Mission

Missionsarbetet i Dominikanska republiken fortsätter. Eftersom Maranataförsamlingen funnit sitt verksamhetsfält i ett fattigt område utanför huvudstaden Santo Domingo, i Palavé där en stor del av befolkningen är haitier, så upplever vi även Haiti som vårt missionsområde. Vi nås av rapporter om hur deras anhöriga i Haiti drabbats av det svåra regnet för ett par veckor sedan. I haitiska byn Baptiste, där flera av syskonen har anhöriga, regnade en stor del av skörden bort för de fattiga byborna.

Av Nahdja Vidén

Jag arbetar som lärare i en Batey Palavé utanför Santo Domingo, där jag dagligen möter barn av olika slag. Har också barnmöten där vi samlas en grupp en gång i veckan.

Man ser behoven som finns när det gäller att lära känna Jesus, som barnens vän och inte någon ond Gud som straffar dem om de är olydiga. Man hör ofta hur många säger till barnen att de hamnar i en gryta med kokande olja där satan står och rör om.

Av Zebastian Vidén

Efter ett besök i Baptiste så känns det alltid lika tråkigt att resa därifrån. Hur som helst så är det så det går till, och nu är det bara att se fram emot nästa besök istället.

Kom hem för några dagar sedan därifrån, har tappat räkningen på vilken gång i ordningen.

Något som var nytt för mig denna gången var besöket vi gjorde i Mont-Leon, en plats som vi hört om mycket de senaste månaderna. Platsen ligger ganska exakt 5 km gångväg från Baptist där vi har vårt hus, och tog för oss ungefär 1 timme att gå.

Text: Veronica Vidén

Veronica Vidén, en av Maranataförsamlingens utsända missionärer i Dominikanska republiken, beskrev nyligen i sin blogg en voodoofest hon blev åsyna vittne till. Voodookulten har aktualiserats allt mer på senare år genom att den numera blivit erkänd religion och just nu i dagarna har en internationell vandringsutställning om voodoo

öppnat i Stockholm.

**
**
Fiesta de palo

Intensiva afrikanska trumrytmer ljuder över hela gatan. Grannen har en ”fiesta de palo”, en så kallad dominikansk katolsk voodoofest. En märklig uppblandning. Rytmerna och dansen står för deras afrikanska och europeiska ursprung, och samtidigt har man tagit in den haitiska voodoons åkallan på andar och helgon. Man ropar i intensiva sånger på ärkeängeln Mikael, och ibland hör man namnet Belial (en slags demon). ”Mikael är här!” hörde jag hur de ändrar sin sångtext när jag gick förbi för en stund sedan. Alkoholen flödar och folk kommer in i en slags extas, och någonstans bland gruppen av människor som är samlade till denna katolska voodoofest står även ett altare.

Palavé - Dominikanska republiken

I den haitiskt präglade bateyen Palavé arbetar Comunidad Maranata sedan en del år tillbaka, bland annat med att driva en skola. Palavé är till stor del bebodd av haitiska familjer varav de flesta saknar visum eller andra nödvändiga handlingar för att fritt kunna leva och bo i Dominikanska republiken. Trots att många av dem bott där i flera år och även varit gästarbetare åt statliga bolag, klassas de som om de är i transit, och lever varje dag under hot om att utvisas.
Bara under det här årets första månad har dominikanska migrationen utvisat nästan 5 000 haitier, en verkställighet som kan äga rum när exempelvis en arbetare åker mellan sitt arbete och hemmet. Då en haitier fastnar i en kontroll ges han ingen möjlighet att åka till sin familj utan utvisas direkt till gränsen.
Flera av Comunidad Maranatas medarbetare lever på detta sätt under en ständig press. Januari 2011 intensifierades utvisningarna vilket lett till att familjeförsörjare inte vågar åka in till stan för att söka arbete.
Tack vare gåvor som kommit in har flera av våra vänner fått arbete genom missionen, vilket varit till en oersättlig hjälp. På andra bilden ovanifrån står Zebastian tillsammans med två av församlingens byggnadsarbetare, på trappan till ett hus som blir färdigt i slutet av februari månad och som då ska upplåtas för en fattig haitisk familj som idag bor i ett fallfärdigt ruckel.

Rapport av Berno Vidén

**
**

Maranataförsamlingens mission i Dominikanska republiken fyller 30 år. 1980 besökte Stina Fridolfsson för första gången en dominikansk troende syster i Santo Domingo, något som blev startskottet för det missionsarbete som idag vuxit fram främst i huvudstadens västra delar, sista åren även i bateyen Palavé. Det har varit många händelserika år med fokus på barnmöten, skola, läkarmottagningar, katastrofhjälp i samband med cykloner och åtföljande översvämningar, fängelsemission etc. Ett signum som en av landets större nyhetskanaler satte på församlingens mission var att den kommit att bli en fana i kampen för orättfärdighetens offer, vilket är både uppfordrande och angeläget. Mission är varje levande församlings hjärteangelägenhet, och trots år av motgångar och kamp kan vi idag se hur varje frö som sås bär en underbar frukt för Guds rike. Att få se hur människor som befinner sig i totalt hopplösa situationer, genom enkla medel och omsorg från utgivande medmänniskor, kan få ett helt nytt liv med innehåll värt att leva för, är verkligen stort.

Karin Vidén rapporterar

Baptiste är ett samhälle i Haitis bergsbygder, ca 3 mil från gränsen till Dominikanska republiken. Till den haitiska huvudstaden Port au Prince är det ”fem timmar”, som man uttrycker avstånden, men som egentligen handlar om 8 – 9 mil.

Comunidad Maranata befinner sig i Baptiste i ett begynnande arbete för att komma människor till hjälp socialt och andligt. Fattigdomen är påtaglig och man erfar sviter efter jordbävningskatastrofen på olika sätt. Människor lever idag under svåra levnadsförhållanden trots att katastrofen där inte innebar så stor materiell skadegörelse och inte heller skördade något dödsoffer. Varuleveranser från huvudstaden har försvårats och minskat drastiskt i antal, och de matvaror som når fram har därmed blivit betydligt dyrare. Som en konsekvens av katastrofen i januari är också hela landets skolstart framskjuten ända fram till den 4 oktober.
Under några dagar i början av september var Berno Vidén där i ett speciellt ärende, och det handlade om att bes öka hem efter hem för att finna de barn som av olika anledningar ännu inte fått skolgång trots ålder därför. Väl framme i Baptiste, efter att ha tvingats övernatta vid gränsen pga av dåligt väder knutet till orkanen Earl, sammanstrålade han med Marceló Revolus, en spansktalande haitisk broder med rötter i Baptiste, för att tillsammans med honom besöka de familjer som skulle erbjudas hjälpen. Det blev en lång vandring, ca 1,5 mil till fots på smala stigar och steniga svårframkomliga bergsvägar i tryckande värme under tropisk sol, för att nå fram till de familjer som bor spridda utöver landsbygden. Mot dagens slut hade de antecknat och skrivit in inte mindre än 22 barn i två olika skolor i Baptiste.
- I kontakt med två olika skolor i samhället har vi åtagit oss att bekosta skolgång för dessa elever, berättar en glad och uppmuntrad Berno, och det handlar om terminsavgifter, skoluniformer, skor och de läromedel varje elev behöver.
- Jag blev djupt rörd av nöden i de hem jag kom till, fortsätter han. Det är smärtsamt att se människors levnadsvillkor, och man önskar man kunde göra så mycket för dem alla. I vårt enkla lilla hus som vi hyr i Baptiste har vi i princip bara ihopfällbara sängar, ett bord, några stolar på det karga cementgolvet, och en liten gasspis. Trots sin enkelhet är det ändå betydligt mycket mer än vad dessa jag besökte har. De bor i hus byggda av sten och lera med jordgolv, och överallt ligger sot och smuts från koleldarna man lagar sin mat över. Den hjälp vi nu kunde ge till 22 barn att få möjlighet att gå i skolan är en ringa begynnelse, och att se föräldrarnas lättnad och hoppfullhet var gripande!

33 elever är inskrivna det här läsåret och de får undervisning i spanska, matematik, bild, musik, bibelkunskap, idrott samt i de olika orienteringsämnena. Här ses Veronica med sina tio elever.
På rasterna får eleverna välja på ute- och innelekar. Här har några valt att bygga med lego…

… andra har valt att “kasta ringar” ute på den lilla bilfria grusvägen där kossor, getter, hästar och grisar mm passerar.

Några dagar före skolstarten inbjöds till föräldramöte, där de inskrivna elevernas föräldrar informerades om hur Maranataförsamlingen i Sverige, tillsammans med vänner främst i Norge och Frankrike, är de som arbetar och offrar för att medel ska frigöras för missionens skola i Palavé. Det var uppmuntrande att möta föräldrarna som uttryckte sig glada för att deras barn nu trots olika bakomliggande problem och svårigheter kan få undervisning.

Missionsrapport av Karin Vidén
**
**

**Jordbävningskatastrofen placerade Haiti i allas våra hjärtan. Ett halvår har nu snart gått och fokus har svalnat betydligt i media, men lidandet är fortfarande obeskrivligt och i de enorma tältlägren runt omkring huvudstaden är situationen på vissa håll mycket katastrofal. 
I missionsarbetet här i Dominikanska republiken möter vi drabbade människor som på olika vägar lyckats ta sig över hit för att om möjligt finna ett nytt fäste i livet, en framtid. Många av dem har förlorat, inte bara sina tillhörigheter utan också alla sina nära och kära. 
En ung kvinna bad om förbön i ett möte tidigare i veckan. Hon hade kommit från Haiti för bara några månader sedan och bor nu med sin pojkvän i ett litet skjul i Palavé utanför Santo Domingo, bara en kort  promenad från församlingens missionscenter. Den mäktiga sången i mötet och det till hennes eget språk kreol tolkade budskapet om frälsning i Jesus Kristus, grep hennes hjärta och hon ville ta ett avgörande steg i sitt liv; hon ville bli frälst!
Innan vi skildes åt i den mörka tropiska kvällen bad hon oss besöka henne, helst redan dagen därpå eftersom hon hade något viktigt som hon behövde prata om.

Missionsrapport av Karin Vidén

Mellan regnskurarna idag besökte vi Maria i bateyen Lecheria. Det lilla hemmet som mäter ca 2,5 x 2,5 m var genomfuktigt och på den enda möbeln hon har, en säng, låg lilla Ursula 8 månader sjuk. Genom hålen i plåttaket droppade regnet in, och rann utefter väggarna där centimeterstora glipor mellan de murkna brädväggarna släppte in både vind och vatten. Väggen utefter sängen hade hon klätt med tidningspapper som nu i de intensiva regnen var genomblöta och knappt hängde kvar. Tvååringen som även hon var i dålig kondition stod riskabelt nära den öppna kolelden i järngrytan på golvet, där vatten kokade för att kunna användas till den lillas mjölk. Maria är så fattig!

Stig Andreasson rapporterar från en resa i Rumänien
**
**

**En dag i början av april i år äntrade Åse och jag ett flygplan på Rygge lufthavn utanför Moss med destination till Budapest i Ungern. Som resvan guide hade vi Jan-Egil Hafsahl från Pilgrimsfolket, som generöst bjudit oss på denna resa med anledning av min 80-årsdag. Vi hade länge närt en önskan om att få se Pilgrimsfolkets missionsarbete i Rumänien. Nu skulle vi få tillbringa två veckor på deras arbetsfält. Därför var det med stor förväntan vi tog plats på flyget.