Kito Fernandez, vittnesbörd. Utdrag ur predikan sommarkonferensen 2014

Jag kan inte låta bli att vittna om hur jag, en människa som inte älskade Gud, ändå var älskad av honom. Jag älskade ingen, inte min familj och inte ens mig själv, och de tyckte inte heller om mig. Guds ord var främmande för mig, då själafienden som kom för att stjäla, slakta och förgöra hade förblindat mina sinnen.  Jag trodde att Gud inte älskade mig; att ingen älskade mig. Och eftersom ingen älskade mig, varför skulle jag då älska någon?

Kito Fernandez, ur Radio Maranata annandag påsk

Jag tackar Gud för att vi har fått fira det försoningsverk som Kristus gjorde på Golgata.

För många år sedan hade jag inte den förmånen. Jag var förlorad i världen i laster av alkohol och synd. Utan Kristus och utan hopp. Från plats till plats och från stad till stad sökte jag efter någon plats att finna en tillflykt. Jag kände inte till vad Ordspråksboken säger: människan är inte herre över sin väg. Människan känner inte sin väg, för hon har ett förmörkat förstånd. Vår själs fiende, satan, har förblindat de otrognas förstånd, så att evangeliets ljus inte ska lysa för människorna så att de kan bli frälsta.