Midnattsropet nr 4 1961
[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“6567” data-page=“2”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]
Köttslig enhet - andlig splittring
Arne Imsen
I detta nummer av Midnattsropet
Arne Imsen
Allians eller andlig enhet
Lewi Pethrus
Gören bättring och låten alla döpa eder
Donald Bergagård
Frihet för de fångna
Smith Wigglesworth
Evangeliseringsglimtar från Kenya
Margareta Eklund, Gunnar Eklund
Kenyahälsning från Mattson Boze och John Vick
Mattson Boze, John Vick
”RESPEKT FÖR FÖRSAMLINGEN”
Oscar Raattamaa
I januarinumret av Den Kristne stod en artikel att läsa under ovanstående rubrik. Den innehöll många tänkvärda saker. Men när jag läste den, kom jag att tänka på vilka grundorsaker det egentligen var som ingav ”respekt” för församlingen under apostlarnas tid. Det var inte enbart församlingen som sådan, utan de enorma kraftgärningar, tecken och under som gjordes av apostlarna och av en del andra som ingav fruktan. Läs Apg. 2: 43, 5:5, 11-16. (Ordet ”respekt” finns inte i Bibeln.) Jesus hade visserligen redan tidigare givit sina lärjungar makt att utdriva onda andar och bota sjuka, Matt. 10: 1, men efter den examen de genomgick efter Jesu uppståndelse, blev de så tillplattade i sina forna storhetstankar, så att de aldrig använde ordet ”makt och myndighet”, varken när det gällde dem själva eller församlingen. Jfr även 1 Tess. 2:7. De var nu ödmjuka Herrens lärjungar och föredrog att kalla allt, som Gud verkade i församlingen för N Ä D. Apg. 11: 23. Det var trollkarlen Simon, som Ville ha makten, myndigheten och respekten, ty han ville själv lysa. Annorlunda var det nu med Petrus när ett helbrägdagörelsens under hade skett, han säger: ”I mån av Israel, varför undren I över denne man, och varför sen I SÅ PÅ OSS, likasom hade vi genom någon VÃR kraft eller fromhet åstadkommit, att han kan gå.” Apg. 3: 12. Det var den förhärligade Guds son Jesus som hade blivit stor och levande för den lille Petrus, och tron på Hans namn gav den lame styrka i