Vittnesbörd av Leif Löfgren

Det är en väldig gränslös nåd att få vara med på de här härliga mötena med många bibelstudier. Jag älskar Bibeln.

Glöm ej bort din Bibel! Läs den varje dag.

Grip om Herrens löften i tro, det gjorde jag.

Och sedan ska vi icke glömma bort att tacka Gud för allt det underbara som han gör i våra liv. Tänk att han ska leda oss där vi går bedjande fram, steg för steg. Det är vad som ligger på mitt hjärta, det här härliga mötet. Jag ser att det finns barn, ungdomar och grånande kämpar ibland oss här. Jag tror att det här är ett möte just för dig som känner dig ensam, modfälld, trött och sliten. Ett gyllene tillfälle just för dig. Tänk att Jesus ser den lilla, lilla människospillran i det stora, stora sammanhanget. Ära vare Herrens underbara namn!

Vittnesbörd av Leif Lövgren

Under sommarkonferensen deltog broder Leif Lövgren som hunnit bli 70 år. MR bad honom berätta något ur sitt händelserika liv, varpå Leif uttryckte en önskan att lyfta fram hur Jesus började om på nytt igen i hans brokiga liv.

Jag har en historia som jag gärna vill berätta, och genom vilken jag vill vara till välsignelse och framför allt hjälp för ungdomar, så att de inte ska hamna i sådana svårigheter som jag varit i. Idag är jag fri.
Jag såg dagens ljus i en kökssoffa i en banvaktsstuga, Imbostugan, mellan Uppsala och Tierp. Mina föräldrar var kärleksfulla och jag är övertygad om att min mamma tog mig i sin famn och bad den bön vi kan läsa om i bibeln: ”Må Ruben leva och inte dö” (5 Mos 33:6). Min mamma bad för mig, att det skulle gå bra för mig i livet. Vi var tre gossar som växte upp i hemmet. Senare bodde vi också på Soldatvägen i Tierp, i ett område vi kallade för Grini. Det var för att det liknade en fångkoloni i Norge under kriget, kallad Grini.

Appell av Leif Löfgren

Du kanske har stora frågetecken i ditt hjärta och brottas med omständigheter som verkar totalt omöjliga för dig att komma ur. Men jag har en hälsning till dig från den Herre jag tjänar; denne underbare frälsare som lyfte mig upp och förvandlade hela mitt liv; att det finns en öppning, det finns en utväg också för dig.

En pappa berättade för mig medan tårarna strömmade utför hans kinder, om sin tonårsdotter som var ute i knarksammanhang. Han älskade henne så oerhört mycket. I sin desperation tog han telefonen och ringde till en sån här terapeut som hjälper människor. Vet du vad han fick för svar, där han vädjade och bad om hjälp för sin dotter som satt fast i knarkhelvetet? Terapeuten svarade så här: -Har dom en gång blivit fast i de där sammanhangen, så är det som regel att de fortsätter livet ut. Pappan blev alldeles förkrossad och desperat. Men i det ögonblicket får han se hur en genomborrad hand räcks över muren, över muren till fängelset där hans tonårsdotter satt fast i knarkträsket. Handen går ned i denna avgrund och lyfter dottern upp ur detta sammanhang. Han får uppleva att dottern kommer hem och blir fullständigt upprättad och är i tjänst för Herren idag.