Är Guds församling byggd på Petrus?
Undervisning
Ur skriften Katolicismen i Bibelns och historiens ljus

Ur den Romerska katolska kyrkans katekes:{{ double-space-with-newline }} Kristus förordnade den helige Petrus till Kyrkans överhuvud med orden: ‘Du är Petrus (Klippan) och på den klippan skall jag bygga min Kyrka.’ Påven är kyrkans synliga överhuvud, han är den helige Petri efterträdare och Kristi ställföreträdare. Påven är ofelbar när han träffar ett avgörande om tros- och sedeläror. Kristi sanna Kyrka måste vara enig, helig, katolsk och apostolisk. Endast den katolska kyrkan har dessa fyra kännetecken. De andra kristna samfunden saknar dessa kännetecken. De har uppstått genom avfall från den sanna Kyrkan och besitta icke alla de helgelsemedel som Kristus anförtrott sin Kyrka. Den katolska kyrkan kallas den allena saliggörande emedan hon allena av Kristus har mottagit uppdraget att föra människorna till den eviga saligheten.
Den katolska läran om kyrkan tål varken Bibelns eller historiens ljus. Då vi börjar söka efter påveväldets historiska rötter upptäcker vi snart att den katolska framställningen av kyrkans ursprung, väsen och natur är en renodlad ”science fiction-produkt”. Det är egentligen gåtfullt och obegripligt att en så uppenbar historieförfalskning nästan inte möter vare sig invändningar eller protester idag. För den som vet något om Nya testamentets innehåll och som har läst några trovärdiga kyrkohistoriska verk framstår den katolska historiebeskrivningen som ett rent falsarium. Låt oss se lite närmare på den.
Dopet - från ett förenande band till en tvistefråga
Av Stig Andreasson, tidigare publicerad 2006
I urkristen tid var dopet ett av de band som förenade de kristna till ett hjärta och en själ. Dopet markerade också en radikal gräns mellan kristna och icke kristna. Så var det då. Men hur är det idag? Numera är dopet en tvistefråga som klyver den bekännande kristenheten i två delar. Ja, vi måste kanske ta ännu fler fraktioner med i beräkningen. Doplärorna är nämligen många. En sak är emellertid helt klar. Eftersom dopet inte längre är en enande faktor utan istället en orsak till splittring, så måste det vara fel någonstans.
Har Gud på förhand bestämt varje människas eviga öde?
Text: Stig Andreasson (tidigare publicerad i Midnattsropet nr 3 2018)
Under hela kristendomens historia har teologer, kyrkofäder och vanliga människor grubblat på denna fråga. Har Gud utvalt några till evig frälsning och samtidigt förutbestämt andra till evig fördömelse?{{ double-space-with-newline }}Kyrkofadern Augustinus var den förste som utarbetade en s.k. predestinationslära. Det latinska ordet predestination betyder just ”förutbestämmelse” och har blivit ett låneord i vårt språk. Augustinus predestinationslära togs sedan upp av den reformerta delen av protestantismen, främst genom reformatorn Johan Calvins skrifter.{{ double-space-with-newline }}Ännu idag är vissa kyrkosamfund starkt präglade av dessa tankar och tolkningar. Därför tar vi först en titt på den kalvinistiska predestinationslärans grundtankar.
Förföriska vindar över svensk kristenhet - Vurmen för kyrkofäderna
Det urkristna hälsningsordet: Maranata!
Stig Andreasson, missionär och författare, en trons kämpe, befordrades till härligheten den 11 mars i år.
Texten nedan är ett utdrag från en artikel i MR nr 2 2015. Det är med stor tacksamhet vi minns Stig och hans gärning. Våra tankar går till de närmaste. Snart möts vi igen!
Text: Stig Andreasson
I sitt första brev till de kristna i Korint använder Paulus detta arameiska ord. Många har uttalat sin förundran över att aposteln i ett brev skrivet på grekiska och adresserat till en hednakristen församling plötsligt skjuter in ett ord på arameiska. Och det gör han utan att översätta det eller ens förklara vad det betyder. Det finns bara en förklaring. Det arameiska ordet ”maranata” var tydligen lika känt bland de kristna som vissa andra hebreiska uttryck, som ”amen” och ”hosianna” eller lovprisningsordet ”halleluja”. David Hedegård skrev på sin tid att ”hallelujaropet intog en framträdande plats i de första kristnas gudstjänster som ett uttryck för glädje och tacksamhet över frälsningen i Kristus”. Vad gäller ordet ”Maranata”, så kan det antingen skrivas ”marana ta” och betyder då ”Du vår Herre kom!” eller ”maran ata” och då blir betydelsen ”Herren kommer”. Det handlar alltså både om en bekännelse av tron på Jesu återkomst och om en bön att denna måtte ske (underförstått snart).
Den generöse rike mannen
Text: Missionär Stig Andreasson
Många tragiska händelser har utspelat sig bland olika folk och länder under historiens gång. Krig, naturkatastrofer och folkmord hör tyvärr till mänsklighetens tragiska historia.
Ett folkmord som knappast fått särskilt stor uppmärksamhet i vårt land, är det som drabbade det armeniska folket mellan åren 1915 och 1923. Över en miljon människor förlorade livet i denna landsomfattande massaker. Men ännu fler lyckades fly från blodbadet och fann en fristad i Amerika, Frankrike eller något annat land.
En gång frälst - alltid frälst?
Undervisning av Stig Andreasson
Alla tycker inte att texten i rubriken bör åtföljas av ett frågetecken. Somliga sätter hellre in ett utropstecken. I de kristna samfund som har djupa rötter i kalvinismen förkunnar man med stark övertygelse att den som en gång blivit frälst och född på nytt aldrig kan förlora frälsningen. Uttrycket ”de troendes eviga säkerhet” blir flitigt använt. I de flesta icke kalvinistiska kristna samfund däremot varnar man de troende för olydnad och avfall, vilket skulle föra till förlust av den frälsning man en gång ägde. Vi skall nu försöka reda ut vad som stämmer med Guds Ord. Därför låter vi frågetecknet stå kvar.
Har Gud på förhand bestämt varje människas eviga öde?
Text: Stig Andreasson
Under hela kristendomens historia har teologer, kyrkofäder och vanliga människor grubblat på denna fråga. Har Gud utvalt några till evig frälsning och samtidigt förutbestämt andra till evig fördömelse? Kyrkofadern Augustinus var den förste som utarbetade en s.k. predestinationslära. Det latinska ordet predestination betyder just ”förutbestämmelse” och har blivit ett låneord i vårt språk. Augustinus predestinationslära togs sedan upp av den reformerta delen av protestantismen, främst genom reformatorn Johan Calvins skrifter. Ännu idag är vissa kyrkosamfund starkt präglade av dessa tankar och tolkningar. Därför tar vi först en titt på den kalvinistiska predestinationslärans grundtankar.
En annan ande
En annan Jesus, en annan ande och ett annat evangelium (del 2)
**
**Text: Stig Andreasson
Vi har i en tidigare artikel tagit upp problemet med falska lärare som påverkade redan de tidiga kristna församlingarna. Dessa falska apostlar förkunnade en annan Jesus, förde med sig en annan ande och presenterade ett annorlunda och främmande evangelium. Vi tog då upp några nutida riktningar, som också förkunnar en annan Jesus. Vi underströk vikten av att hålla fast vid Bibelns undervisning om Herren Jesus. Denna gång tar vi upp farorna som aposteln varnar för under benämningen ”en annan ande och ett annat evangelium”.
En annan Jesus (Del 1)
Text: Stig Andreasson
En annan Jesus, en annan ande och ett annat evangelium.
Redan på apostlarnas tid blev många kristna församlingar påverkade av falsk lära. En del förkunnare, som tydligen betraktade sig själva som stora och mäktiga apostlar, nästlade sig in i församlingarna med ett budskap som märkbart avlägsnade sig från de ursprungliga apostlarnas förkunnelse. Detta hände bland annat i Korint. Märkligt nog verkade det som om de troende i den församlingen inte tog dessa avvikelser särskilt allvarligt. Därför skrev Paulus följande varningsord till dem:
Lever vi i de yttersta dagarna? Del 4
Av Stig Andreasson
De yttersta dagarnas världssituation varslar om en stor och härlig begivenhet.
Den bild av de yttersta dagarna som vi hittills har tecknat i denna artikelserie har varit ganska dyster. Detta var oundvikligt, ty Bibelns profetiska beskrivning av ändens tid är inte särskilt ljus. Men ett viktigt undantag finns! De dramatiska händelser, som kännetecknar ändens tid, påminner oss nämligen också om en fantastisk och storslagen händelse, som utan tvivel är nära förestående. Det är Jesu Kristi återkomst. Detta har Herren själv sagt. I sitt tal om tidsålderns avslutning nämner han en rad företeelser som kommer att bli allt mer framträdande i ändens tid. I våra tidigare artiklar har vi koncentrerat oss om laglöshet och normlöshet samt om avfall från sann och biblisk tro. Men Herren nämner också krig, jordbävningar, förföljelser och hungersnöd, men även mission och evangelisation, något som lyckligtvis förekommer också i ändens tid. Alla dessa företeelser är tydliga varsel om Herrens snara återkomst.
Lever vi i de yttersta dagarna? del 3
Laglösheten och normlösheten skall förökas i ändens tid.
**
**Av Stig Andreasson
**
**
Från Jesu s.k. eskatologiska tal citerar vi följande:
- Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta” (Matt 24:12).
Då jag en gång skulle tala över den texten i en församling i Belgien uppstod ett problem. Jag hade inte så noga tänkt över att den franska bibeltexten egentligen inte innehåller ordet ”laglöshet”. Översättaren hade använt ett annat ord, som närmast motsvarar vårt ord ”orättfärdighet”. De två orden är väl besläktade, men de uttrycker dock inte exakt detsamma. Studiebibeln upplyste mig om att grundtextens grekiska ord var ”anomia”. För att omvandla det ordet till franska behövde jag bara byta ut ”a” mot ”e”. Ordet ”anomie” i den franska ordboken visade sig betyda ”brist på lagar, normer och regler”. Varför använde inte bibelöversättaren det ordet? Troligen därför att det är ett mycket ovanligt ord som många bibelläsare kanske inte skulle ha förstått. I min svenska ordbok upptäckte jag att ”anomi” faktiskt blivit ett låneord i vårt språk och att det är liktydigt med ”normlöshet”.
Apropå påvebesöket - vi vill stå på barrikaderna!
Den 31 oktober, på minnesdagen av reformationen inför dess 500-årsjubiluem nästa år, är påven huvudnummer på programmet i Lund och Malmö.
I det förberedande materialet Från konflikt till gemenskap beskriver evangelisk-lutherska/romersk-katolska enhetskommissionen att man övervunnit de schismatiska elementen som reformationen resulterade i och vänder sig till alla som bär det kristna namnet med uppmaningen att: - vandra vidare på vägen mot kyrkans fulla och synliga enhet.
I det katolska tänkandet, som influerar hela den ekumeniska rörelsen, leder den vägen mot Rom och Påven.
Lever vi i de yttersta dagarna? Del 2
Text: Stig Andreasson
Den ockulta vågen – ett ändetidstecken.
- Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror (1 Tim.4:1).
Någon vill kanske med all rätt anmärka på att villfarande och demoninspirerad religiositet alltid har förekommit inom hedniska religioner och bland människor som saknat kunskap om kristen tro. Men lägg märke till att i ovanstående bibeltext omtalas den demoninspirerade förförelsen som följd av ett avfall från tron. Idag är tyvärr många bekännande kristna inte vakna över att de faktiskt är starkt påverkade av olika former av nyandlighet med ockult bakgrund från New Age och österländska religioner.
Lever vi i de yttersta dagarna?
Undervisning av Stig Andreasson
Del 1
En del kristna anser att förkunnelsen om ändens tid och de yttersta dagarna bara för till osunda spekulationer. Därför bör vi ligga lågt med denna typ av undervisning. Skräcken för osunda spekulationer kan vi förstå. Men vi kan inte bortse från det faktum att en betydlig del av Bibelns innehåll faktiskt handlar om tidsålderns avslutning. Det kallas eskatologi, vilket betyder ”läran om de yttersta tingen”. Den handlar om så viktiga saker som världens och människans slutliga bestämmelse samt händelserna kring Jesu Kristi återkomst. Det kan vi absolut inte ignorera, om vi vill förkunna ett fulltonigt evangelium. Men frågan är hur vi skall få en rätt och sund uppfattning om de yttersta dagarna. Allra först måste vi upptäcka två grundläggande sanningar.
Problemet ”Apokryferna” åter igen på tapeten
Text: Stig Andreasson
Efter utgivningen av Bibel 2000, som också innehöll de s.k. “Apokryfiska böckerna”, aktualiserades dessa böcker, som tidigare inte funnits med i våra vanliga bibelutgåvor. Somliga påstod att en hel och fullständig Bibel måste absolut innehålla “Apokryferna”. Midnattsropet publicerade då flera artiklar som visade att det är en markant skillnad på Bibelns kanoniska böcker och Apokryferna. Den Katolska kyrkan kallar Apokryferna för “de deutero-kanoniska böckerna” (den andra samlingen kanoniska böcker) och har plockat in dem lite här och där i Gamla testamentet som en naturlig del av bibeltexten. Det växande intresset för den Katolska kyrkan i vårt land har på nytt aktualiserat frågan om Apokryfernas legitima plats i Bibeln. Flera kristna skribenter förhärligar nu Apokryferna och påstår att det är Martin Luthers fel att de blev uteslutna ur de protestantiska bibelutgåvorna. I detta nummer av Midnattsropet låter vi en f.d. katolsk präst, Richard Bennet, förklara sin syn på saken. För övrigt skall vi här bara ta med några få historiska fakta samt ställa några enkla frågor till dem som idag betraktar Apokryferna som en trovärdig och nödvändig del av Bibeln.
- Varför jag inte tror att de apokryfiska böckerna hör hemma i Bibeln
En före detta katolsk präst berättar fritt ur hjärtat.
Utdrag ur vittnesbörd av Richard Bennett från boken Far from Rome near to God, översatt av Stig Andreasson.
ag är infödd irländare och växte upp i en familj där vi var åtta barn. Min barndom var lycklig och problemfri. Min far var officer i den irländska armén. Då jag var nio år blev han pensionerad. Min mor talade ofta om Jesus medan hon sydde, diskade eller rökte en cigarett. Nästan varje kväll böjde vi alla knä i salongen och reciterade böner efter våra radband. Aldrig skulle det falla oss in att försumma mässan en enda söndag. I Jesuit - skolan fick jag noga plugga in innehållet i den katolska katekesen.
Kan Jesu återkomst ske när som helst?
Bibelstudium av Stig Andreasson
Jesu återkomst – ett ämne för ständiga spekulationer.
Det hände i Stockholm för några år sedan. Efter en gudstjänst inbjöds besökarna att övervara en mindre konstutställning i ett rum i kyrkan. En av tavlorna hade ett något gåtfullt motiv. Guiden förklarade att den föreställde Jesu återkomst. -Vad menar du? Skall han komma tillbaka? utbrast en av gudstjänstbesökarna förvånat. Under mina år i Frankrike har jag hört samma fråga. Folk har hört om ”den lille Jesus” i krubban, som är mycket omtalad, speciellt i juletid. Men om hans återkomst har man aldrig hört ett ord.
Den breda ekumenikens väg
Del 3
Undervisning av Stig Andreasson
”Andens fjärde våg”.
Detta är rubriken till en ganska lång artikel i tidskriften Keryx, skriven av Anders Gerdmar, rektor för Livets Ords Teologiska Seminarium, som i dagarna återuppstår i ny ekumenisk gestalt. Vi försöker att genom några koncentrerade citat få tag på själva kärnan i det budskap och den rörelse som alltså nu benämns ”Andens fjärde våg”.
En fjärde våg förutsätter att det tidigare funnits tre vågor.
Den breda ekumenikens väg, del 2
Text: Stig Andreasson
Det högsta goda i kristenheten verkar inte längre vara Trohet mot Guds Ord, men snarare Enhet. Enhetsvindarna blåser ibland i olika riktningar. Detta bidrar till en allt större förvirring. I den här artikeln sätter vi sökarljuset på teologiska läroanstalter och den teologiska tidskriften Keryx.
Enhetsvindar på teologiska läroanstalter.
Så gott som alla stora och ledande teologiska fakulteter i västvärlden är idag helt styrda av liberal teologi. Det betyder kort sagt att den profana vetenskapens principer allmänt tillämpas på bibeltolkningen. Det är en allmän, ekumenisk trend som bara några få mindre fakulteter vågar avlägsna sig ifrån. Nyligen avslutade en bibelforskare sin tjänst på en känd fakultet efter 15 års troget arbete. Orsaken var att han fortfarande trodde på bibeln som en gudomlig uppenbarelse. Men det hade blivit omöjligt att hävda detta på den läroanstalten.