En ny och levande väg
Predikan från 1998
Utav helt speciella orsaker ska jag ställa frågor utifrån några texter. Det är en text från Gamla och en från Nya testamentet. De här texterna har jag umgåtts med i många år, läst åtskilliga gånger och studerat, såväl texterna som kommentarer och sökt att förstå den inre hemligheten i detta förunderliga tänk som uppenbarligen finns i detta Guds Ord.
Rop i Sodomsnatten
Predikan av Yngve Stenfelt
Har vi sådan nöd i våra hjärtan att vi kan bedja på ett sätt att vi räddar någon själ ifrån denna sodomsnatt? Har vi så berörts av Guds kärlek i våra hjärtan att vi är redo att lida smälek för det namnets skull?
Bibeln låg uppslagen på bordet i mitt rum, och helt plötsligt bröt solen igenom skyarna och lyste på bibelordet. Det märkliga var att allt runt omkring var grått och trist; bara Bibeln stod i ljus och härlighet. Det där tyckte jag var en hälsning från himlen. Det är nämligen så här, att vi har ingenting annat ifrån den eviga världen än det som lyser på Guds ord. Vad är det? Jo, den helige Ande. Den lyser på Guds Ord, och ingenting annat. Guds Ord är levande, verksamt och kraftigt. Ära vare Gud!
MARANATA – Kom, Herre Jesus!
Predikan av Berno Vidén
Hela världen är i den ondes våld, men församlingen hör Gud till och står över världen. Vi är främlingar och gäster här i tiden, men tänk vilket uppdrag vi har! Himmelens Gud har själv satt oss här att vara hans röst i tiden, att befria människor från ondskans våld.
Har du haft en vision någon gång, som du uppfyllts och tänts av, en vision om något du önskat genomföra och se förverkligat? Man kan få det genom ungdomlig entusiasm. Jag minns när jag var ung och drabbades av maranatabudskapet. Jag gick i skolan och allt runt omkring handlade om att satsa på rätt utbildning för sin framtid, en tanke som kändes främmande för mig. När sista skoldagen var avslutad så hade jag bara ett i tankarna: Jag måste få tjäna Jesus! För mig ledde det till att jag fick förmånen att flytta in i en av Maranataförsamlingens storfamiljer och på heltid vara med i tjänsten för Guds rike.
Att vara i rörelse
Predikan av Arne Imsen från 1999
Vågrörelserna som sköljer över Sverige och andra länder uttrycker på ett mycket konkret och påtagligt sätt feminismen, vilken i sin tur har sin upprinnelse i katolicismen. Inte i katolska kyrkan, för det är något annat, men katolicismen. Dessa vågrörelser har nu gått ut över hela kristenheten.
Jorden är fylld av tegelstensbyggnader som kallas Guds hus. Alla har en väldig strävan. De har torn som reser sig högt upp, och vanligtvis kröns de av en tupp. Symboliken är tydlig, de försöker resa sig upp för att riktigt markera strävan mot höjderna - ett torn, två, tre torn. I alla fall torn som visar en inriktning. Men Gud vill att vi ska vara hans hus, uppbyggt med gudomligt material och sammanbundet av det himmelska murbruket.
Detta kan vi aldrig prestera, det är helt uteslutet, men vi kan ha hans löften som mål, så att löftena blir upplevelser. Det skrivna Ordet blir det upplevda ordet. Hur ska detta kunna gå till? Här är svaret: ”Låten eder alla uppfyllas av Anden … ” Låten - det är alltså fråga om viljan. Vill du bli uppfylld med Anden så finns alla möjligheter att bli det, men det går inte genom passivitet. Bibeln måste bli levande och hågen väckt, så att vi kan sätta oss i rörelse. Grundförutsättningen för att detta ska ske är att vi allesammans låter oss uppfyllas av den helige Ande.
Nästa bibelord är ett oerhört mönster för hur Gud förverkligar sina planer och för hur suverän han är. Han är fullständigt oberoende av våra händer, vår intelligens. Ändå vill han ha allt vi representerar för att bruka det i sin tjänst. Han har givit oss förebilder och ideal som vi måste tänka på och tillägna oss. Vi måste bli riktiga forskare, så att vi kan gräva fram hemligheten till hur detta kan förverkligas.
Människofiskare
Predikan av Arne Imsen från 1987, i samband med att församlingen flyttade in i den gamla Bällstalundsskolan i Bromma.
I Matteus evangelium 4:18, kan vi läsa följande. “Då han (Jesus) nu vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas, kasta ut nät i sjön, ty de voro fiskare.”
Skriften ger oss här en mycket värdefull information. Vi möter två människor, två individer. Deras personalia är tydligen helt ointressant och utelämnas. Det viktiga är de båda brödernas yrka och förvärv. De var fiskare.
Ett Kristusfolk i tiden
Bibelstudium av Samuel Hafsahl
Bibeln talar mycket om församlingen, Kristi hemlighet. Läser man bibeln ur det perspektivet, är det som om varje blad handlar just om församlingen; dess utväljelse, dess liv och dess mål. Undervisningen utvecklas och blir klarare och klarare ju längre ut i bibelhistorien man kommer; men redan på bibelns första blad ser vi förebilden på församlingen i Adam och Eva, då Eva tas ut från mannen och hon blir Adams hustru, liksom församlingen är uttagen ur Kristus. Jag önskar i detta bibelstudium att följa bibelhistoriens gång fram mot nytestamentlig tid, för att visa på något av vad det vill säga att vara ett Kristusfolk i tiden.
Fungerande tro
Predikan av Arne Imsen
Vårvintern 1974 höll Arne Imsen en serie bibelstudier på Johannelund, församlingshemmet i Bromma som var storfamiljens första hem. Där bodde en växande skara nyfrälsta och gammelfromma, unga och äldre, från många olika miljöer. Behovet av grundläggande frälsningsundervisning var stort, och utifrån Romarbrevet undervisades om synd och nåd, om den gamla och nya människan, helgelse, egenrättfärdighet och rättfärdigheten från Gud.
Den undervisningen gav en god grund för lyssnarna. Den ledde till en fungerande tro.
Herrens påsk manar till uppbrott
Undervisning av Berno Vidén
Församlingen är ständigt i rörelse; hon är på väg mot ett mål. Hon är satt här i tiden, men har ett uppdrag knutet in i evigheten, för vi hör nämligen Jesus till.
Som inledning läser vi ur andra Moseboken om när påskhögtiden instiftades. Mose får en befallning av Gud. Det är ingenting som sker av en slump. Det är väl förberett hos Gud. Inte bara förberett utifrån vad som hänt i Egypten när det gäller Israels, Guds folks historia, utan det finns en mycket större, evig plan med det hela. Bibeln lär exempelvis att Lammet blev slaktat före världens begynnelse. Den berättelse vi möter här är när Mose får befallning av Gud hur han ska gå till väga med folket. De ska förbereda sig för ett uttåg. Befrielsedagen är inne. Man vet att man ska förbereda sig; stå redo, ha vandringsstaven, skor, allt ska vara packat och klart. -Den här natten ska ni dra ut ifrån slaveriet. -Ni ska invänta den order som kommer. Det är mycket som ska ske den här natten. Men det som sker är ingen isolerad företeelse där och då, det här är något som skildrar Guds eviga plan för människan; något som stod färdigt redan i evigheten.
Ta upp striden mot ondskan
Predikan av Hans Lindelöw
I första Mosebok läser vi om dagarna efter det att Noa och alla de som var med honom i arken strandade på Ararats berg:
- Noas söner, som gingo ut ur arken, voro Sem, Ham och Jafet; men Ham var Kanaans fader. Dessa tre voro Noas söner och från dessa hava alla jordens folk utgrenat sig (1Mos 9:18-19).
Det här ger också lite perspektiv på missionsbefallningen, då Jesus säger till sina apostlar som han har samlat på berget i Galliléen:
Varför behövde floden komma?
Ur en predikan av Arne Imsen 1975, Staten som Gud.
Varför kunde inte Gud hålla ordning på sin skapelse? En allsmäktig Gud – kunde inte han hålla ordning på sin skapelse? Varför kom floden? Gud utplånade allt levande. Det fanns ingen möjlighet till räddning. Guds vrede mot det orena och synden, tar sig sådana demonstrativa och dramatiska uttryck så att han utplånar människorna från jorden. Men det innebar inte att de upphörde att existera.
Babylons fall
Kapitel ett ur boken ”Vedergäll Babylon” av Arne Imsen, BMC-förlag 1999
”Fallet, fallet är det stora Babylon; det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla slags orena andar och ett tillhåll för alla slags orena och vederstyggliga fåglar.”
Så börjar Uppenbarelsebokens 18:e kapitel. Fortsätter vi till kapitel 19, läser vi i första versen:
” Sedan hörde jag likasom starka röster av en stor skara i himmelen, som sade ”Halleluja! Frälsningen och äran och makten tillhöra vår Gud.”
Jesu seger på Golgata räcker
Predikan av Gunnar Nilsson
Det är underbart att gång på gång betona detta att Jesus genom blodet på korset har vunnit seger, han har uppstått och han har vunnit seger över de onda makterna. Han har uppfarit till himlarna, och sitter på Faderns högra sida och regerar i härlighet. Det finns ingen annan väg till Gud. Det finns ingen annan möjlighet att uppnå evigt liv. Det finns ingen djupsinnighet som övergår dårskapen som Gud lät predikas genom försoningen i Jesus Kristus.
Jesu utgivande kärlek i gemenskap och tjänst
Predikan av Michael Hafsahl
-Om ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av hans kärlek och gemenskap i Anden, om medkänsla och barmhärtighet betyder något, gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne. Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var. Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset. Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren. (Fil 2:1-11)
Det profetiska ordet får sin uppfyllelse i Jesus Kristus!
Vi har fått se hur det profetiska ordet har verkat i historien, hur evangelium har gripit in och förvandlat människor. Men det profetiska ordet, som vi är mitt inne i, kommer också att nå sin fullbordan. Jesus kom, men han kommer också igen.
Predikan av Emanuel Johansson
Gamla testamentets profeter var sysselsatta med att studera och rannsaka skrifterna, de bad och tänkte på vilken tid det var som Kristi ande hänvisade till när han talade om Kristus. De fick se Jesus; hur Gud steg ner och verkställde denna plan för din och min frälsning. Det profetiska ordet handlar i huvudsak om Jesus och har i mångt och mycket gått i uppfyllelse genom att Han kom.
Namnet JESUS
Utdrag ur predikan av Arne Imsen, publicerad tidigare i MR 1983
Han är över vetenskapen, över kyrkan och religionen, han är över furstar och väldigheter, över alla människor. Gud har gett honom ett namn som är över alla andra namn och till sist ska alla människor som är i höjden, som är här på jorden eller under jorden böja sig, Gud fadern till ära, och bekänna att Jesus är herre.
JESUS KOMMER - snart är vi hemma!
Predikan av Arne Imsen
Under de senaste åren har budskapet om Jesu tillkommelse blivit oerhört aktuellt. Skeendet utvecklar sig med en nästan automatisk precision emot det vi har läst så mycket om i de heliga skrifterna, men kanske inte förstått.
Jag har alltid haft en oerhörd längtan i mitt hjärta att få förverkliga Guds plan, så att vi inte får en samling kyrkliga spöken i församlingen. Jag är allergisk mot kyrkligheten; den förfärliga uppstyltade och tillgjorda fromhet som tar sig uttryck på olika sätt i olika sammanhang. Och det av den enkla anledningen att vad jag tror och upplever som en absolut nödvändighet är att synliggöra Jesus. Jesus måste målas på ett så tydligt sätt att han känns igen. Vi måste få in det här som är så innerligt förunderligt och hemlighetsfullt, detta att han går omkring, gör väl och hjälper alla. Det gäller att vara rörlig; att inte bli instängd och fixerad, vare sig i traditioner eller verksamhetsmönster, utan att vara mobil, rörlig.
I sin förunderliga missionsbefallning drar Herren själv upp riktlinjerna; ger visionen och manar till efterföljelse och lydnad. Han befullmäktigar sina lärjungar att gå ut i hela världen och göra alla folk till lärjungar. Att fortplanta detta gudomliga liv, det är det största som över huvud taget finns i tiden. Det finns ingenting som är större och det finns heller ingenting som är jämförbart med detta. Därför har jag alltid haft denna dröm och bön: Gud i himlen, bevara oss från kyrklighet, försoffning, sömnaktighet, jargong och alltsammans det där som gör församlingen till en fågelskrämma i tiden istället för en Kristusgestalt.
Det har varit en väldig glädje att äga den visionen. Det har också varit en fruktansvärd smärta, för det går inte bevara den utan att det blir en väldig smärta. Uppgörelsen måste börja i ens eget hjärta, och handlar egentligen om en enda sak: att bevaras i den första kärleken, Kristuskärleken. Då faller man aldrig för frestelsen att bli verksamhetsfrälst, traditionsfrälst eller något i den stilen, utan man är ständigt nyfrälst!
Vissa saker i Nya testamentet har gripit mig mer än andra. Det står att kunskapen om Honom gick ut över hela området. Och alla i provinsen fick höra… Det förstår vi ju att detta kan inte vara en fritidshobby, det är en omöjlighet. Det måste bli ett heltidsengagemang för var och en. Ju mindre dödkött församlingen är plågad av, dess större förutsättningar har församlingen att komma ut med, och in i, detta heliga uppdrag.
- Jag lämnade katolska kyrkan för att följa Jesus
Predikan av Michael Dakwar
- Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till
upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig,
väl rustad för varje god gärning. (2 Tim 3:16-17)
Från en kristen tidning läste jag under rubriken ”En pingstvän blir katolik” en intressant och unik artikel. För mig var den intressant av två anledningar. Inte att han blev katolik, många människor blir katoliker, men det faktum att han var pingstpastor och blev katolik. Det intresserade mig för att jag själv tidigare var katolik men också för att jag lämnade den katolska kyrkan, för att bli en efterföljare till Jesus Kristus. Några av er kanske har läst den här artikeln i Dagen. Jag tyckte lite synd om brodern som tog det här beslutet. Och jag förstod att den här unge brodern hade gått med i katolska kyrkan av samma anledningar som jag lämnat den.
Filadelfiaförsamlingen i Mindre Asien - 40 år
Predikan av Arne Imsen från 1998
I den här jubileumsskriften finns ingenting av det som vi menar är absolut nödvändigt för att det skall bli en jubileumsskrift värd att presentera. En jubileumsskrift utan ekonomisk rapport, utan information om församlingens numerär, utan missionsstyrelse, utan samfundsidéer.
Det finns ingenting att göra karriär på och skaffa sig en framtid på. Inte ens ett biskopsämbete, inte en präst, inte en betald predikant, ingenting… Och så står det: ”Eftersom du har tagit vara på mitt bud om ståndaktighet…” Det är häpnadsväckande!
Välkommen, Herre Jesus!
Predikan av Arne Imsen:
Jesus är hemligheten till varför vi kämpar. Han är den ende som förblir då alla andra har störtats från sina troner. Han är konungars Konung och herrars Herre. Nu väntar han på att utföra historiens största och mest förunderliga evakuering som ligger strax framför. Det är därför vi förväntansfullt jublar.
Var vi än läser i Bibeln, står det klart för oss att Jesus kommer. När jag läser det, fröjdas jag i anden, för det är det enda hopp jag har. Om det inte hade varit för detta hopp, skulle jag ta mitt liv och vägra leva en timme till, i denna jämmerdal under detta vidriga välde av synd och orättfärdighet, där människan har gjort det så fruktansvärt trassligt för sig.
Kyrkan - det bedrövligaste som existerat i hela historien
Predikan av Arne Imsen från 1975
Människan älskar att slå sig till ro och bygga. Hon skapar kyrkosystem, heliga platser och bygger tempel. Hon kommer längre och längre bort från originalet och avlägsnar sig därmed också från Jesus Kristus.
Den nytestamentliga församlingens erfarenhet var att det som gjorde dem till bedjare var inte deras helgelse, utan fastmer den nöd och det tryck de levde under. Dessutom den totala bristen på alternativa lösningar, då det inte fanns någon annan att vädja till. Den konkreta situationen gällde: Varifrån skall min hjälp komma? Det var alltså inte fråga om att välja alternativa lösningar. Det fanns bara en möjlighet och det var att Gud grep in, annars var man utlämnad. Jag tror och har den förtröstan till Gud att han genom sin mäktiga ande kommer att verka fram det som ska verkas fram, med de medel som behövs för att detta ska ske.