Text: Berno Vidén

Familjen Ramón och Adya Rigal, vilka vi rapporterat om tidigare här i MR, har blivit utsatta för en svår förföljelse på Kuba. Som troende föräldrar är de angelägna om att deras barn ska få en god, kristen uppfostran och familjen har därför hemundervisat barnen Rut, 13 och Joel 9 år. Studierna har under läsåret pågått via en internationellt erkänd internetbaserad evangelisk skola med säte i Guatemala.

På Kuba existerar ingen religionsfrihet och all utbildning ska ske utifrån det kommunistiska partiets agenda. Eleverna fostras med obligatorisk närvaroplikt till att bli goda revolutionärer.

Veronica Ureña tillsammans med Soilas dotter Caroline.Missionshälsning
Text: Veronica Ureña

Frid! En hälsning och en uppdatering från arbetet här i Dominikanska republiken. Vi saknar er alla och hoppas att ni mår bra!

Frukostserveringen fortsätter som vanligt, med undantag av att vi har förnyat inskrivningslistan på barn som äter hos oss. Många barn går nu hela skoldagar i den nybyggda kommunala skolan i området och erbjuds också frukost där, så vi fokuserar på de barn som fortfarande går i andra skolor där ingen frukost serveras, samt yngre barn som inte börjat skolan. Vår granne Carmen har sedan flera år tillbaka sin sjuka gamla sängbundna mamma boende hos sig. Hon får sin frukost hemburen.
Soila har huvudansvaret för frukosten och
är otroligt duktig och rutinerad. Vår medarbetare sedan flera år, Soila, har huvudansvaret för frukosten och är otroligt duktig och rutinerad. Jag är själv med och hjälper henne; diskar, serverar och städar, och Nicholas står vid dörren med närvarolistan och tar emot barnen. Det är ganska krävande ibland eftersom många barn som inte är inskrivna också kommer …  vi tar emot fler än 120 barn varje morgon måndag till fredag.

Missionshälsning av Berno Vidén

Där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.

Dessa ord av Jesus har en inneboende styrka för varje liten grupp som kommer tillsammans för att tillbedja. Inte minst ute på missionsfältet där man många gånger konfronteras med kulturkrockar av olika slag. Människor tänker och agerar annorlunda beroende på var man kommer ifrån och vilken miljö som format livet. Men det finns en gemenskap som står över alla kulturer och som överlever alla förändringar i de olika samhällen vi omges av. Det är när vi kommer tillsammans i Jesu namn.

- Det vore roligt om man kunde hjälpa ungdomarna här att komma igång med något arbete av något slag, så att de gör andra saker än att förstöra sina liv.
_
_Missionsreportage med Elaine Vidén av Stina Fridolfsson

Elaine kämpar med att skrapa och måla om frukostmatsalens ytterväggar där färgen flagnat och dessutom missfärgats av regnet. Varje morgon kommer omkring 160 barn som ska ha frukost, och missionens frukostmatsal ska vara trevlig och inbjudande!

- Vi får visa på Jesus och den kärlek som han visat oss som den framkomliga vägen.

Text: Jonathan Asprusten

Missionen är något som ligger församlingen varmt om hjärtat. Jag och min familj hade under fyra månader den stora förmånen att vara på plats i församlingens missionsarbete i Dominikanska republiken. Det var verkligen en händelserik och berikande tid. Man har fått möta syskon och fått lära känna nya människor.

Pilgrimsfolket i Norge fortsätter oförtröttligt missionsarbetet i Rumänien. Midnattsropet har fått del av några av de senaste rapporterna som Camilla Eliasson skickat hem till församlingen på Dal. Vi förmedlar här vidare några utdrag och hoppas det ska väcka många hjärtan för missionens sak.

15 januari 2017

De första dagarna här i Arad med omnejd har varit präglade av dåligt väder. En våldsam köldvåg har svept över landet och förorsakat stora problem, inte minst för de fattiga som eldar med ved.

Missionshälsning från Karin Vidén

Det ordlösa leendet hon gav sina barn sa dock allt det som moderskärleken kunde frambringa!

Andrea med tre av sina barn Fredagskväll i tremiljonersstaden Santo Domingo, och bilköerna är ansträngande långa och mycket tålamodsprövande. En strid ström av gatuförsäljare kretsar runt omkring bilen  och erbjuder  oss allsköns varor; vackra blombuketter, kakor, nötter, färdigskalade apelsiner, vindrutetorkare, såpbubblor, ja en uppsjö av varor säljs i dessa enorma bilköer som får hela city att stå mer eller mindre stilla.

En hälsning från Pierre Luka, rektor för skolan i Mont Leon, Haiti

Enligt Guds ord så innebär det en stor välsignelse att ge med glädje! Jag vill här å alla lärare, elever och föräldrars vägnar framföra ett stort tack till Maranataförsamlingen för den ekonomiska hjälp ni ger varje läsår för att barnen i Mont Leon ska kunna gå i skolan. Hälsa alla vänner i församlingen och alla andra som deltar med denna hjälp. Vi tackar Gud för er.
Läsåret 2015/2016 har trots motgångar med torka och svält gått bra. Tack Jesus! Vi ser hoppfullt fram emot nya satsningar i Mont Leon, bland annat att färdigställa skolans expedition och att bygga nya lokaler. Gud vet allt.
Än en gång, tack för att ni betalar skolans lärarlöner och därigenom möjliggör för alla barnen att få kostnadsfri skolgång.
Gud välsigne var och en!

Missionsreportage från Indien av Stina Fridolfsson

Det som grep mig mest under besöket i Indien, var vittnesbörden från bibelskolans elever. Ett fyrtiotal elever från olika områden. De berättade om hur de eller deras familj blivit kristna. I allt var det just hur enskilda kristna genom utgivande tjänst och levande vittnesbörd överbevisat dem om att Jesus Kristus är den ende, sanne guden.

Maranataförsamlingen i Stockholm har ända sedan 1998 kontinuerligt fått besök av en indisk broder, Varghese Thomas, som genom sin dynamiska och kristocentriska förkunnelse förmedlat mycket inspiration till församlingen. Efter att under flera år ha funderat över att acceptera inbjudan att hälsa på i vår broders arbete i Indien, åkte jag dit på tre veckors besök i slutet av november.

Veronica Ureña sände denna hälsning från missionsarbetet i Dominikanska republiken till bibelskolan. Vi låter den gå vidare till Midnattsropets läsare!

Frid!

Här kommer en hälsning från oss i Santo Domingo. Vi hoppas att ni alla mår bra!

Jag vill inleda med att berätta lite om Andrea och hennes familj. Andrea är mamma till pojken Yefrey som många av er minns. Han dog, endast 11 år gammal, av en svår lungsjukdom. Andrea har nu fem barn och tar även hand om sin gamle pappa som är svårt sjuk i Parkinson. Nu har vi äntligen kunnat påbörja byggnationen av ett nytt hus åt denna familj. De har aldrig haft ett värdigt hem men tack till Gud så kan vi nu ge dem ett. Grunden har grävts och vi ser fram emot att kunna fortsätta med nästa steg då resurserna finns. Det finns möjlighet att vara med och hjälpa till för dig som kan! Tillsammans kan vi ge familjen ett nytt hem.

Av Stina Fridolfsson

Min vän som läser detta – låt oss verka medan dagen varar! Natt kommer då ingen kan verka. Förhoppningsvis kan vi förmedla en strimma av hopp till några främlingar och flyktingar. Kanske de kan känna att de nåtts av Guds utgivande kärlek och tackar Honom som gav oss allt.

Under mitt besök på missionsfältet i Rumänien hos syskonen i norska Pilgrimsfolket, har jag fått många intryck. Dels från de tre platser där syskonen varje vecka samlas till möten: Tipari, Adea och Santoma. Det är både barnmöten, bibelstudier och väckelsemöten. Och så arbetet med att sortera och dela ut kläder och förnödenheter som ständigt skänks till Storfamiljens missionscenter och huvudkvarter i Dal i Norge. Där grovsorteras och sänds i stora trailer till Santoma i Rumänien, där vännerna så fort de hinner ser till att de mest behövande får ta del av dessa gåvor.

Camilla Eliasson skriver om när Pilgrimsfolket kom till Tiparí. Utdrag ur boken Eben Eser.

Församlingen Pilgrimsfolket har firat 40-årsjubileum, och Midnattsropet hade förmånen att vara med på den stora högtiden. I samband med högtiden, gav Michael Hafsahl, tillsammans med Lill Hafsahl och Camilla Eliasson ut en jubileumsskrift, Eben-Eser – ”Hittil har Herren hjulpet”. Under festen, lästes en del avsnitt ur boken upp för församlingen. Camilla läste under stor rörelse ett par stycken ur kapitlet om missionen. Hon skildrade hur Pilgrimsfolket under många års möda och många direkta gudsingripanden byggt upp  arbetet i Rumänien. Hur de nådde fattiga, undanskuffade, marginaliserade människor med Jesu kärlek i form av utdelning av kläder, borrande av vattenbrunnar, byggande och reparerande av hus. Och hur efterhand människorna började ana att det var gudomlig kärlek bakom varje handling.
”Vi förstod att det var rättfärdighet vi sökte, inte tacksamhet. Då skulle välsignelserna följa, och det upplevde vi var dag.”  Midnattsropet återger här stycket som handlar om hur arbetet kom till stånd och utvecklats i Tipari:

Text: Berno Vidén

Dominikanska myndigheter transporterar dem till gränsen där haitiska myndigheter vägrar ta emot dem.

Från missionsfältet i Dominikanska republiken nås vi ständigt av rapporter. Församlingens utsända missionärer arbetar oförtröttat vidare med att nå fram till många fattiga människor med evangelium. Med Palavé som bas når arbetet ut till flera olika områden. Ett stort fokus läggs på barnens situation. På flera olika platser arrangeras barnmöten och skapande aktiviteter. En av eldsjälarna i det arbetet är Ilennia Ureña, en ung dominikansk syster som flyttat in i missionscentret i Palavé för att på heltid arbeta tillsammans med missionärerna. Ilennia är också med och bespisar de 120 barnen som kommer tidigt på morgonen för att äta frukost i missionscentret.

Hälsning från Veronica Ureña

Frid!

Tänkte helt kort skriva och berätta något om läget här just nu. Landet har nu idag inlett sina utvisningar av illegala i landet. De som drabbas hårdast är naturligtvis haitierna. Många har under en period lyckats få fram sina tillstånd, men de allra flesta har inte kunnat av olika anledningar. Främst är det av ekonomiska orsaker.

Idag fick vi höra att migrationen varit vid några större vägkorsningar där de plockat upp haitier.

Missionsrapport av Zebastian Vidén

I östra Haiti, någon mil från gränsstaden Belladere, ligger en bergsby som heter Baptiste. Vi kom första gången dit i slutet av 2009, en kort tid innan jordbävningen som drabbade landet så hårt.

Baptiste är ett slags centrum i området som i sin tur omges av många småbyar, till exempel byn Mont-Leon, som vi kom i kontakt med för fem år sedan.

För att göra en lång historia kort så betalar församlingen löner för samtliga lärare i en skola där. Det är drygt 600 barn som går i skolan - och tack vare offer och andra gåvor från vänner på olika platser så blir skolgången fri för eleverna. Det i sin tur innebär att familjerna i stället kan fokusera på att få fram pengar till mat för dagen och liknande. Nöden i Haiti är stor, och den lilla hjälp vi kan ge genom detta gör en enorm skillnad för dessa familjer.

Appell av Roger Lindroos

Roger Lindroos med hela sin familj var i början på året en period i Rumänien i missionsarbetet som förestås av Pilgrimsfolket i Norge. Nyligen hemkommen förmedlade han denna aktuella appell.

Det grep mig väldigt att se Pilgrimsfolkets arbete i norra Rumänien. Att se alla dessa romer, människor som hör till det lägsta skiktet i samhället och inte har många möjligheter att ta sig fram som andra. Det finns inte jämlika förhållanden. Från dessa folk möter vi numera människor här i Sverige. Det finns knappt någon affär som det inte sitter tiggare utanför. Det är väldigt omdebatterat idag. Man undrar vad vi ska göra med dessa människor. Senaste tiden har jag läst en del bra artiklar. Det finns journalister som har satt sig in litet i dessa människors vardag. Men de flesta förfasar sig över tiggeriet och tiggaren i stället för dennes verklighet. Många säger: Ge inte nånting! Det hjälper dem inte i längden. Ge dem utbildning i hemlandet! Det är väldigt lätt att sitta här i Sverige bakom ett tangentbord i all sitt välmående, och tycka att man borde göra si och så. Visst. Iväg med dem, så vi slipper se. Det ser inte bra ut i vår duktiga välfärd. Men om man vore i den nödställda människans situation så vore det en helt annan sak. Sätt dig in i den utsatta människans liv. Ge i alla fall en vänlig blick. Möt dem med kärlek.

Text: Emanuel Johansson

I 15 år har Pilgrimsfolket i Norge arbetat med mission i Rumänien. Under en månads tid har jag med min familj haft förmånen att vara med. Intrycken vi fick och upplevelserna vi gjorde är en stark påminnelse om vad som kan ske när evangelium får ingång hos människor. Om detta vill jag dela med mig något av till MR:s läsare

En stor anledning till att syskonen kom till Rumänien är den svåra nöd som finns. Utifrån tanken om Guds rättfärdighet, att räcka ut sin hand till de fattiga och att genom detta nå fram med evangelium om Jesus går arbetet framåt.

Vår tid präglas av flyktingar som ingen annan tid i historien. Globalt sett har världen aldrig tidigare upplevt så många jagade människor som flyr för sina liv från oroshärdar och terrorism. Det är

profetiskt!

Missionappell av Berno Vidén

Ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon, är ett uttryck som ofta dyker upp i tankarna när man arbetar på missionsfältet i Dominikanska republiken och Haiti. Behoven är så enorma och det förhållandevis lilla vi lyckas åstadkomma känns ibland som en droppe i ett bottenlöst hav. Att se misär och elände utan att kunna göra något kan vara påfrestande. Att se barn lida på grund av att föräldrarna inte har möjlighet att ge dem mat och kläder är svårt, eller om någon i familjen blir sjuk och det saknas resurser för att åka till sjukhuset. Även om man lyckas träffa en läkare så har man oftast inte råd att bekosta de undersökningar som krävs för att få rätt vård eller att köpa den medicin som läkaren skriver ut.

Gustaf Jillker kom nyligen hem från en vistelse i Suruç i Turkiet på gränsen mot Syrien. Resan gjordes tillsammans med en vän. Genom nästan dagliga rapporter från Gustaf har några av hans vänner kunnat följa händelseförloppet. Detta har varit till stor välsignelse, både som en uppmuntran om vad Gud gör och som en allvarlig påminnelse om den oerhört svåra situation som de hundratusentals flyktingarna från Syrien befinner sig i.
MR publicerar här några utdrag från en av Gustafs rapporter, och önskar med detta uppmuntra, utmana och engagera flera i det uppdrag som gäller alla Jesu efterföljare.
Rapporten handlar till största delen om sammanträffandet med broder Farzad, som på ett särskilt sätt engagerat sig för de kurdiska flyktingarna i Suruç.

Text: Berno Vidén

Innan solen går upp i den tidiga morgonen så levereras den dagsfärska mjölken direkt från bondgården. Ett par timmar senare kommer ca 120 barn till Comunidad Maranatas missionscenter för att få varm choklad och smörgås. Varje morgon måndag till fredag har vi möjlighet att hjälpa alla dessa barn med dagens viktigaste mål.

Två av pojkarna som är inskrivna vid frukosten heter Edison 7 år och hans lillebror Isaias. Den här morgonen kom Edison ensam. Elaine som tar emot barnen då de kommer frågar efter Isaias och undrar varför han inte följde med idag. Orsaken var att mamma var sjuk och inte hade gjort honom i ordning.