Märta-Berg

Text: Märta Berg

Detta kommer att handla om skepticism. Eller om du föredrar att kalla det tvivel.

Som illustration till det jag här ska tala om har jag tagit två personer som får gestalta skepticismen, var och en på sitt sätt. De var inte personligt bekanta, levde i helt skilda världar och hade diametralt olika förutsättningar. Men ändå var de offer för detta, som så många är. Tvivel. Det är en man och en kvinna, men jag tror inte att de representerar olika slags möjligheter för den sakens skull. Det är andra saker som avgör. Vi ska titta på det om en stund.

Bibelstudium av Märta Berg

Det är en Psalm av David som börjar på detta sätt. Jag har funnit tre psalmer med överskriften: Fördärva inte! Ödelägg inte! Vi kan förstå att det är ett nödrop.

Det var David som skrev dessa tre böner, då han flydde för Saul och fick lov att gömma sig i grottan. Han flydde för sitt liv, för den makt som stod honom emot. Och överskriften till de sånger som bröt fram ur hans inre då, var Fördärva inte. Gode Gud, ödelägg inte! Den mellersta av dessa psalmer, nämligen den 58:e, inleder han med dessa ord:

Appell av Märta Berg Strömmare

Vi kanske lite till mans har upplevt att våra armar är för korta och för få. Att våra krafter inte har räckt till; att vårt förstånd inte har räckt till. Att allt det vi ville, blev till platt ingenting. Vi har nog varit i den sitsen någon gång. Vi räcker inte till när vi ser oss omkring på nöden – detta gammaldags begrepp vet du väl fortfarande vad det betyder. Nöd. Det är vad vi har omkring oss. Fastän det kallas för kravaller, krig, pest, farsoter och jordskred, jordbävningar, översvämningar och tsunamis. Det är nöd. Vi kallar det missbruk, vi kallar det för olyckor av skilda slag. Det må vara vad det vill, men det finns samlat under ett begrepp: Nöd. Och ser vi oss omkring på nöden, så måste vi i ärlighetens namn med gemensam mun erkänna att vår arm är alldeles för kort. Vi står oss slätt. Vi kan inte, och somliga av oss vill inte. Därför att också viljan har blivit skadeskjuten och lemlästad.

Appell av Märta Berg Strömmare Sommarkonferensen 2014

- Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig (Upp 3:20).

Det handlar egentligen om detta. Att möta Jesus. Han som betalade priset och inte aktade jämlikheten med Gud som ett byte. Jämlikhet. Det politiska slagordet. Man slåss i denna värld för att komma högre och högre och längre. Vem satsar mest på jämlikheten? Vad är jämlikheten värd? Jesus som hänger på korset för hela mänsklighetens synd, han räknade inte jämlikheten med Gud som någonting värt. Varför det? Därför att det handlade om Guds hemlighet; att genom Kristus försona människan med sin skapare. Men nu står det här: ”Om någon hör hans röst…” Och då är frågan: Vad är det för röster vi hör? Pådyvlas i det dagliga livet måhända, men också lånar våra öron till av fri vilja. Vad är det vi hör?

Appell av Märta Berg Strömmare

Mot himmelens land min farkost jag styr
Det land där de saliga bo
När natten är slut och färden förbi
Då samlas de sälla till ro

Kör: Nu fram genom natt i vreda vågor jag styr Fram vill jag hasta och jag får inte rasta, nej jag får inte vända hur det stormar och gnyr Jag måste till hamnen innan morgonen gryr

Farväl o farväl, du glittrande värld
Jag kan inte vara din gäst
Du är mig ej nog, du yrande flärd
Jag måste till himmelen på fest