet har relationerna mellan antagonisterna blivit fromt vänskapliga.

Men mitt i denna gränsöverskridande enhetsromantik kan man iaktta en genetiskt betingad förvandling mot katolsk kyrklighet i praktiskt taget samtliga samfund i världen.

Av Lars Bygdås

Påvedömet och katolska kyrkan kan inte analyseras utifrån blott ett religiöst teologiskt perspektiv. Ty kyrkan är sedan århundraden också en politisk maktfaktor som spelat med eller mot de europeiska stormakterna Frankrike, Spanien, Habsburgväldet etc. Man måste alltså även få inblick i detta politiskt militära spel som pågått i århundraden.

Som kuriosa kan tilläggas att det finns väl inte ett äktenskap i de övre klasserna i Europa under dessa sekler där inte påven haft sitt finger med i spelet när det gäller val av rätt partner.

Text: Emanuel Johansson

Det  kallas  för tolerans och  kärlek, men bakom den interreligiösa rörelsen anar vi en makt som ställer krav och kräver lydnad. Den kyrka eller församling som vill bli accepterad måste med tåget. I början av året såg vi hur  Pi ngstkyrkan i Stockholm tog ett interreligiöst initiativ. Rapporteringen i  Midnattsropet nr 1 2016 blev för många en väckande varning. Med anledning av påvebesöket  publicerar vi delar av artikeln också i detta nummer.

Det finns drag angående skökoväsendet som jag särskilt vill framhålla. Först och främst är det fråga om en stor sammanslutning av alla kristna samfund på jorden (Upp 13).

Det skall bli en stor religiös makt i den yttersta tiden, som skall stå som ett stort religiöst trustvälde vid sidan av det stora politiska trustväldet.

Stora ekumeniska mötet anordnades av ärkebiskop Nathan Söderblom i Stockholm 1925. Mötet samlade samtliga stora kristna samfund, utom Romersk-katolska kyrkan och Pingströrelsen.

Citerat ur Evangelii Härold 1927

De frikyrkliga samfunden göra gemensam sak med de stora världskyrkorna i danande av en kyrklig världsallians. Därföre gäller det för alla andliga människor att taga avstånd från dessa samfund, om de ej vilja vara med i dessa strävanden, som ytterst förbereda Antikrists framträdande.

Den andra samfundsfrågan var: ”Hur ställa sig de moderna allianssträvandena till Bibelns lära om Andens enhet, och vilken ståndpunkt böra vi intaga till dessa allianssträvandena?”

Citat ur ”Tidens Tecken” av Thoralf Gilbrant år 1975

Thoralf Gilbrant var en känd och respekterad förkunnare inom pingstväckelsen i Norge och Norden. Han har gett ut en rad böcker som behandlar det profetiska ordet och flera bibellexikon.

Om det skall bli någon enhet mellan katolsk och protestantisk tro, står det helt klart att det blir protestantismen som måste ge vika. Påvekyrkan har inte gett upp en enda av de villfarelser som förorsakade reformationen. Tvärtom har man gått längre bort från biblisk tro och sanning.

Av T B BARRATT

Citat ur Den kristna församlingen
Kapitel: Församlingar man inte kan ansluta sig till

Den avfälliga församlingen har friat till världens gunst och auktoritet för att kunna behålla sin maktställning i världen. Den låter sig bindas av världsliga myndigheter och ledas av världslig makt.

De första kristna krävde personlig tro på Jesus och upplevd frälsning före församlingstillhörighet.

2. De första kristna församlingarna praktiserade endast ett dop. De visste inte om spädbarnsdopet.

Citat ur Andens lag av N P WETTERLUND

Han var kyrkoherde i Floda vid sekelskiftet.
Under en mångårig, svår sjukdomstid mognade detta kända bokverk, som utkom åren 1910-1912.

Alla kristna folk äro förvillade genom trolldomsväsendet från sköko-Rom. Hela kristenheten är, i stort sett, ett trolldöme. Och de troende i alla kyrkor äro till största delen antingen helt och hållet eller delvis förvillade.

Ty det allena frälsande förstabudsalltet, som dödar trollpackan och gör bruden, finns icke. Man har antingen såsom Judas stannat före pingst hos merguden, eller såsom Efesus sjunkit ned i en sekunda pingst, eller såsom Laodicea helt och hållet fallit ut ur pingst. Så är man trolldomstroende. Och af sådana förtrollade troende vimlar det i alla kyrkor. De ha ingen aning om den allena frälsande och evigt oeftergivliga förstabudsfullkomligheten. De vilja icke ens höra talas om den. De äro förhäxade.

Charles Haddon Spurgeon är vida känd. Han var verksam på 1800-talet och hans tal och skrifter har haft stor spridning. Han skrev bland annat en andaktsbok, Morning and Evening, som på senare år givits ut i en kraftigt reviderad upplaga.

I nyutgåvan, utgiven av förlaget Hendrickson, verkar man vilja ändra på textens innebörd genom att byta ut ord av stor betydelse. Exempelvis där Spurgeon använt ordet papism [påvedöme]har man istället skrivit ”en mänsklig religionsform” eller ”det gigantiska religiösa systemet”. Med tydlig syftning på papismen  använde Spurgeon beskrivningen ”det fördömda systemet”. I den reviderade upplagan används istället ett mer neutralt uttryck som ”det fördömda, av människor skapade systemet”. När Spurgeon skrivit ”papismens ande”, så översätts det till ”gärningarnas religion”.  När det står ”Roms villfarelse”, så blir det  ”villfarelse”. Man säger inget om ”papismens mörka gärningar i det förflutna”. När det står att ”präster liksom ugglor hatar dagsljuset”, då reduceras det till att ”mörkret hatar ljuset”. När det talas om att ”spela prästerskapet i händerna”, så reduceras det till att ”spela satan i händerna”. Och när det står att bibeln är påvens bane, ett gift, så reduceras det till bara bibeln.

Den 31 oktober, på minnesdagen av reformationen inför dess 500-årsjubiluem nästa år, är påven huvudnummer på programmet i Lund och Malmö.

I det förberedande materialet Från konflikt till gemenskap beskriver evangelisk-lutherska/romersk-katolska enhetskommissionen att man övervunnit de schismatiska elementen som reformationen resulterade i och vänder sig till alla som bär det kristna namnet med uppmaningen att: - vandra vidare på vägen mot kyrkans fulla och synliga enhet.

I det katolska tänkandet, som influerar hela den ekumeniska rörelsen, leder den vägen mot Rom och Påven.

Text: Larz Gustafsson

Bibeln, Guds Ord, deklarerar klart och tydligt att EN är medlare mellan Gud och människor, Jesus Kristus (1 Tim 2:5). Det är alltså inte Maria och det är heller inte Elisabeth Hesselblad.
Att kanonisera människor är att ägna sig åt kvalificerad avgudadyrkan och spiritism. Det är människan som hamnar i centrum, inte Gud. Och människans tal, det vet vi är 666.
Helgonförklarandet av hädangångna människor är inte den enda villfarelsen som den romersk-katolska kyrkan ägnar sig åt. Men den är nog så allvarlig. Transsubstantiationsläran är en annan. Den innebär att den romersk-katolske prästen har makt att förvandla oblaten till Kristi kropp och vinet till Jesu blod. Man menar även att prästen har fullmakt från Gud att tillsäga människor syndernas förlåtelse. Det är villolära. Endast Gud kan förlåta synder!
Som kristen har jag direktkontakt med Gud. Han har försonat mig med Sig Själv. Jag behöver ingen Maria och heller ingen Elisabeth Hesselblad eller ”Moder” Teresa.
Guds församling behöver ingen påve. Den romersk-katolska kyrkan menar att påven är Jesu ställföreträdare (vikarie) på jorden och att det han säger då han förkunnar är ex cathedra, det vill säga ofelbart. Man har även ett väldigt märkligt evangelium där man lär att människan blir frälst av nåd PLUS gärningar. Därför framhöll Luther nåden ALLENA.
Du som är kristen, ha inget med Vatikanen och den romersk-katolska kyrkan att göra. Kom ut ifrån henne (Upp 18:4). Deltag inte i människoförgudning och relik- och helgondyrkan. Gå ut till Jesus utanför lägret (Hebr 13:13).

Text: Emanuel Johansson

Vad var det som hände denna mörka januarikväll i Filadelfiakyrkans 500-sal på Rörstrand? På podiet hade fyra fåtöljer ställts fram. En för pingstpastor Erik Andersson och tre för de speciellt inbjudna gästerna. – En historisk dag, förklarade pastorn som annonserade att kyrkan för första gången i sin historia nu välkomnade gäster från andra religioner. Jag var där den där kvällen och det är med sorg jag reflekterar över vad som ägde rum.

Text: Lars Bygdås

Förförelsen i kristenheten har pågått under lång tid, främst genom katolska, antikristliga krafter. Ekumeniken mellan kyrkor och samfund har trappats upp till sökandet av gemenskap över religionsgränserna. Den interreligiösa rörelsen ”den heliga alliansen” är på frammarsch över hela vårt land. Ja, det har blivit något av en kristen dygd att också visa världsreligionerna förståelse och respekt. En sann kristen skall alltså också vara sant interreligiös.
_
_Historiskt sett finns det ingen institution på jorden som visat större intolerans emot oliktänkande än katolska kyrkan!
Genom seklerna skallar: ”Utanför kyrkan ingen frälsning!”
_
_Nyligen uppvaktade representanter för åtta religioner kultur- och samfundsministern Alice Bah Kuhnke med budkavlen Vägra hata och bad om pengar till Sveriges interreligiösa råds arbete (SIR). Hela processen får också en politisk dimension genom att framställa EU som det stora fredsprojektet. Den stora politiskt religiösa världskyrkan växer fram. Uppenbarelsebokens vilddjur – den gamle Ormen har ömsat skinn.