Vittnesbörd av Nahdja Vidén

Det här är det första svenska mötet jag är på på fem månader Jag kom hem från Dominikanska republiken i förrgår!

Det står om Sackeus i Luk 19:

-Jesus kom därefter in i Jeriko och vandrade genom staden. Och se, där fanns en man som hette Sackeus och var förman vid tullen, och han var rik. Han ville se vem Jesus var men kunde inte för folkskarans skull, ty han var liten till växten. Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att kunna se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen. När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: ”Sackeus, skynda dig ner, ty i dag måste jag komma och stanna i ditt hus.” Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. Alla som såg det mumlade förargat: ”Han har tagit in hos en syndare.” Men Sackeus stod där och sade till Herren: ”Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon, ger jag honom fyrdubbelt tillbaka.” Jesus sade till honom: ”I dag har frälsning kommit till denna familj, eftersom också han är en Abrahams son. Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.” (Luk 19:1-10)

Jag ska berätta om något jag var med om i England då jag var där på semester två veckor och hälsade på min kompis. Vi åkte till en ungdomskonferens i Birmingham tre dagar. Första kvällsmötet kom de med en flicka och undrade om någon fanns som kunde tala spanska. Först vågade jag inte, för de talade ju engelska och jag skulle översätta till spanska. Till slut sa jag att jag kunde försöka. Då fick jag träffa den här flickan som var sexton år. Jag översatte så gott det gick på mötet, sedan skildes vi åt, för vi sov på olika platser.
Nästa dag när vi kom dit på morgonen skulle hon vara tillsammans med mig på dagen. Vi började prata med varandra. Hon mådde jättedåligt och hade så ont. Inte fysiskt, men psykiskt i hela sig. Hon var tvingad åka dit av sin faster. Hon var inte kristen och ville inte vara där. Sedan blev det kvällsmöte. Hon satt bredvid mig och jag översatte. När vi sjöng gick hon ut för att röka. Hon var borta länge, kanske tre kvart. Eftersom hon var minderårig var en annan flicka där tillsammans med henne, men hon kunde bara engelska. Hon frågade mig var den unga flickan var. Jag talade om att hon gått ut för att röka. Då sa hon: det är en sak du inte vet om henne. Hon brukar skära sig själv, och hon har rymt hemifrån flera gånger. Då gick vi ut och sökte henne. När vi fann henne, satt hon på en bänk och grät. Hon hade så ont och visste inte vad hon skulle göra av sig. Vi försökte prata med henne och frågade om vi fick be för henne. Hon sa: -Jag har försökt be förut, men det funkar inte. Jag vill inte göra det. Men till slut gick hon med på att gå in ett sidorum och det kom en ledare och bad för henne. Sedan gick vi in i mötet. Då tog hon upp ur sin ficka ett rakblad. Jag sa åt henne att det skulle hon nog inte ha kvar, och hon gav det till mig. Nästa dag visade hon sin arm för mig. Hon hade kvällen innan skurit en massa skärsår i hela armen. Vi gick sedan till ett möte. Hon var väldigt orolig och ville inte sitta kvar. Hon gick ut fastän det spöregnade, och jag följde med för att inte lämna henne ensam. Hon såg att jag frös, och tyckte jag skulle gå in. Men det ville jag inte. Hon frågade varför. -Jag vill inte lämna dig för att jag tycker om dig, och jag vet att Jesus tycker om dig. Han vill hjälpa dig. Till slut följde hon med mig in i korridoren. Jag fick sådan nöd för henne, och visste inte vad jag skulle göra. Det kändes som om allt ansvar låg på mig, för jag var den enda som kunde prata med henne. Det brast för mig, jag började gråta. Sedan kom den andra flickan, och vi bestämde att vi skulle be för henne under dagen, så att hon skulle öppna sig för Jesus.
På eftermiddagen åkte vi på evangelisation i stan. När jag satt i bussen så bad jag för henne med alla ord jag kunde på alla språk jag kunde. Till slut fanns inga ord kvar att säga. Då kom några andra ord till mig. Först i början blev jag litet rädd, för jag visste inte om det var på riktigt eller på låtsas, så jag skakade av mig dem litet.
Sista mötet satt jag och försökte översätta så bra att hon kunde se Jesus. Under en sång bad jag för henne. Då kom de där orden jag fått i bussen tillbaka, men jag slutade inte be, utan fortsatte tala i tungor. Jag hade blivit andedöpt! Då märkte jag att det blev så mycket lättare att sedan översätta den som talade. Ju mer jag bad, dess lättare och bättre gick det att översätta! I slutet av mötet när de inbjöd till förbön frågade jag henne om hon ville be. Då sa hon att hon var rädd. Då försökte jag vända litet på det, och frågade: -Men om det nu fungerar, skulle du vilja att Jesus tog bort den smärta du har inom dig? Och det ville hon. Så sa jag: -Om vi ber först, då kan du säga efter oss! Och hon bad att Jesus skulle ta bort smärtan och han skulle ta plats inom henne istället. Man hade ställt in en del speglar i möteslokalen, där det var skrivet: ”Not I, but Christ” (Inte jag, utan Kristus). Man skulle titta på spegeln och rita ett kors över sitt ansikte, som en symbol för att nu är det inte längre jag, utan Jesus. Det ville flickan göra. Efteråt såg hon mycket gladare ut, och ville vara med och klappa i händerna de sista sångerna. Det var hennes första möte med Jesus. Det var helt underbart få se hur Jesus kan förvandla. Kanske någon finns här som också vill möta Jesus? Ta emot honom, för han kan förvandla allt! Han är bäst! Amen.

Vittnesbörd av Nahdja Widén.

Det är roligt att vara hemma. Jag har nu varit i Dominikanska en termin sedan i somras och haft skola med sex små barn i sjuårsåldern. Man kan fundera över vad som driver oss att göra det vi gör. Det är ju kärleken till Jesus. Jag har tänkt på det som står i 1 Kor 13:
-Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal.
Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap,
och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.
Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas, men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna. (1 Kor 13:1-3)
I första versen i nästa kapitel står det:
-Sträva ivrigt efter kärleken.
Man måste söka Jesus och kärleken till honom. Det är just den som måste driva oss att göra det vi gör.