Märta-Berg

- Nej ropa inte halleluja ännu! Läs först vad jag skriver!

Väckelseappell av Märta Berg Strömmare

I ordlistorna definieras ‘väckelse’ som en ökad religiös aktivitet.

Betänker vi det så kan vi förstå att väckelser av många olika slag har ägt rum under historiens gång, och äger rum också idag. Vi ser hur begreppen ‘väckelse’ och ‘rörelse’ blandas ihop både till företeelse och art.

Det blir ofta stor rörelse omkring evenemang av skilda slag i det profana utbudet. Likaså kan man ibland märka en stor rörelse när det gäller religiösa, ofta kristna satsningar.

För första gången restes tältet vid Råckstarondellen i Vällingby.

Märta Berg Strömmare ger oss här en rapport!

Vid Råckstarondellen, Vällingby, ligger en avstjälpningsplats för snömassor, något som storstaden somliga vintrar berikas med.

Just när maj övergick i juni och all snö äntligen hade fått kapitulera inför vårvärmen, restes där något som vid första anblicken såg ut att vara ett cirkustält. Det var Maranataförsamlingen i Stockholm som för första gången ämnade hålla evangeliska möten där.

Text: Märta Berg

Det brukar vi säga när vi ska berätta något särskilt märkvärdigt. Det vi har att säga är så speciellt, så utom allt tänkbart, så vi anar att vår åhörare kommer att ha svårt för det vi berättar. 
Det jag har att säga dig, är faktiskt något utöver det tänkbara. Jag vill berätta för dig att Jesus är en verklighet. Att han gick här på jorden en gång och var som en vanlig människa. Som en av oss. Att han spikades upp på en påle av trä, dog så och begravdes, men efter tre dygn uppstod igen. Att han for till himlen på en sky, och har lovat komma tillbaka, på samma sätt. 
Allt detta vill jag berätta för dig. Men jag vill även tillägga att det var för din skull som han dog. För att du skulle kunna bli fri från det som hindrar dig att ha gemenskap med Gud. Din synd. Och jag vill berätta att han vann seger över  själva djävulen. Och över döden. Så nu kan var och en som tror på honom få evigt liv. 
Men det var just det! Du kan inte tro.
Och jag klandrar dig inte. För detta är ofattbart. Kanske har människor försökt pracka på dig sin tro? Som om det vore möjligt! Som om du skulle haft någon nytta av den? Kanske du är en sådan som respekterar andra människor och  deras tro. Men själv kan du inte. Det kan vara så att du en gång trodde, men har tappat din tro. Den höll inte. Så du gav upp. Jag klandrar dig inte. Så svårt kan livet bli. Att det går sönder. Till och med tron. Kanske har du funnit att allt sunt förnuft och alla vetenskapliga belägg talar emot tron - och så har du valt bort denna enfald? Jag klandrar dig inte för det heller. Men jag beklagar din fattigdom. För det är nämligen så att TRON ÄR EN GÅVA. Du kan inte förtjäna den. Och absolut inte begripa den. Men den är din. Så du kan ta tag om den. Och säga TACK.
 Den är inte en separat företeelse som virvlar runt i aromer, hälsokällor, eller fantasifulla människohjärnor. Den har sin början, sin hela substans i en person - Jesus Kristus. Han som dog, som segrade och uppstod och som snart, mycket snart ska komma på skyarna för att hämta dem som tror. Du kan faktiskt inte tro utan att säga ja till Jesus. 
Det är i mötet med honom som din tro finns. Hur mycket som än gick sönder i livet, hur stor besvikelse och svåra sår du fick, så är mötet med Jesus din nya början. Just nu, medan du läser detta, kan undret ske. Att du börjar tro. 
DU KAN FAKTISKT INTE LÅTA BLI.

Bibelstudium av Märta Berg
_
_
Gud har i församlingen satt först och främst några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare några till att utföra kraftgärningar, ytterligare några till att hava helbrägdagörelsens gåvor, eller till att taga sig an de hjälplösa, eller till att vara styresmän, eller till att på olika sätt tala tungomål. ( 1 Kor 12:28)

Att ta sig an de hjälplösa – att ta sig an de svaga. Det är just det som är själavård. I det här sammanhanget gäller det inte samhällets professionella psykvård eller människovård utan vad Gud har upprättat i församlingen. Enligt bibelcitatet ovan förstår vi att det är en nådegåva. Att ta sig an den som är svag.

Rapport från tältmöten i Stockholm av Märta Berg

Mitt i huvudstaden – mitt i sensommaren – gav Gud oss några mycket speciella dagar. Maranatatältet stod som en proklamation – det finns ett folk som väntar Jesus tillbaka! Dagar och nätter vaktade och vakade maranatabröderna – säkerligen i gott sällskap av Guds änglar – och inget ont hände människor eller utrustning. Ett fredat område, en fridlyst tid, i såväl den synliga som den osynliga världen. Så var det. Ut över Rålambshovsparken – där människor av olika generationer, samhällsskikt och etniska tillhörigheter grupperade sig för att ha picknick och njuta av ljumma sommarkvällar – ljöd väckelsesången ”Jesus, han kommer snart!” Tältet fylldes av glada och förväntansfulla människor som med liv och lust deltog i sång och bön, men också av sådana som troligen aldrig tidigare besökt ett tältmöte. Vilken förmån att få förmedla det viktigaste av alla budskap: ”Ty det var Gud, som i Kristus försonade världen med sig själv.” Och när hela den församlade skaran, den sista kvällen sjöng, anförda av en grupp hängivna ungdomar : ”Nu kan inget vara hopplöst mer - Jesus lever, det är en verklighet!” – ja, då kunde förnimmas himmelens AMEN. Det var Gud som gav oss ett ofattbart ögonblick av sin härlighet. Och jag fick vara med!