Vittnesbörd av Lennart Schmützer

**
**

Lennart kom till församlingen den 17 juli 2014. Det som var tänkt att vara ett besök ledde till att han flyttade in hos storfamiljen på Bällsta, församlingens missionscenter i Bromma. Här ger han ett kortare vittnesbörd om vad Jesus gjort i hans liv och om vad gemenskapen i församlingen betyder.

Jag är uppväxt hos fosterföräldrar sedan jag var nio månader gammal. De var inte kristna men vi hade en underbar kristendomsundervisning i skolan. I första, andra och tredje klass hade jag en lärarinna som var troende. Varje dag hade vi morgonsamling, vi bad för maten innan vi åt och efteråt tackade vi Gud för maten när vi kom tillbaka till skolsalen. Lärarinnan läste mycket i bibeln om Jesus. Jag var klassens svarta får – busfröet – och fick alltid sitta längst framme vid katedern. Jag kommer ihåg stunderna då hon berättade om Jesus. Till exempel då han red in i Jerusalem och folket strödde ut palmblad! Det kändes som att jag stod mitt i folkmassan. Jag hörde sorlet och jublet, jag kände smak och lukter. Det var som om den helige Ande redan då uppenbarade sig för mig. Min lärarinna var en så underbar berättare. Det var helt fantastiskt!

Vittnesbörd: Lennart Schmützer

Vi har ett underbart himmelskt hem. Det har inte alltid varit så för alla människor. Jag har levt ute i världen en lång tid och kände det som att jag kom hem då jag fick komma till Maranataförsamlingen. Det har blivit mitt hem nu, halleluja! Jag är väldigt glad för det. Mitt gamla liv är inte mycket att orda om. Jag har levt därute i så mycket elände. Mycket droger och alkohol. Det har bara varit jag som har existerat, kan man säga. Men nu vill jag läsa ett känt bibelsammanhang från Lukas evangelium, om den förlorade sonen. Han var ju också ute ett tag och levde rövare, så att säga.