Mission

Gunnar och Margareta Eklund

Mombasa den 1 juni 1962
_
_ Kära vänner i Örebro fria församling.

Guds underbara frid.

Hjärtligt tack för den senaste tidningen av Midnattsropet. Det är alltid lika uppmuntrande och intressant att se, vad som händer därhemma och vad Gud gör ibland Eder.

Vi mår allesammans bra, efter en del svårigheter som vi har haft att kämpa med. Margaretha har repat sig mycket bra sedan pojkens födelse, och den lille som är allas kelgris mår också förträffligt. Länge varade inte glädjen förränett dråpslag träffade familjen och ingen mindre än undertecknad. Jag åkte in på sjukhuset och läkarna konstaterade, att jag hade njursten, en ganska besvärlig åkomma med mycket svåra smärtor. Efter en veckas sjukhusvistelse fick jag återvända hem, och läkarna sade, att de kunde se på röntgenplåten att det varit en sten där, men nu var den borta. Så jag tackar Gud för hjälp även i denna situation

Gunnar o. Margareta Eklund skriver:
**
** Nu har ni fått vänta ganska länge på en rapport från arbetsfältet härnere och från Bibelskolan, som hölls här i Mombasa från den 16 januari till den 11 februari.

Vi är mycket glada och tacksamma till Herren, för vad han gav oss under denna tid. Många var även de praktiska problem som måste lösas för att programmet skulle kunna genomföras för en så stor skara vittnen.

”Se jag är med Eder alla dagar!” Matteus 28:20. Det stora löfte som Herren Jesus gav i missionsbefallningen har vi i sanning fått uppleva under det år som gått. Denna årsrapport vill tala om för Eder vad somhar utråttats och vunnits i kraft av Jesu löftesord. Arbetet har bedrivits målmedvetet och intensivt. Evangelisterna har möten varje dag förutom måndag. Dessutom går de på husbesök så ofta de kan. I missionsbefallningen finner vi och att Herren Jesus säger att vi skall gå, och skall evangelium bli känt måste vi vara rörliga. Här ligger en stor hemlighet till seger och framgång i Guds rike. Vi måste lägga av all bekvämlighet, och så ta på oss beredvillighetens skor för att gå ut med budskapet om Jesus Kristus. Här i Kenya har detta blivit praktiserat, och Gud vare tack, löftesordet har blivit bekräftat. Under 1961 har 1.857 afrikaner blivit döpta till Kristus och lagda till församlingen och 480 har mottagit Andens dop. Många har också blivit helbrägda. Personligen har jag varit med och sett hur demoner under höga rop fått vika för det underbara namnet Jesus. Senaste söndag då vi besökte en ny plats, som ligger 3,5 sv. mil norr om Mombasa, var det flera som vittnade om att de blivit helbrägda. Den dagen döptes 33 afrikaner. Sammanlagt har jag genom Guds nåd fått vara med och döpa 224 själar detta år här på sydlandet. För närvarande är det 39 evangelister som arbetar i detta stora skördearbete. Detta antal har dock varierat under året. Ibland har det varit ändå fler. Så har vi 5 bibelkvinnor. Dessa. gör en stor insats. De samlas till kvinnomöten, och detta har en stor betydelse för de afrikanska familjerna. Söndagsskolverksamheten har sin givna plats, och det är många barn som undervisas i Guds ord varje söndag. Under den senaste tiden har vi haft regelbundna bibelstudier där vi särskilt har undervisat om församlingen och dess funktion enligt nya testamentets mönsterbild. Detta är ett stort behov över hela fältet. Tyvärr är Vi alldeles för få, dock har vi några infödda bröder, som är duktiga att undervisa i Guds ord, och vi hoppas att det blir många fler. Kyrkor för alla de nyfödda församlingarna är ett stort behov just nu. I Ramisi distrikt har sockerkompaniet varit oss till god hjälp. De har byggt 5 kyrkor i år, och det är vi mycket glada och tacksamma för. Gud han har sett till oss och välsignat även på detta område. I Drummadistriktet har de infödda fört upp en kyrka, och en till är snart färdig att tagas i bruk. I Shimilatewa, som ligger nära Majengo var det invigning av en ny kyrka för 14 dagar sedan. Sammanlagt är det 10 nya kyrkor som blivit färdiga detta år. Arbetsbördan växer, men det är en stor Guds nåd att få vara med och göra en insats. Allt tyder dock på att det hastar. Inget kan skjutas på framtiden, men ännu har vi en tid att verka. Låt oss därför, kära missionsvänner, göra det vi kan för evangeliseringsarbetet härute och därhem’ ma. Bibelskola kommer även att hållas här i Mombasa. Den börjar den 9 januari. Bröderna MattsonBoze och Jonh Wiik från Amerika kommer att medverka som lärare. Missionärerna kommer även att deltaga i undervisningen. Bibelskolan i år kommer att vara i fyra veckor och deltagarantalet blir 480. För bibelkvinnor beredes tre veckors undervisning, och den kommer att hållas i Kisumu under februari månad med 70 kvinnliga deltagare. Det är den första bibelkursen för kvinnor. Vi har inom missionen insett betydelsen av arbetet enbart bland kvinnor. Dessa skolor är helt gratis såväl undervisning som mat och logi för deltagarna. Deltagarna kommer från de fria pingstmissionerna iiKenya, och huvudarrangör ‘år de friapingstförsamlingarna i Amerika med MattsonBoze som ledare härute. De har gjort en stor insats för evangeliseringen i Kenya. Förutom bibelskolorna, som de underhåller så har de skänkt cyklar till alla evangelister. Så vill jag tacka Eder för vad ni gjort för oss under det gångna året både i förbön och offer; Gud skall välsigna varje glad givare. Till sist vill jag önska eder alla ett Gott Nytt Är med många rika välsignelser från ovan. Edra medarbetare i Kenya. Med fridshälsning Gunnar och Margaretha.

MISSIONSBREV Kära vänner i församlingen Guds frid Allra först ett varmt tack för pengarna, som kom för ganska länge sedan. Det är glädjande att ni är trogna vid trossen, om Vi nu skall kalla det så, Må Gu’d välsigna varje glad givare. Vi är glada och tacksamma över förtroendet ni givit oss, då ni sände oss åstavd till detta land. Gud har varit god, så ingenting fattas oss intill denna dag, fastän det sett ganska knepigt ut mången gång. Men jag tror att då Gud Välsignar er *därhemma så skall ingenting fattas oss. Låt oss därför* inte förtröttas att göra vad gott är, ej heller se oss tillbaka utan vandra stadigt fram. ”Gud vare tack som i Kristus Jesus alltid för oss fram i segertåg.” Vi kan också notera stora segrar från fältet ‘här i Kenya. Jag har många gånger hyst mina farhågor och undrat hur det skall gå, men jag ser att det inte går att bära på detta, utan bäst är att överlåta det till Herren En flod som ständigt växer och växer, visst är det underbart vänner Bed mycket för *detta arbete. Senaste månaden döptes över 400 afrikaner skriver evangelisterna i sina rapporter. Personligen var jag med och döpte 30 afrikaner den senaste söndag i Majengo. Så Gud är god och det är ett stort tacksägelseämne, men som jag tidigare redan nämnt bed mycket för detta arbete, vi behövde både *herdar och lärare. Men vi får hoppas att de infödda växer till, så de kan fylla den uppgi›ften efter hand. Vi mår allesammans bra, och det är vi så tacksamma till Gud för. Slutar för denna gång med många hjärtevarma fridshälsningar till Eder alla. Edra medarbetare i Afrika Gunnar o. Margareta Missionärerna Eklunds adress är: Box 9157, Mombasa, Kenya colony

För något över en månad sedan gjorde jag en resa tillsammans med br. Olsen till Nyere. Det var med spänning jag sett fram emot denna resa, emedan det talats så mycket om denna folkstam den senaste tiden. Den är ju mer aggresiv *mot de vita än någon annan stam här i OstAfrika. Det fick vi också belägg för, då vi på vår resa närmade oss Nyere. Det var ganska tätt mellan polisspärrarna utmed vägen. De spärrade av vägarna med spikmattor, så det fanns nog ingen chans för eventuella upprorsmakare att fly. Det såg litet kusligt ut med dessa beväpnade polismän vid vägspärrarna. Vi hade f. ö. inga svårigheter under resan, utan Vi kom’ lyckligt fram till Nyere. På flera platser såg vi polisbilarna överfyllda med upprorsmakare, som blivit arresterade. Uppe i Meru, som ligger 100 engelska mil från Nyere. såg vi ett stort fångläger. Ja, det ser inte så särskilt ljust ut, men vi hoppas, att även dessa orosmoln skall ge vika. Det kan också tillläggas att folket är katolskt. Om Vi skall se på omständigheterna, har vi inget här att göra, men Gud vare tack för den seger, som finnes i Jesus Kristus! Evangelium whar trängt in med stor kraft, trots hårt motstånd från katolikernas sida. I Embo, som ligger 55 engelska *mil från Nyere, arbetar fem evangelister. En av dem, som heter David Acheng, blev slagen i huvudet av en vit katolsk präst, så att han måste föras till sjukhuset för att få skadan omsedd. Den katolske prästen sade, att’ evangelisten kommit för att förstöra det arbete, som han byggt upp under många år. En annan *broder blev slagen över armarna. På denna tid har verket gått enormt framåt. Under en tid av fyra månader har 185 människor blivit frälsta och döpta. Nu är det en tid sedan Vi var där, så församlingen har ökat en hel del sedan dess. Alltsammans är Guds nåd, och det prisar vi Herren för. Vi besökte elva olika platser där evangelisterna arbetar. Det var mycket intressant att träffa dessa bröder och höra dem vittna om sina upplevelser. Arbetsfältet är mycket stort, och vägnätet mellan de olika platserna är tillsammans över 300 engelska mil. Broder Daniel Uvolo, som är den ledande brodern, har ett mycket stort ansvar, och han behöver mycken förbön. Det har varit arbetsamt för honom att cykla mellan de olika platserna för att övervaka arbetet, men nu har han fått en motorcykel, så han kan nu taga sig fram på ett lättare och snabbare sätt. Nyere är ett mycket vackert land. Det ligger 5747 feet (eng. mått) över havet. Klimatet är underbart däruppe.. Det är inte så varmt som i Mombasa. Kikuyufolket är ett mycket duktigt folk. De arbetar coh strävar med sina kaffe och teplantager, som de på ett mästerligt sätt anlagt etagevis på de branta sluttningarna. Sammanlagt är det 28 evangelister, som arbetar i Nyeredistriktet, och även några människor ur kikuyustammen är med och vittnar. En av dem har varit MauMauledare. Han heter David Machara och ‘har sitt arbetsfält på en plats som heter Kiombe. Gud har använt honom till rik välsignelse för sitt folk. På denna plats har missionen fått en tomt, och på den har de infödda börjat uppföra en kyrka. Denne broder :har mött en del motstånd från katolikerna. Vid ett tillfälle, då han stod och talade i ett möte, kom en man och hällde brännvin över huvudet på honom och sade att han skulle döpa om David till katolik. De religiösa människorna är sig lika oavsett vilken kategori de tillhör. Alla arbetar de emot Guds verk. Men det verk, som är av Gud, kan ingen stoppa, och samma regel gäller över allt i denna världen. Det är så sant som aposteln Paulus skriver: Gud va re tack som i Kristus Jesus alltid för oss fram i segertåg. Det är i sanning en stor uppgift, som vår Herre Jesus Kristus i Matt. 28: ‘1920 har givit oss. Må vi alltid ha det klart för oss, att det gäller att gå ut, och inte stänga in sig mellan fyra väggar för att ha det lugnt och skönt. ”Säg, har du räddat någon själ från döden och någon syndare från villsam stig? Du säkert kunnat göra mer för Jesus, när Han så mycket gjort för dig.” Må Gud välsigna Eder alla! Edra medarbetare i Herrens stora vingård.
Margareta och Gunnar

Vår vädjan om hjälp till missionärerna i Kenya gav ett härligt resultat, som framkallar många tacksägelser till missionens Herre. Vad som behövdes kom in. Även om det blev litet sent, så ordnades ändå allt genom att mäklaren förskotterade beloppet till de statliga myndigheterna. Så hjälpte Gud även denna gång innan det blev för sent.. Vi som har förmånen att vara med på nära håll i detta fria missionsverk, ser i allt Guds omvårdnad om sitt verk och sina tjänare. Dessa erfarenheter stämmer hela varelsen till tack och lov. I sanning ”han omsorg har om sparven bär omsorg ock om oss.” Vi är tacksamma för fortsatt stöd för verksamheten i Kenya. Gud välsigne vänner, som trätt stödjande till, och Gud välsigne vänner, som efter detta meddelande skall offra för denna sak. Behoven är stora. Enligt brev är det väckelse över hela fältet, men allt för stora delar är ännu icke bearbetade av evangelii budbärare. Det skulle bereda oss mycken tacksägelse om någon eller några skulle kunna hjälpa till med underhållet för en infödd evangelist. Underhållet för en sådan uppgår till 70 kr i månaden. Missionsmedel kan med angivaden av ändamålet sättas in på Midnattsropets postgiro 57 16 20. Brev och övriga meddelanden kan sändas under adress: Midnattsropet, Box 6016, Örebro 6. Knut Ringstad I brev till Örebro Fria Församling skriver vännerna Eklund: ”Vi har fått döpa själar, och församlingarna har ökat. Det finns en församling i Ribey med fast befolkning. Medlemsantalet är något över 50. Den föregående evangelisten har fått sluta. Jag har en broder på förslag, en gudfruktig och ärlig man, som har vittnat en längre tid utan lön. Skall vi börja ansvaret på södra fältet, så får vi väl ta ett steg i sänder. Hans lön skulle bli 70 sv. kr. i månaden. Han är gift, har tre barn och heter Hesekiel. Vad anser ni kära bröder? Skall vi evangelisera, så måste vi göra det nu och där det finns möjligheter.”

Evangeliseringsglimtar från Kenya Mark. 16: 15-18 Missionsbefallningen som vår Herre Jesus, Kristus givit oss är ej endast en teori, det är en sann verklighet för var och en som tror och praktiserar den. Många kristna har slumrat in och förstår ej vad detta underbara löftesord betyder. Här nere i Kenya har evangelii glada budskap om Jesus Kristus haft stor framgång, och väckelsen går Ständigt framåt. Församlingarna växer för varje vecka och månad, och evangelisterna är mycket ivriga själavinnare. De har möten varje dag förutom måndag och upp till två och tre möten varje dag. För något över en vecka sedan var det avslutning på bibelskolan här i Mombasa. Det var 250 deltagare, och av dessa var det 75 från Kenya trosmission. 30 av dessa bröder är avlönade evangelister och 25 väntar på att få rycka in i arbetet, men underhållet är inte klart. Det är genom broder Osborn i Amerika som dessa skall få underhåll. Han underhåller 10 evangelister förut. Arbetsfältet blir därför mycket stort. Här finns det stora möjligheter för oss att göra en insats för att sprida evangelium medan dagen varar. Finns det någon av Midnattsropets läsare som vill underhålla en evangelist kan medel sändas till Midnattsropet i Örebro. Vi har besökt en hel del församlingar här på sydlandet. Omkring 110 har blivit döpta detta är. Senaste söndag döpte jag över 30 st i vatten. Dopet förrättades i en vattendarnm som en indisk grönsaksfarmare godhetsfullt lånade åt oss trots att han är muhammedan. Den söndagen var en stor dag i församlingens historia. Den nybyggda kyrkan i Majengo invigdes och en stor skara var samlad till högtid. Kyrkan är byggd av sten med betonggolv. Bänkarna är gjutna i golvet och taket är av aluminiumplåt. Den rymmer 350 sittplatser. Församlingen på denna plats består av 200 medlemmar, och så finns det tre församlingar till, som är en frukt av deras arbete. Gud har gjort stora ting på denna plats sedan februari 1957 då arbetet begynte. Broder Michack har varit banbrytare på denna plats. Han var den förste evangelist som broder Olsen antog. Nu skall han flytta till Nyere. 5 evangelister har gått ut från denna församling under denna tid. Trots att det är muhammedaner, som bor här vid kustområdet, så har Ordet haft stor framgång. Många demonbesatta har kommit till mötena och blivit lösta från sin plåga. Särskilt kvinnorna är ofta besatta av onda andar. Under invigningshögtiden var det en kvinna, som började ropa och skrika. Några bröder förde kvinnan ut och bad för henne, hon löstes i Jesu namn och resten av mötet var hon med och prisade Herren. Invigningsdagen avslutades med brödbrytelse, och afrikanerna var mycket glada och tacksamma för sin nya kyrka och för allt vad de fått uppleva denna dag. Evangelisten Alexander, som arbetat i Ramisi, berättade om hur Herren bevarat honom. Det var på kvällen, han kom cyklande vägen fram. Plötsligt fick han se två ljuspunkter i mörkret det såg ut som ett cykellyse. Det kom närmare och närmare men plötsligt försvann de två ljuspunkterna. Brodern hoppade av cykeln för att se efter vad det var, och då fick han se, att det var ett lejon, som stod vid hans sida. Broder Alexander fortsätter: ”Jag lyfte handen mot himmelen och sade i Jesu namn gå härifrån, och lejonet gick sin väg in i skogen.” Vilken kraft det finns i Jesu namn om vi verkligen tar ut det som finns i Jesus Kristus. Kenya Trosmission är en evangeliserande mission utan skolväsende och sjukstugor. Häri ligger en stor hemlighet till framgången. Och jag tror att det är bäst att fortsätta på den linjen, att så ut livets ord medan tid är, ty tiden är mycket kort. Vi kan inte blunda för Afrikanens uppvaknande och frihetsyra, men ännu har vi möjligheter att arbeta. Gud välsigne Eder alla. Edra medarbetare Margaretha och Gunnar – KENYAHÄLSNING FRÅN MATTSON BOZE OCH JOHN VICK Från missionär Gunnar Eklund i Kenya fick vi nyligen en hälsning inspelad på band, där även Mattsson Boze, väl känd i vårt land, och John Vick, föreståndare för Rock Church, New York City, hälsade. Vi återger hälsningarna här. Kära vänner i Skandinavien._Vi hälsar eder i Jesu Kristi namn. Ni har hört de härliga sångerna här och lovsången till Gud. Vi avslutar idag vår bibelskola. I år har vi tränat över 350 unga män att gå ut och proklamera evangelium om Jesus Kristus. Vi har också en stor glädje i år, att ha pastor John Vick från New York City, som är norsk, med oss här i skolan, och vi har haft en väldigt underbar tid. Gud ledde broder Olsen och broder Eklund hit från Skandinavien och Gud använder dem på ett alldeles underbart sätt och vi är tacksamma och glada för detta. Bibelskolan består utav flera grupper. Det är frihet för alla att komma och sedan får varje grupp ta hand om sina egna män. Genom dessa kära vänner som Gud har använt här ute och som vi har haft tillfällen att träna i bibelkunskap, döptes 5 000 människor förra året här i Kenya och över gränsen till Tanganyika. Det har varit underbart att se dem och vara med dem. Gud välsigne eder alla kära vänner därhemma i Skandinavien. Bed för oss att Gud skall utgjuta sin Ande på ett ännu starkare, ännu härligare och ett ännu mäktigare sätt. Må Gud välsigna er alla. Mattsson Boze Vi prisar Gud för det stora arbete som Gud gjort härnere genom missionärerna. - Jag måste säga som drottningen av Saba: ”Hälften hade inte blivit mig sagt.” Gud välsigne eder alla i Skandinavien. John Vick

KENYA FÖR KRISTUS Två månader har redan hunnit förflyta sedan vännerna Margaretha och Gunnar Eklund tillsammans med sönerna Robert och Peter embarkerade ”Tanafjord” i Göteborgs frihamn. En skara vänner från Göteborg, Falköping, Trollhättan och Örebro hade mött upp för att ta avsked av missionärerna. Med samma båt följde också missionär Walter Olsens maka Caryl Olsen. ”Då har Vi nått målet och färden är över. För evigt vi fröjdas där hemma hos Gud”, så tonade varmt och innerligt avskedshälsningen då Tanafjord lade ut från kajen. Resan har varit lång och besvärlig för våra Vänner. Vi låter Gunnar och Margaretha berätta: ”Vi sitter nu ombord på den norska båten Tanafjord. Onsdagen den 30 november kl 18 stod vi vid relingen och nere på kajplats 101 i Göteborgs Frihamn stod Arne Imsen och Knut Ringstad från Orebro, Agne Bark och några vänner från Falköping samt många vänner från Göteborg. I tankarna hade vi nog gått igenom denna stund många gånger. Men när nu båten lämnade stranden och vännernas sång tystnade, nöp det nog till i hjärtat. Vad skulle resan föra med sig? Torsdag vaknade vi litet omtumlade, ty nu började sjön rulla en aning. Dock var det bara en början. Fredag morgon blev Robert kvar i sängen. Natten hade för honom varit orolig, och han var blek och sjösjuk. Söndag, som i vanliga fall är en rofylld dag blev för oss ombord påfrestande. Vi befann oss ute på Biscayabukten och det gick hög sjö. En stor våg tog hela frukostbordet, så allt porslinet hamnade på durken. Vi satt eller låg hela dagen, ty att hållas på benen var ett konststycke.” Detta brev är avsänt från Lissabon den 6 december. Vi låter våra läsare ta del av ytterligare ett brev. Det är skrivet i Mombasa den 1 januari. ”Nu är vi framme i Mombasa. Ett dygn har förflutit sedan vi kom i land. Broder Walter Olsen mötte oss vid båten sedan den ankrat ute på redden. . . Nu skall jag tala om vad vi upplevde vår första missionsdag i Kenya. Kl. 7 på morgonen startade vi för att tillsammans med Walter Olsen åka till en plats 9 sv. mil söder om Mombasa. Vägarna är ett kapitel för sig krokiga och smala med djup lös sand. Vi kände oss närmast sagt uppskakade, då vi, efter nära 2 timmars bilfärd, klev ur bilen, fulla med sand innanför kläderna. Det var högtid i församlingen med lokalinvigning. Plantageägaren hade fört upp ett ganska stort jordhus med tak av flätade palmblad. Enkelt var det, men det fyll* de sin uppgift som möteslokal för de svarta. Kl. 9 började mötet. Då hade alla ännu inte hunnit fram. I över en timmes tid sjöng de körer om och om igen och klappade taktfast i händerna till sången. Sådan sång och handklappning och fröjd och jubel har jag aldrig hört maken till. Långa vägar hade de att gå till mötet. I över 2 mil gick de i samlad trupp. Under sång och jubel kom de till mötet. Då en sådan samlad trupp kom till mötet reste sig alla i lokalen och instämde i deras sång, som sedan avslutades med ett kraftigt Halleluja. Kl. 10 var alla samlade, och lokalen var till trängsel fylld. Någon mötesledare fanns inte, men tre evangelister, som arbetar på denna plats, turades om att leda sången. Margareta och undertecknad kunde även göra oss förstådda genom tolk. Br. Walter tolkade, Margaretha och Gunnar Ekland med sönerna Robert och Peter emba/eerar Tanafjord tillsammans med Caryl Olsen. men det var ej alla, som förstod kisvahili, så de måste vara tre tolkar. Det tog sin tid, men här hade ingen bråttom till kyrkkaffe. Vi höll på hela dagen fram till kl. 15. Det var mycket gripande att höra de nyfrälstas vittnesbörd. De hade varit slavar under dryckenskapen de flesta både kvinnor och män. En ung kvinna sade, att hon ständigt var berusad och skötte inte sina barn, men nu hade Herren frälst henne och hon var lycklig och salig. De nyfrälsta var mycket torftigt klädda eftersom allt hade gått till sprit och andra laster. En gammal man vittnade om att Jesus löst honom från opiumbegäret. Alla dessa som vittnade blev sedan döpta. Under fröjd och sång gick alla ned till stranden av en liten insjö där dopförrättningen hölls. Vattnet var ganska grunt, så evangelisten, som döpte hade ganska tungt göra innan alla var döpta. Jag räknade inte hur många de var, men säkert var det omkring trettio. Evangelium har framgång och däröver är vi glada. Efter dopförrättningen gick alla tillbaka till lokalen. Dagen avslutades med brödbrytelse och bön med händers påläggning på de nydöpta att de måtte undfå helig Ande. Över en ung broder kom Guds kraft så väldigt, så han blev sanslös en god stund. De skakade i honom, för det såg litet illa ut, men han svarade intet. Lovsången fortsatte dock, och man prisade Gud. Efter en stund kom den unga brodern till sans igen. Hade det varit hemma, så hade säkerligen ambulans tillkallats. Efter mötets slut bjöd de infödda på te och Vitt bröd och ett slags rötter, som smakar som potatis. Det smakade mycket gott. Sedan återvände vi till Mombasa igen prisande Gud för hans väldiga nåd emot oss människors barn och för den frälsning som finnes i Jesus Kristus.

Arne Imsen

Äntligen har alla formaliteter ordnat sig för våra vänner Margaretha och Gunnar Eklund, och de står nu färdiga att tillsammans med sönerna Robert och Peter, resa till Kenya. Omkring den 20 november skall de lämna älskat fosterland för att bege sig till det sjudande Afrika. Kallelsens eld brinner, så inget har kunnat hindra dem att gå åstad för att bärga in den mognande skörden förrän Jesus kommer.

Örebro Fria Församling känner det som ett stort nådesuppdrag att få sända dessa älskade vänner med frälsningens förvandlande budskap till ett sökande och längtande folk. Låt oss bilda en bönekedja kring våra missionärer. Det är ingen numerärt stor församling, som har åtagit sig det ekonomiska ansvaret för Eklunds, men vi har förnummit Guds kallelse och vågar icke dra oss undan. I trohet mot den Herre, som har verkat fram detta beslut, vill Vi göra vårt allra bästa. Vår uppdragsgivare har lovat vara med alla dagar in till tidens ände, varför vi med full tillförsikt går in i denna välsignade ansvarsställning. ”Gud med oss!”