Redaktionellt

..och den  traditionella julkommersen är i full gång. Dekorationerna och de tända ljusen lyser upp i ett mörkt december. Någon har familj och vänner att fira julen tillsammans med, andra är ensamma och kanske helst vill slippa den upphaussade stämningen som kan ge motsatt effekt – en känsla av tomhet och livsleda.

Vi får rapporter om den nöd som råder runt omkring på olika platser i vår värld, så även i vår omedelbara närhet. Människors nöd och lidande är många gånger obeskrivligt, men materialismen håller vårt land och vårt folk i ett järngrepp. Den ständigt maxade konsumtionen med sitt frossande ger oss avsmak, och berättigar frågan: - Vems bröd är det vi äter då vi redan är mätta?

Midnattsropet har tryckts på församlingens eget tryckeri i många år. När tekniken gått framåt och det numera finns mycket enkla och smidiga metoder att snabbt få fram det tryckta ordet, har vi under de senaste åren sökt möjlighet att förnya vår tryckteknik.

Emanuel Johansson som växt upp i församlingen och där lärde sig den ganska krävande metoden att trycka tidningen på en gammal, gedigen offsettpress, står nu vid vår nya utrustning och berättar:

MR presenterar här några reaktioner på regeringens förslag till ny skollag

Det är besynnerligt med den enorma tilltron till skolinstitutionens positiva betydelse i en människas liv, och tilltron till skolpolitikernas förmåga att göra riktiga bedömningar om vad som är väsentlig kunskap och nödvändiga obligatorier. Det är ju lätt konstaterat att skolan i flera avseenden befinner sig flera decennier tillbaka i tiden. Vi har genomgått en globalisering och en IT-revolution som medger en enorm flexibilitet och fantastiska möjligheter till vidgade vyer och mångfald. Men skolan tragglar på med obligatorisk närvaro för närvarons skull, och i skolbarnens ryggsäckar ligger fortfarande skrynkliga stenciler med RFSU:s världsbild, som ska prackas på alla…
/Barometerns Kolumnist den 24 juni, Karin Yngman

Text: Berno Vidén

Det norska stortinget röstade nyligen om införandet av en könsneutral äktenskapslagtsiftning. Med stark majoritet bland ledamöterna, pådrivet av media och trots många och tydliga protester från det norska folket, drevs lagen igenom, vilken innebär att äktenskap som ingås mellan man och kvinna jämställs med homosexuellt samliv. Dessutom kommer homosexuella få rätt att adoptera barn, samt rätt till konstgjord befruktning. Nästa steg lär bli att kyrkorna tvingas viga alla, oavsett sexuell läggning.
Den homosexuella livsstilen glorifieras av media. Förskönande hemma-hos reportage och kändisar som Jonas Gardell och Mark Levengood figurerar titt som tätt i alla möjliga sammanhang där de får chansen att visa upp sin glättiga attityd. I det hela är det en förljugen och människofientlig bild som genom denna fräcka marknadsföring lyfter fram en livsstil som varje människa egentligen begriper är osund.
Lagstiftningen får här ett uppfostrande syfte genom att den talar om för medborgarna vad de ska tycka och tänka i dessa frågor. Yttrandefriheten begränsas kraftigt och människor hotas eller skräms till att inte uttrycka någon avvikande åsikt. Det är det som inom skolvärlden kallas för objektivitet, men som i själva verket är en effektiv statlig styrning där man felaktigt säger sig företräda medborgarnas intressen.
I Sveriges riksdag finns det fortfarande vissa röster som försiktigt visar motstånd mot att driva igenom en liknande äktenskapslag som den Norge antagit, men motståndet bland dessa politiker är försvinnande litet. Kompromisserna hittar sina vägar och det är bara en tidsfråga innan Sverige, som i så många andra frågor, även i den här frågan ger efter för den fräcka homolobbyismen.

Text: Berno Vidén

Mot folkets tydligt uttalade vilja trampade allianspartierna känslokallt in i riksdagen med storstövlarna på och lämnade sin DNA på den ödesdigra ja-knappen. Med knapp marginal röstades för att ditt och alla andras liv från och med 1 januari 2009 inte längre räknas som privat. Tekniken för avlyssning av folkets totala kommunikation finns redan och enligt uppgift har FRA (Försvarets Radioanstalt) under de tio senaste åren lagrat mängder av kommunikationsdata, i strid mot lagen. Riksdagen ska enligt lag vara folkets röst gentemot det allmänna. I praktiken har den kommit att bli ett serviceorgan för en mindre maktelit. Vi ser redan idag hur regeringen arbetar fram lagar som kraftigt inskränker medborgarnas yttrande- och åsiktsfrihet, och nu också meddelarfriheten. Vem kan lita på att en stat med sådan stalinistisk tåga inte godtyckligt kommer snoka i folkets privata elektroniska post för att jaga icke passande åsikter? I Sverige råder religionsfrihet på pappret. Verkligheten ser annorlunda ut. Ordets förkunnare ställs inför rätta pga uttalade åsikter, friskolor förbjuds ha kristendomsundervisning på schemat och nu vill regeringen även mer eller mindre omöjliggöra privata initiativ som exempelvis hemundervisning. FRA-lagen strider även mot Regeringsformens 2 kap 2 § där det står att

Text: Paulus Eliasson

För några dagar sedan lyssnade jag på radion medan jag var på jobb. I Norge ”firas” ju i dagarna den nya äktenskapslagen, som ställer homosexuellt partnerskap på samma linje som traditionellt äktenskap. Så P4 i Norge (en komersiell kanal), hade inbjudit en representant för den homosexuella rörelsen, och de pratade om den nya lagen. Mycket kunde sägas om deras enstämmiga hurra-rop, och att ingen representant från grupper med andra åsikter kom till tals. Men, man kunde skicka in SMS till programmet om vad man tyckte om lagen. En man sände då in något i stil med: ”Det är en fruktansvärd lag. Homosexualitet är en synd, för det säger bibeln.” Då kommenterade programledaren med att:

Efter sex års uppehåll har nu Maranataförsamlingen i Stockholm återfått utgivningsrätten till namnet på det organ som på ett speciellt sätt präglats av Maranataförsamlingens historia, kamp och profetiska uppgift sedan dess start 1960, nämligen Midnattsropet. Då Arne Imsen, tidningens och församlingens grundare, avled 1999, gick utgivningsrätten till Imsens dödsbo, där den har legat i väntan på att lagstadgad tid ska löpa ut innan namnet kunde återvinnas av Maranataförsamlingen. Mellanperioden från år 2000 t.o.m. 2005 har tidningen istället utgivits under namnet Maranata!Att återigen ge ut Midnattsropet är uppfordrande. Under de 40 år som tidningen gavs ut med Arne Imsen som ansvarig utgivare och tongivande förkunnare, har den fyllt en mycket viktig plats i vårt land. Under bakomliggande decennier har kristenheten på ett speciellt sätt präglats av en inomvärldslig anpassning som tagit udden av dess egentliga uppdrag och budskap. Där har Midnattsropet fått stå som en varnande basunstöt, manande till besinning, nykterhet och uttåg.Vår förhoppning är att Midnattsropet även i fortsättningen ska få vara bärare av ett sant och levande maranatabudskap, som ger tydliga riktlinjer för ett urkristet församlingsliv i ändens tid.