Predikan

Predikan av Berno Vidén:
Församlingen som Guds ögonsten är något av huvudtemat i hela skapelseberättelsen. Det Gud för evärdliga tider har bestämt för dig och mig är att vi ska få leva i hans härlighet, att vi ska få vara hans Sons älskade brud.

Bibeln förklarar för oss att ända från apostlarnas tid lever vi i ändens tid, en kort tid kallad för församlingens tidsålder. De sista flyende minuterna av denna nådens tid lever vi i nu, en tid som är på väg att rinna ut. Bibeln är alltid väldigt angelägen om att påminna om hur kort och dyrbar tiden är. Vi tycker att nu har det gått en så lång tid som två tusen år, men tänk inte på det sättet. Gud är långmodig och vill att människor ska komma till kunskap om sanningen. Det finns en orsak till att församlingen fortfarande är kvar på jorden. Hon har ett uppdrag att fullfölja.

Europas stabilitet vacklar. Ekonomin krisar. Experterna talar om ett uppdelat och splittrat Europa med svåra depressioner som följd. Samtidigt söker supermakten ett starkt ledarskap kapabelt nog att föra EU genom krisen. Följande predikan hölls år 1993, under den tid som Sveriges ansökan om medlemsskap i EU prövades.

Predikan av Arne Imsen publicerad i MR 1993
**
**

Församlingen är av himlen, och ska till himlen. Då måste den alltså ha himmelska kvaliteter, och därför kräver bibeln att vi ska stå i ett personligt och intimt förhållande till brudgummen. Detta kärleksförhållande får inte influeras eller påverkas av alla andra friare som vill bedriva kurtis med oss. Det är fruktansvärt när människor med den kristna bekännelsen sjunker ned på den nivån där de förklarar Jesus kärlek med munnen, men samtidigt går i armkrok med världen.

Det kommer att bli konfrontation när vi med Jesu ögon börjar titta på fenomenen i vår tid, det som kallas för köpa och sälja. Vi upptäcker handelsrelationernas abnormitet. Teknologins abnormitet och omänsklighet. Det är ju inte så att allt handlar om någon överdriven sexualitet – det är ruttna relationer över huvud taget; relationerna till handel, politik, teknologi och sociala förhållanden.

Vi måste vara medvetna om hur vi var och en särskild och gemensamt påverkas av tidsandan. Om de kristna som levde för femtio eller sjuttiofem år sedan skulle träffa oss nu, så skulle de säga att du kan inte vara kristen, för du är alldeles för världslig. Jag ser det på dina kläder. Man kan inte vara en kristen kvinna och gå i manskläder. Du måste visa respekt för ditt kön. Du saboterar skapelsens egen ordning! Så skulle de ha sagt, och självklart ligger det något i detta.

Den förste Adam fick makt och myndighet att råda. Den siste Adam fick makt att tjäna. Han skaffade sina efterföljare ett andligt övertag i ett socialt underläge, och beredde möjligheter för att budskapet, evangeliet, kunde ha framgång under skiftande omständigheter. Så har det också nått oss. Vad har det fått för plats i vårt liv, vårt medvetande? Är det detta vi arbetar och strider för? Kämpar vi tillsammans, endräktigt? Försvarar vi och befäster evangelium?

Predikan av Yngve Stenfelt
**
**

Jag har ett väckelsebudskap. Vi ska gå direkt till texten:

-Tänken på edra lärare, som hava talat Guds ord till eder; sen huru de slutade sin levnad, och efterföljen deras tro. Jesus Kristus är densamme i går och i dag, så ock i evighet.  Låten eder icke vilseföras av allahanda främmande läror. Ty det är gott att bliva styrkt i sitt hjärta genom nåd och icke genom offermåltider; de som hava befattat sig med sådant hava icke haft något gagn därav.

[Läs mer]

Predikan av Arne Imsen, tidigare publicerad i Midnattsropet nr 11 1975

Under pingstkonferensen i Stockholm år 1975 höll Arne Imsen några för Malmöpingsveckan inledande samtal med församlingen. Han menade att efter tio års proklamation Utanför lägret är det nu dags att ta de sociala konsekvenserna av uppbrottet.

Samhället befinner sig obönhörligt i upplösning. Därför kräver vi barnen tillbaka från ateistiska läroanstalter med tanke på att de är evighetsvarelser. Vi måste få åldringarna tillbaka och själva ta ansvaret för vården. Vi måste även få familjen tillbaka i den gudomliga ordningen tillika med glädjen i arbetet, som gått förlorad i industrialismens själsmord.

Predikan av Berno Vidén

**
**

Jag vill tala om Jesus och honom som korsfäst och tröttnar aldrig på det. Det är så rikt att få presentera honom som är Frälsaren. Guds ord är en outtömlig källa för att fokusera på Jesus och det blir bara underbarare och härligare. Utan Jesus – inget liv. Utan honom – inget hopp.

Bibeln talar mycket i bilder. I Uppenbarelsebokens första kapitel används en bild om Jesus som solen, och den beskrivning Johannes där ger tror jag inte återkommer någon annanstans i bibeln på det här sättet. Hans härlighet, majestät och makt beskrivs på ett oerhört sätt, som i vers 16 -och hans ansikte var såsom solen, när den skiner i sin fulla kraft.

Predikan av Paulus Eliasson **
**
Jag skulle vilja dela med er en metafor, en liknelse, som vi gång på gång möter i bibeln. Vi läser i Paulus andra brev till Timoteus:

-Du mitt barn, hämta kraft i den nåd som finns hos Kristus Jesus. Och det som du har hört av mig inför många vittnen skall du anförtro åt pålitliga människor, som i sin tur skall bli utrustade att undervisa andra. Lid också du som en god Kristi Jesu soldat. Ingen soldat är upptagen av bekymmer för sin försörjning. Han vill stå i hans tjänst som har värvat honom. (2 Tim 2:1-4)

[Läs mer]

Bibelstudium av Arne Imsen

Vårvintern 1974 hade Arne Imsen en serie bibelstudier på Johannelund, församlingshemmet i Bromma som var storfamiljens första hem. Där bodde en växande skara nyfrälsta och gammelfromma, unga och äldre, från många olika miljöer. Behovet av grundläggande frälsningsundervisning var stort, och utifrån Romarbrevet undervisades om synd och nåd, om den gamla och nya människan, helgelse, egenrättfärdighet och rättfärdigheten från Gud.
Den undervisningen gav en god grund för lyssnarna. Den ledde till en fungerande tro. Flera av dessa bibelstudier har sänts över Radio Maranata, med tacksamt gensvar, och nu får också Midnattsropets läsare möjlighet att ta del av dem.

Predikan av Paulus Eliasson

Åter till bibeln är tema för bibelskolan, men också för den kristnes hela tillvaro. Tillbaka till de källor som Guds ord anvisat som grund för vårt liv.
Jag vill utgå från en fråga som ställdes till Jesus. Det är intressant med de frågeställningar människor har när de kommer till Jesus. Du finner många svar genom att se på de frågor som ställs i Bibeln. Vi läser i Lukas 13 om hur en frågar men Jesus svarar många, för han förstår att det här är en fråga många bär på:
-Någon frågade honom: “Herre, är det bara få som blir frälsta?” Han sade till dem: “Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det. (Luk 13:23-24)
Det är ett märkligt svar. Jesus säger inte ja, och han säger inte nej. Är det många som blir frälsta? Det är kanske en fråga vi bär på. Hur blir det med honom där, de kristna därborta, de här människorna? Är det många som blir frälsta, eller få? Ska det komma en väckelse eller inte? Är det en viktig fråga? Jesus säger: kämpa! Han flyttar fokuset från alla de andra, vad som ska hända i framtiden och vad som skett i historien. Han flyttar frågan från andra människor till dig, och så säger han: Kämpa! Kämpa för att komma in! Många kommer att försöka och misslyckas. För dig handlar det om att kämpa.
Vid ett annat tillfälle kom lärjungarna till Jesus och pekade på Johannes, den lärjunge Jesus älskade, och frågade: kommer denne att leva kvar till dess du kommer tillbaka? Där finns egentligen samma frågeställning: När ska du komma, Jesus? Vilka lever då, vad kommer att ske? Och Jesus säger: Vad kommer det dig vid? Se du till att följa mig. Han flyttar fokuset från lärjungarnas perifera frågor, de frågor som säkert väcks också hos oss. Vad kommer att ske? Kommer det att vara så eller så? Saker och ting som egentligen är teknikaliteter i förhållande till den viktigaste frågan av alla: Kommer du och jag att vara med den dagen?
I Uppenbarelsebokens andra och tredje kapitel finns sju brev till olika församlingar i det som kallades för Mindre Asien. Dessa sju församlingar var olika, men det finns också vissa karaktärsdrag som kommer tillbaka i varje brev. Det är bland annat det som står i sändebrevet till församlingen i Efesus:
-Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis. (Upp 2:7)
Det är alltså ingen självklarhet att alla segrar. Om Smyrnaförsamlingen läser vi:
-Den som segrar skall inte skadas av den andra döden. (Upp 2:11)
Vi läser om Pergamusförsamlingen:
-Men något har jag emot dig, att du har några där som håller sig till Bileams lära (Upp 2:14)
Det är något som kommit in i församlingen. Det finns några ibland dig som har missat perspektivet, några har kommit bort. Men vi läser längre fram:
-Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn (Upp 2:17)
I brevet till Tyatiraförsamlingen står det:
-Men det har jag emot dig att du låter kvinnan Isebel hållas, hon som säger sig vara profetissa…(Upp 2:20)
Hela församlingen tillät vissa tendenser utvecklas. Men så läser vi:
-Den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom skall jag ge makt över folken, och han skall styra dem med järnspira (Upp 2:26-27)
I brevet till Sardes står det:
-Men du har några få i Sardes som inte har smutsat ner sina kläder (Upp 3:4)
Det har blivit en degradering. En utveckling som går ifrån detta att ”det finns några ibland dig som håller sig till…” fram till: ”du har några få ibland dig som inte har fläckat sina kläder”. Men det står ändå också i brevet till Sardes:
-Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok. (Upp 3:5)
Några finns som inte har fläckat sina kläder, och den som vinner seger ska Jesus ge en vit klädnad.
I brevet till Filadelfia läser vi:
-Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel. (Upp 3:12)
Här är polariseringen och striden så stark att han säger:
-Håll fast det du har, så att ingen tar din krona. (Upp 3:11)
Det är någon som försöker röva segerbytet du har vunnit ur din hand, men håll fast, för den som segrar ska jag göra till en pelare i min Guds församling.
I Laodicea står Herren utanför församlingen och klappar på dörren. Han säger: Om någon vill… Så långt har det gått, att Herren själv står utanför och undrar om det finns någon som vill öppna. Men än en gång kommer budskapet:
-Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron. (Upp 3:21)
Frågan är om vi har öron till att lyssna och förstå, och har viljan, anden, till att kämpa den striden vi sjunger om: ”själen måste utstå en kamp för den tron, varpå vår salighet hänger”.

Predikan av Arne Imsen, införd i MR 1980

Då fallet ägt rum och människan uppvaktats av Guds ärkefiende Lucifer, som är satan, var det med mycket avancerade avsikter satan gick fram. Framförallt ville han ha sin auktoritet, sin maktsfär och sitt välde förevigat med människan såsom sitt speciella redskap. Han ville få sitt välde, som kallas världen och egentligen hör tiden till men som går mot sin upplösning, förevigat i en evig rivalitet och strid med Gud.
Nu lyckades inte satan, men då fallet var ett faktum, då han flirtat till sig människans uppmärksamhet och genom sin kurtis förtrollat henne, hörde människan de ljuva tonerna från de väldiga utfästelser ormen gjorde i paradiset.Han sade: ”Gud vet att om ni äter av det här trädet, då skall ni bli lika Gud”, dvs skall ni få lika kunskap som Gud.
Guds avsikt var inte i första hand att förmedla kunskap till människan, utan liv. Därför lägger vi märke till att det rakt igenom hela historien varit en märklig kontrovers mellan det vi skulle kunna kalla för livet och kunskapen. Människan har sökt kunskap många gånger med avsikt att förbättra och underlätta livet, men hon har aldrig förmått söka sig till själva livets källa. Därför har kunskapen kommit att bli ett element eller ett instrument i strid mot livet. Eller ännu hellre: kunskapen har stått som en antipol till Gud själv.