Text: Paulus Eliasson

Då jag första gången närmade mig den ukrainska gränsen från den rumänska sidan, var det en väldigt unik upplevelse. Vi var på väg med mat som skulle sändas in i Ukraina, och några mil före gränsövergången mötte vi fler och fler bilar med ”UA” som landmärke. Väl framme i Sighetu Marmatiei parkerade vi bilen en bit bort, och gick mot gränsstationen. Det vi såg där var grupper med mödrar och barn som med skräck i blicken drog på resväskor, på väg mot ett osäkert mål. De flydde från sönderbombade hem, som offer för ett politiskt maktspel som inte visar svaga människor någon hänsyn. Synen som vi mötte har i eftertid fått mig att tänka på vad Bibeln har att säga om de krafterna som ligger bakom krig och storpolitik, och det visar sig att särskilt en bok med 2000 år på nacken kan uppenbara vad det är som verkligen sker när våldet råder.

Bibelstudium av Paulus Eliasson

Var ser vi Kristi ansikte? Är det något museum jag ska gå till? Ska jag åka till Jerusalem? Var någonstans är Kristi ansikte? Jag vill ge dig tre platser att se den korsfäste.

Det finns de som flyr bort från hans ansikte, men så finns det de som flyr till hans ansikte. Det är så stort och fantastiskt med den här linjen som går genom hela Skriften. Sök mitt ansikte säger Herren, och när vi söker hans ansikte, vem är det vi ser? Vi ser den korsfäste. Vi ser honom som led och dog för oss.

Bibelstudium av Paulus Eliasson

Text: Paulus Eliasson

Vad vi menar med människans väsen och ursprung, kommer att påverka hur vi lever med varandra. Därför börjar Bibeln med en berättelse om människans skapelse, för att ge oss en bild av vad vi är i Guds värld. Vad är en biblisk antropologi, hur väl passar den bilden med vår tids filosofi, och vilka konsekvenser får den bibliska människosynen för hur vi lever i dag?

Det finns ingenting som är så förödande för levande kristendom som sakramentalistisk religiositet. I dagarna har den katolskt inspirerade klosterverksamheten på Bjärka-Säby slott utanför Linköping aktualiserats. Efter mer än 20 års katolicerande verksamhet verkar Sionförsamlingens ledning ha fått upp ögonen för hur väsensfrämmande Peter Halldorfs mystiska verksamhet är för pingströrelsen. Tidiga varningar och allvarliga påminnelser om faran med den breda ekumenikens väg har varit många. Nedan följer en avskrift från Radio Maranata där bland andra Hans Lindelöw och Paulus Eliasson samtalade om Bjärka-Säby och katoliceringen.

Undervisning av Paulus Eliasson

Jag lyssnade för några år sedan på en ljudbok av John Grisham; en romanförfattare som har skrivit många böcker om advokater och rättssaker. Boken jag lyssnade på heter Den oskyldige mannen. När jag hade hört en stund tyckte jag att det var något som var lite märkligt. Grisham skrev inte på samma sätt som han skrev i de tidigare böckerna jag hade läst. Jag saknade vissa litterära grepp, och det skapade en dissonans hos mig. Ända tills jag förstod att det inte var en roman alls – det var en dokumentär.

Vi kan inte spekulera i när Jesus kommer – men bibeln visar oss att vi alltid är kallade att leva med Jesu tillkommelse för våra ögon.

Text: Paulus Eliasson

Som kristna är en del av vår tro, förkunnelsen om att Jesus ska komma tillbaka. Aposteln Petrus talar i sitt första brev om ”den tid som är kvar” innan Gud bryter in i historien. Han uppmanar brevets mottagare att de … den tid som är kvar inte längre lever efter människors begär utan efter Guds vilja (1 Pet 4:2).

Text: Paulus Eliasson

Om man vill få en översikt över vad Bibeln säger på ett visst tema, kan man göra som jag gör ibland: Ta en penna, och markera med en bokstav eller symbol varje gång texten rör vid det ämnet. I min bibel har jag markerat med ett ”x” alla gånger texten svarar på frågan ”varför” eller ”med vilket mål”, och det kommer sig av att jag en dag för många år sedan frågade mig själv: ”Varför? Varför frälsning? Varför Jesus? Varför allt?”
Vad som blev det slutliga resultatet av det studiet är kanske ämne för en annan artikel, men en av de verserna jag markerade var 1 Petrus brev 2:21, som säger: ”Till detta är ni kallade. Kristus led i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni ska följa i hans fotspår” (min kurs.). Här ger Petrus oss anledningen till att vi är kallade, och det är frågan jag vill säga något om i denna artikel.

Text: Paulus Eliasson

Herre, hjälp oss i de dagar som kommer. Om det är dagar med nederlag, sorg och elände, eller om det är dagar med seger, väckelse och framgång. Herre, allt förmår vi i dig som ger oss kraft.

Nu i den tidiga våren spatserar många i skog och mark. Man ser efter vårtecken och studerar små blommor. Så kan man helt plötsligt se och höra ett flygplan högt där uppe, som far i en rasande fart och täcker avstånd på ett sätt som en vandrande person inte har möjlighet att göra.

Bibelstudium av Paulus Eliasson

Att halleluja är en livsstil och en vandring. Att halleluja är att låta sitt liv förvandlas av vem Jesus är, och sedan gå ut i världen och se den förvandlas av evangeliets kraft. Prisa Herren!

Jag har de senaste åren intresserat mig för de ord som ofta används av kristna i möten och i samtal om Gud, men sällan annars.

Ett sådant ord är ”halleluja”. Det är ett känt uttryck bland både kristna och icke troende. Då vi reste ett mötestält i Oslo centrum sommaren 2018 kom en torghandlare från Saudiarabien bort till mig och frågade på bruten norska: ”Ska det bli hallelujamöten här?” Det kunde jag bara bekräfta.

Bibelstudium av Paulus Eliasson

Vi ska börja vårt studium med tre bibelord:

- Hur kär har jag inte din undervisning! Hela dagen begrundar jag den (Ps 119:97).

- Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning (2 Tim 3:16-17).

- Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars (Hebr 4:12-13).

Undervisning av Paulus Eliasson

Jesu död och påstådda uppståndelse är evangeliernas klimax. Jag säger påstådda, för det är absolut inte alla som utan vidare godkänner evangelisternas historia som fakta. ”Det är för många motsägelser i evangelieberättelserna”, ”människor uppstår inte från de döda” eller ”något annat hände med Jesu kropp” är vanliga kommentarer.
I denna artikeln vill jag utgå från en argumentation som kanske kan verka ovanlig för evangeliskt troende. Vi ska nämligen ta utgångspunkt i en ”minsta gemensamma nämnare” mellan troende och icke troende, när det gäller Jesu uppståndelse. Ofta, när kristna samtalar med icke troende, slår man huvudet mot en vägg. När vi säger att ”Bibeln säger…”, så får vi svaret ”Jag tror inte på Bibeln”, och så stannar det där, med ord emot ord, tro emot otro. Därför kan det vara nyttigt att försöka hitta en gemensam grund att stå på.
Den amerikanske historikern och professorn Gary Habermas försökte på 70-talet göra just detta, när han forskade i frågan om Jesu uppståndelse. Det  Habermas gjorde, var att se på vad majoriteten av forskare på Nya testamentets område kunde enas om. Oavsett vad man anser om Nya testamentet (NT), så är det några fakta som man inte kan komma ifrån – hur bibelkritisk man än önskar vara.
Jesus levde för 2000 år sedan, det är nästan alla eniga om. Jesus menade sig vara Guds Son, det är också allmänt accepterat. Och när det gäller uppståndelsedramat, så är det fyra fakta – de så kallade ”minimala fakta” – som majoriteten av forskare är eniga om. Ska man förneka dem, så går man alltså emot konsensus i forskningsvärlden.
Vilka är då dessa fakta?
1. När Jesus hade dött, blev hans kropp lagd i Josef från Arimateas grav.
2. Tre dagar senare blev hans grav funnen tom av några kvinnor.
3. Jesu lärjungar hade upplevelser där de såg Jesus levande.
4. Jesu lärjungar var beredda att dö för sin tro på Jesus som uppstånden.
Vi ska se närmare på dessa påståenden; vi kan ju inte tro på något bara för att majoriteten av historiker menar det. Men det som är viktigt, är att vi förstår att om vår förklaring om vad som hände med Jesu kropp ska vara trovärdig, så måste den förklara dessa fyra faktum på ett sammanhängande sätt.
I Josefs grav
Bibeln säger att när Jesus hade dött, bad en man vid namn Josef från Arimatea om att få begrava Jesus. Denne Josef var en judisk rådsherre, som var Jesu lärjunge i hemlighet. Josef och några kvinnor begravde Jesus i Josefs familjegrav, någonstans i Jerusalem med omnejd. Detta var en grav som var ett uthugget rum i klippan – och framför graven rullades en sten på plats.
Varför tror de flesta historiker på detta? Jo, för det första finns denna berättelsen i de allra tidigaste texterna vi har – och nämns från flera olika källor. För det andra menar man att Josef inte kunde vara en kristen uppfinning från senare tid. Judiska rådsherrar var nämligen just de som den tidiga kristna församlingen hade som sin värsta motståndare. Det hade varit pinsamt och onödigt för en senare påhittad historia att placera en judisk ledare som den som tog hand om Jesu kropp.

Undervisning av Paulus Eliasson

När man frågar en kristen varför han eller hon tror på Gud, får man många olika svar. Dessa svar kan som regel kokas ned till några kategorier: Man har haft ett starkt möte med Gud, som regel efter bön eller att man öppnat sig för Gud i ett möte. Eller så talar man om Andens inneboende vittnesbörd – att en ”känsla” starkare än känslan av att världen är verklig bor inom en, som gör det omöjligt att förneka Guds existens.

Appell av Paulus Eliasson

Vi har talat en hel del om Jesu tillkommelse. I sitt första brevs fjärde kapitel talar Petrus om den tid som är kvar. Han manar oss att vi:

- …den tid som är kvar inte längre lever efter människors begär utan efter Guds vilja. (v. 2)

Och längre fram:

-Slutet på allting är nära (v. 7)

Slutet. Det låter så negativt. Nu tar det slut snart. Nu är det ingenting kvar. Men detta ord på grekiska, telos, betyder egentligen ”målet”. Målet är nära. Målet som vi ser fram emot. Det är alltså inte bara slutet; som om vi ska över ett stup, och så är det färdigt. Det är ett mål som vi ser fram emot. Slutet på allting är nära. I en sådan situation kan man tänka sig att vi drabbas av panik. Vi skulle förlora besinningen. Nu är slutet så nära, så vi blir nästan desperata. Men då säger Petrus så här:

Intervju med Paulus Eliasson

Paulus Eliasson – man kan väl nästan säga att du föddes i Maranataförsamlingen?

-Det kan man absolut. Mina föräldrar kom med i församlingen två år innan jag föddes.

Sedan fick du namnet Paulus. Har det betytt något för dig att heta Paulus?

-Jag vet inte. Det är väl litet förpliktande. Folk brukar reagera på det och brukar kommentera, och det kan vara en slags öppning för att börja prata med folk. Namnet Paulus betyder egentligen den lille, den värdelöse, så jag försöker hålla mig på jorden. Det är ett väldigt ovanligt namn, och nästan ingen i Sverige heter det.

Bibelstudium av Paulus Eliasson

**
**

Man kan inte förn eka den verkliga världen. Man kan i nte förneka att det finns saker inom o ch omkring oss som vittnar om en Gud.

Vi ska läsa från Johannes evangelium, kapitel 18. Jesus har just blivit tillfångatagen. Han har förts fram för Stora Rådet, och förs sedan vidare till landshövdingen Pilatus, för man önskar döma honom till döden.

Pilatus har ett förhör med Jesus, för han förstår inte riktigt varför Jesus blivit förd till honom. Vi läser:

Predikan av Paulus Eliasson **
**
Jag skulle vilja dela med er en metafor, en liknelse, som vi gång på gång möter i bibeln. Vi läser i Paulus andra brev till Timoteus:

-Du mitt barn, hämta kraft i den nåd som finns hos Kristus Jesus. Och det som du har hört av mig inför många vittnen skall du anförtro åt pålitliga människor, som i sin tur skall bli utrustade att undervisa andra. Lid också du som en god Kristi Jesu soldat. Ingen soldat är upptagen av bekymmer för sin försörjning. Han vill stå i hans tjänst som har värvat honom. (2 Tim 2:1-4)

Predikan av Paulus Eliasson

Åter till bibeln är tema för bibelskolan, men också för den kristnes hela tillvaro. Tillbaka till de källor som Guds ord anvisat som grund för vårt liv.
Jag vill utgå från en fråga som ställdes till Jesus. Det är intressant med de frågeställningar människor har när de kommer till Jesus. Du finner många svar genom att se på de frågor som ställs i Bibeln. Vi läser i Lukas 13 om hur en frågar men Jesus svarar många, för han förstår att det här är en fråga många bär på:
-Någon frågade honom: “Herre, är det bara få som blir frälsta?” Han sade till dem: “Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det. (Luk 13:23-24)
Det är ett märkligt svar. Jesus säger inte ja, och han säger inte nej. Är det många som blir frälsta? Det är kanske en fråga vi bär på. Hur blir det med honom där, de kristna därborta, de här människorna? Är det många som blir frälsta, eller få? Ska det komma en väckelse eller inte? Är det en viktig fråga? Jesus säger: kämpa! Han flyttar fokuset från alla de andra, vad som ska hända i framtiden och vad som skett i historien. Han flyttar frågan från andra människor till dig, och så säger han: Kämpa! Kämpa för att komma in! Många kommer att försöka och misslyckas. För dig handlar det om att kämpa.
Vid ett annat tillfälle kom lärjungarna till Jesus och pekade på Johannes, den lärjunge Jesus älskade, och frågade: kommer denne att leva kvar till dess du kommer tillbaka? Där finns egentligen samma frågeställning: När ska du komma, Jesus? Vilka lever då, vad kommer att ske? Och Jesus säger: Vad kommer det dig vid? Se du till att följa mig. Han flyttar fokuset från lärjungarnas perifera frågor, de frågor som säkert väcks också hos oss. Vad kommer att ske? Kommer det att vara så eller så? Saker och ting som egentligen är teknikaliteter i förhållande till den viktigaste frågan av alla: Kommer du och jag att vara med den dagen?
I Uppenbarelsebokens andra och tredje kapitel finns sju brev till olika församlingar i det som kallades för Mindre Asien. Dessa sju församlingar var olika, men det finns också vissa karaktärsdrag som kommer tillbaka i varje brev. Det är bland annat det som står i sändebrevet till församlingen i Efesus:
-Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis. (Upp 2:7)
Det är alltså ingen självklarhet att alla segrar. Om Smyrnaförsamlingen läser vi:
-Den som segrar skall inte skadas av den andra döden. (Upp 2:11)
Vi läser om Pergamusförsamlingen:
-Men något har jag emot dig, att du har några där som håller sig till Bileams lära (Upp 2:14)
Det är något som kommit in i församlingen. Det finns några ibland dig som har missat perspektivet, några har kommit bort. Men vi läser längre fram:
-Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn (Upp 2:17)
I brevet till Tyatiraförsamlingen står det:
-Men det har jag emot dig att du låter kvinnan Isebel hållas, hon som säger sig vara profetissa…(Upp 2:20)
Hela församlingen tillät vissa tendenser utvecklas. Men så läser vi:
-Den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom skall jag ge makt över folken, och han skall styra dem med järnspira (Upp 2:26-27)
I brevet till Sardes står det:
-Men du har några få i Sardes som inte har smutsat ner sina kläder (Upp 3:4)
Det har blivit en degradering. En utveckling som går ifrån detta att ”det finns några ibland dig som håller sig till…” fram till: ”du har några få ibland dig som inte har fläckat sina kläder”. Men det står ändå också i brevet till Sardes:
-Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok. (Upp 3:5)
Några finns som inte har fläckat sina kläder, och den som vinner seger ska Jesus ge en vit klädnad.
I brevet till Filadelfia läser vi:
-Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel. (Upp 3:12)
Här är polariseringen och striden så stark att han säger:
-Håll fast det du har, så att ingen tar din krona. (Upp 3:11)
Det är någon som försöker röva segerbytet du har vunnit ur din hand, men håll fast, för den som segrar ska jag göra till en pelare i min Guds församling.
I Laodicea står Herren utanför församlingen och klappar på dörren. Han säger: Om någon vill… Så långt har det gått, att Herren själv står utanför och undrar om det finns någon som vill öppna. Men än en gång kommer budskapet:
-Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron. (Upp 3:21)
Frågan är om vi har öron till att lyssna och förstå, och har viljan, anden, till att kämpa den striden vi sjunger om: ”själen måste utstå en kamp för den tron, varpå vår salighet hänger”.