Text: Stina Fridolfsson

Det var sensommar, och en ovanligt vacker och skön söndag. Det var sällsport lyckat, eftersom vi var inbjudna till Pelle Linds torp utanför Örebro för att övervara ett dop. Hans blyga och tillbakadragna svägerska ville absolut döpas, men inte i något stort, offentligt sammanhang. Det blev alltså torpet, som vi lotsades till genom att ansluta oss till Pelle när han åkte från sin förort i stan.

Det var en slingrig grusväg, uppåt en bergshöjd. Och där fanns också en idyllisk sjö.

Text: Morgan Lindroos
**
**En glimt från försommarens evangelisation

Sommaren 2018 har hittills varit präglad av varmt, torrt väder och ihärdiga skogsbränder i mellersta Sverige. Bönderna längtar efter regn till sina åkrar, men det har inte varit många moln i sikte, och skörden har för många varit ganska skral. Det är lätt att dra paralleller till den andliga situationen i vårt land idag. Mitt i all ytlighet och andlig torka så finns de som längtar efter regn från ovan, förnyelse och kraft i den helige Ande. Tänk om evangeliet om Jesus fick lysa så klart som det borde i denna sena tidsålder? Tänk om löftet om Hans snara tillkommelse fick uppväcka en längtan till den evighet som väntar tillsammans med vår Herre?

Text: Morgan Lindroos
_
_Ta ljuset ut från skäppan och sätt det där det är som mörkast

En solig fredag åker några vänner från Stockholm och Västerås för att närvara med traktater under Örebros Pridefestival. Pelle Lind och Greger Leijonhufvud, båda från Örebro, är initiativtagarna för aktionen.

- Jag  kände att jag antingen måste fly staden eller göra någonting, säger Pelle.

Han har tryckt upp tusen rosa traktater med rubriken ”Hets mot individen” och en text om samhällets moraliska förfall, och uppmaningar om att omvända sig till Jesus Kristus för att bli frälst. På baksidan är det en bild på Arne Imsens beryktade skrift Låt dig inte skrämmas av homosexmaffian, och information om var man kan beställa ett exemplar av en sådan.

Morgan Lindroos intervjuar Runepär “Pelle” Lind
**
**Vad gör du här, Pelle?

- Jag är främst här för att dela ut traktater som har en text från första kapitlet i Paulus brev till Romarna. Vi har delat ut den här under eftermiddagen, och en del blir förtörnade för att de inte tar till sig det här budskapet om frälsning och nåd, utan de förkastar det. Vi har delat ut runt 800 traktater här, och jag upplever att ungefär hälften tar emot. En del är tacksamma och en del är väldigt förargade.

Pelle Lind rapporterar

Fotoutställning Ecce Homo, där Jesus framställs som homosexuell, fick Pelle Lind från Örebro att reagera med avsky. Då Svenska kyrkan i Eskilstuna öppnade sina lokaler för Elisabeth Ohlson Wallins blasfemiska fotoutställning var Pelle där. Han berättar för Midnattsropet.

- Jag kommer ihåg när utställningen hölls 1998 och redan då kände jag en avsky över denna skymf mot oss kristna och främst mot vår Herre och Frälsare. Tidigare i år började jag att söka information om Ecce Homo för att se vad de håller på med idag och fick då se att man planerade en utställning i Eskilstuna. Jag tyckte att det var förfärligt och tänkte då direkt att man borde åka dit för att protestera.
Det är en fruktansvärd hädelse att framställa Jesus Kristus på det här sättet. Då man pratar med människor så finns det till och med kristna som försvarar utställningen genom att säga att Gud är kärlek, ungefär som att kärleken är den nya religionen. Men Gud är inte en pornografisk eller homosexuell kärlek. Utställningen sexualiserar sammanhangen kring Jesus och hans lärjungar. Exempelvis drar man man ner nattvarden och korsfästelsen i smutsen på ett mycket upprörande sätt. Man drar ner det gudomliga till en avgrundsnivå.

En hälsning från skolungdomsveckan i Tallåsstugan
Text: Emanuel Johansson

I slutet av februari i år samlades ett antal familjer i Tallåsstugan i Drevdagen där Maranataförsamlingen i år anordnade en skolungdomsvecka. Det blev några välsignade dagar där uteaktiviteter i den fantastiska miljön varvades med bibellektioner och genuina väckelsemöten.

Det var inte första gången. Under många år har församlingen i Stockholm turats om med Pilgrimsfolket i Norge om att ordna skolungdomsveckor för barn i skolålder och då särskilt med tanke på de hemundervisande familjerna under samlingsnamnet Pilgrimsskolan.

I Maranataförsamlingens nyligen avslutade bibelskola var inget speciellt tema annonserat, men alla som undervisat har samstämmigt betonat vikten av att fokusera hela sitt liv på Jesus Kristus. Det gäller att lära känna honom och vara uppfylld av hans helige Ande för att kunna fungera som hans vittne. Tiden att verka är kort; Jesus kommer snart att hämta sin församling!

Några röster från deltagare i olika åldrar om vad som betytt mest för dem i bibelskolan:

Rapport av Stina Fridolfsson

I ett möte under höstens bibelskola i Stockholm, då vi hade besök av både Berith Kulborg och Märta Berg Strömmare, som tillsammans besökt Älvsbyn och Umeå på en mötesresa, berättade Märta om hur hon var stationerad i Älvsbyn redan som mycket ung, och där lärde känna Berith som då gick i realskolan. De unga maranataevangelisterna började ha möten i en lokal som hette Forum. Många blev frälsta, och medlemmar i olika församlingar förnyades genom Maranataväckelsen.

För första gången restes tältet vid Råckstarondellen i Vällingby.

Märta Berg Strömmare ger oss här en rapport!

Vid Råckstarondellen, Vällingby, ligger en avstjälpningsplats för snömassor, något som storstaden somliga vintrar berikas med.

Just när maj övergick i juni och all snö äntligen hade fått kapitulera inför vårvärmen, restes där något som vid första anblicken såg ut att vara ett cirkustält. Det var Maranataförsamlingen i Stockholm som för första gången ämnade hålla evangeliska möten där.

Text: Berno Vidén

I dagarna hölls en så kallad gay-gala med mycket pompa och ståt och för första gången kunde man stoltsera med att ha självaste Kronprinsessan Victoria som prisutdelare.

Lot levde ca 1500 år före Kristus i Sodom, en stad där den fattige förtrycktes, änkan förbisågs och var och en sökte sitt eget utifrån den lusta och det begär som hade kommit att dominera stadens invånare. Ondskan manifesterade sig mitt i en atmosfär av en glamouröst uppbyggd välfärd och tog sig bland annat uttryck i orättfärdighet, omoral och upplösande av naturliga familjerelationer.

Text: Hans Lindelöw

Under tre dagar tog Svea hovrätt upp ett mål där Gotlands socialnämnd begär att vårdnaden om nu 11-årige Domenic ska överföras permanent till särskilt förordnad förmyndare. Gotlands tingsrätt avslog nämndens begäran och menade att föräldrarna Christer och Annie ska behålla vårdnaden om sin son. Domenic omhändertogs under mycket brutala och direkt olagliga omständigheter den 25 juni 2009 då hela familjen var på väg till mamma Annies hemland Indien. Ursprunglig orsak till omhändertagandet var att föräldrarna hemundervisade Domenic. Hans Lindelöw var med under rättegångens sista dag och ger här sina
reflektioner:

Text: Evy Junesved

Ett besök i Lourdes i södra Frankrike, gjorde mig verkligen beklämd! Visst har jag läst om Mariadyrkan men att få se människor, som med fullt allvar dricker vatten och tvättar sig i vatten till syndernas förlåtelse, gjorde så ont i mig att jag bara vill ropa ut varningens ord ännu högre och peka på att det finns frälsning endast i Jesus Kristus!

En hög staty med Maria som ”Himmelens drottning” med krona på sitt huvud, välkomnade till denna pilgrimsplats. Vid hennes fötter ser man ett hav av blommor och människor, som faller ner i tillbedjan.

Text: Emanuel Johansson

Maranataförsamlingen fick en inbjudan till en Pingstförsamling utanför Kiev i Ukraina. Kontakten upprättades redan för ca 15 år sedan då Folke Jacobsson och Hans Lindelöw var där. Nu skulle församlingen fira sin årliga tacksägelsefest för årets skörd och Hans och jag antog möjligheten att åka dit.

På plats förklarade föreståndare Vasilij Gregorovitsj för oss att för många av församlingens medlemmar och även för stora delar av befolkningen är skörden från de små jordlotter man odlar helt nödvändig för överlevnaden. När äldre systrar kom fram med knippen av grönsaker, några potatisar eller morötter för att lägga upp inför tacksägelsemötet handlade det alltså inte om en tom symbolik från en svunnen tid. Gud hade året som gått svarat på bönen, ”Vårt dagliga bröd, giv oss idag.” Sammankomsten började kl 10 och höll på till ca kl 14. Undervisningen handlade om tacksamheten till Gud och vikten av att också bära andlig frukt i sitt liv.

Missionsrapport av Veronica Vidén

Som MR tidigare informerat om har situationen för papperslösa haitiska barn försvårats i Dominikanska republiken, så att de inom en snar framtid förbjuds inträde i landets skolor. Detta har medfört att församlingens skolverksamhet i Palavé, som bedrivits i nästan nio år på lågstadienivå, nu har fått läggas ner. De elever som studerade hos oss har vi lyckats hjälpa in i den kommunala skolan. Orsaken är att våra papperslösa elever inte registreras i det nu landsomfattande skolregister som arbetas fram, och som är en förutsättning för att få avgångsbetyg, för vidare studier.  Vi tackar Gud för alla de barn som under åren har kunnat få hjälp med en bättre start i livet och en bättre grund att stå på, med Jesus i centrum och som styrkan i livet.

Rapport av Emanuel Johansson

Tidigt en morgon vid månadsskiftet maj- juni lämnade två bilar Stockholms västra regioner med riktning mot Norrland. Vi var en grupp om åtta vuxna och två barn. Sari och Henry Schwartz hade kallat Maranataförsamlingen i Stockholm att ha en mötesserie i Skellefteå. Det var länge-sedan några Maranatamöten annonserats på de breddgraderana, därför var det med stor spänning vi antog färden.

Att resa från Stockholm till Skellefteå tar en hel dag i anspråk, väl framme hade Sari gjort i ordning en god kvällsmat. Den oerhörda gästfrihet vi möttes av är svår att beskriva. Henry visade oss lokalen och de två övernattningslägenheterna vi skulle bo i. Styrkta av maten men trötta av färden tog vi lägenheterna i bruk och kunde vila inför helgens möten och evangelisation. Mötena skulle hållas i områdets kvarterslokal, en ljus gemensamhetslokal med kök.

Tallåsstugan i Drevdagen blev platsen för årets skolungdomsvecka. Flera av oss som i år var med som föräldrar och lärare kunde minnas tillbaka till 1990 och -93 då Maranataförsamlingen också arrangerade skolungdomsvecka där. Vi tackar Gud för det som då såddes och idag bär frukt samtidigt som vi med stort allvar ber för den nu uppväxande generationen.

Text: Emanuel Johansson

Den 4-10 februari samlades pilgrimsbarnen, (hemundervisade barn ifrån Norge och Sverige) tillsammans med föräldrar och lärare till sportlovsvecka i Drevdagen, norra Dalarna.

Av Nahdja Vidén

Jag arbetar som lärare i en Batey Palavé utanför Santo Domingo, där jag dagligen möter barn av olika slag. Har också barnmöten där vi samlas en grupp en gång i veckan.

Man ser behoven som finns när det gäller att lära känna Jesus, som barnens vän och inte någon ond Gud som straffar dem om de är olydiga. Man hör ofta hur många säger till barnen att de hamnar i en gryta med kokande olja där satan står och rör om.

Ulla Näsholm refererar
Det skulle bli väckelsemöte. Lite speciellt kanske, Robin möblerade om, flyttade bord, blommor och vattenkaraff  m.m. och ställde det invid väggen.

Barn och unga tillsammans med en del föräldrar intog plattformen. Det sjöngs ur ett rött häfte. Snabbt tempo och på norska eller engelska. Robin översatte, inspirerade och manade sin trupp att ännu häftigare framföra sångens budskap.

Det dansades, svängdes och tjoades också, allt med Robin som anförare, dock med en tydlig assistans av barnbarnet Saga.

Jan Egil Hafsahl hade förra året en serie bibelstudier över ämnet ”Den kristne och statsmakten”. Dessa bibelstudier finns att lyssna till på Pilgrimsfolkets hemsida, och har varit tillgängliga att läsa där i snart ett år. När Pilgrimsfolket ville hyra lokal i Trondheim för att följa upp de tältmöten som hölls där sistlidna pingsthelg, så gick det bra att få hyra en lokal som finns till allmän uthyrning. Plötsligt blev den kvinna som hade ansvar för uthyrningen nyfiken på vilka det egentligen var de hyrt ut åt. Pilgrimsfolket? Hon fann deras hemsida, och började läsa och lyssna. När hon så kom fram till ämnet ”Staten och det stora folkmordet”, blev hon plötsligt rasande över att denne predikant kunde påstå att abort är folkmord. Hon ringde resolut från sin höga maktposition och förklarade att Pilgrimsfolket absolut inte fick komma och ha möten i deras lokal.
Pilgrimsfolket, som redan annonserat och förberett mötet, fick med förenade ansträngningar tag i en annan lokal. Midnattsropet får säkert orsak återkomma till detta drama som vid tidningens pressläggning ännu pågår i Trondheim. Det är inte första gången Pilgrimsfolket, liksom Maranataförsamlingen i Sverige, drabbas av diskriminering på grund av att man vågar hävda vad Guds Ord säger.

Text: Barbro Schröder

Storstadens puls i augustivärmen, bilköer där man tittar på klockan – snart 18.00. Trafiken rör sig långsamt mot infarten och betalstationen i Stockholm. Och där ser man tältet mitt i parken – i storstadens mitt!
Det myllrar av folk i parken; stor och liten, många pensionärer, andra idrottande, lekande.
Det är alltid en upplevelse med tältmöten, och även om vi i Maranataförsamlingen har haft det varje sommar i åratal, så är det en spänning. Lång tid har vi burit på dessa möten upp till Gud i våra böner och nu kommer bönesvaren.
Första mötet strömmar folk till. Många är troende, andra nyfikna. Sång, vittnesbörd, predikan. Folk lyssnar. Många utanför tältet. Det levande Ordet går ut, det som bär frukt i hjärtan som tar emot det. Jag ser ut över mötespubliken varje kväll, och tänker att det är en skara evighetsvarelser. En dag ska vi vara tillsammans hos Jesus. Underbart! Men de som inte tar emot erbjudandet om evigt liv?
-Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv.
(Joh 5:25)
Människor som inte tar emot Jesus är ju döda i sin ande, men de kan få det eviga livet som fortsätter i himlen när kroppen slutar fungera.
Tänk vad himlen gläds över alla dem som i varje möte fick uppleva frälsning, förnyelse och andedop! Många deltog dygnet runt. I tältvakten, förbönen och med att se till att allt fungerade. Förutom församlingens vittnen deltog en skara från Djurås i Dalarna med levande sång och vittnesbörd. Ingen var oberörd. Oväntat besök från Finland och Tyskland var uppmuntrande, samt broder Henry och andra tillresande vittnen. Ja, så har Guds frälsningsbudskap gått ut till en förruttnad värld av ”salta” vittnen. Om inte maten får salt, ruttnar den, och ingen kan äta den. Så är det också med oss. Om vi delar ut osaltad, rutten mat så dör folk, men om vi har salt i oss och verkligen är ljus i världen, då ser folk att det finns hopp och liv!