Vittnesbörd av Stig-Erik Westman

I samband med församlingens tältmöten i Falun kom jag att tänka på tabernaklet i öknen. När vi kom fram till platsen så var det första man såg det stora blågula mötestältet och en bit ifrån stod våra husvagnar uppställda.

Då Israels folk slog upp sitt läger på olika platser i öknen så byggdes först tabernaklet upp och sedan sattes tälten upp runtomkring. Då jag såg tältet blev det som en bild för mig som stämde så fint med Israels barn vid Sinai berg. Mötestältet fick mig att tänka på tabernaklet. Vid mötesplatsen i Falun finns också ett stort berg med hoppbackar på, men den bilden försvann och jag såg Sinais berg framför mig. Runtomkring mötestältet fanns husvagnarna där syskonen bodde, både unga och gamla, vilket förde mina tankar till folket som familjevis lägrade sig runt tabernaklet.

MR fortsätter följa dramatiken i Mellanöstern.

Text: Lars Bygdås med kommentar av Stig Erik Westman.
**
**USA och Ryssland står öga mot öga i Genéve.
USA och Ryssland står öga mot öga i östra Medelhavet.
USA är orubbligt i sina krav på Syrien och lika orubbliga när det gäller den fruktade vedergällningsattacken.
Ryssland å sin sida har dyrt och heligt lovat Syrien sitt stöd. Samtidigt  anländer nya missilbestyckade ryska  fartyg till platsen. Vad händer om amerikanerna går till attack? Kommer Putin att tiga  och vara passiv?

Lars Bygdås i samtal med Stig-Erik Westman om dramatiken i Mellanöstern

Flera seriösa bedömare menar att hela det moderna Mellanöstern kan gå mot en våldsam upplösning. (Radioprogrammet Konflikt 15 juni) Genom de religiösa fejderna, främst då fiendskapen mellan sunni och shia, hotas flera länder att förvandlas till sekteristiska enklaver som bekämpar varandra. En av orsakerna är det politiskt instabila läget i flera av länderna. Detta i sin tur har sina orsaker bland annat i kolonialismen. Exempelvis Syrien som blev franskt mandat efter första världskriget och självständigt först 1944.
Vi får förlita oss på det profetiska ordet som säger att det är just här som slutstriden skall stå. När Messias upprättar fridsriket.

Vittnesbörd av Stig-Erik Westman

Du växte upp i ett troende hem, men kom bort från Jesus och blev sedan frälst igen. Berätta!

-Jag lämnade barnatron, fastän jag gått söndagsskola och även blivit döpt i pingstförsamlingen hemma i Jakobstad. Men det fanns saker i mitt liv som inte var rätt och som jag inte gjorde upp med, och så gled jag ut ur frälsningen. Intresse för bibelläsning och bön försvann. Jag hade ofrälsta arbetskamrater, och började intressera mig för idrottsaktiviteter, videofilm och destruktiv musik. Det var så mycket som fyllde mitt sinne, jag var slav under destruktiva krafter i tio års tid. Men det fanns en röst som sa: Vänd om! Så kom i min hand ett nummer av tidningen Midnattsropet, där man skrivit varnande artiklar mot både filmen och musiken. Jag gick på ett kristet möte, ville ha en förändring i mitt liv och gick fram till förbön. Då fick jag lägga av allt som förslavade mig. Jag slängde kassetter, skivor och videofilmer. Det blev en oerhörd lättnad för mig. En tung börda försvann. Så fick jag hunger efter Guds Ord och bönen igen. Flyttade sedan till storfamiljen på Bällsta. Det var läkedom i gemenskapen och undervisningen.

Vittnesbörd av Stig-Erik Vestman
Det är ett stort privilegium att få tjäna Jesus i denna tid. Tiden är kort, Jesus kommer snart, och vi har alla ett viktigt uppdrag på denna jord att bärga själar för himlens land. Vi måste rusta oss med den rätta rustningen så vi kan hålla ut i denna tid. Vi står inför Jesu tillkommelse, men ännu finns tid att rädda själar.
Jag var femton år då jag blev frälst, hemma i Jakobsstad i pingstförsamlingen där. Jag gick dopets väg. Men jag försummade att läsa Guds ord, och när jag kom upp i övre tonåren, kom jag bort från den rätta vägen. Vid tjugo års ålder började jag på ett jobb med ofrälsta arbetskamrater. Min bibel blev lagd i bokhyllan och började samla damm. Istället var jag ute med mina ofrälsta arbetskamrater. Någon gång kunde det hända att jag satte på någon gammal skiva eller kassett med Maranatasånger. Det fanns något inom mig som sa: Stig-Erik, du är på fel väg och jag vill ha dig tillbaka på den rätta vägen! Det tog tio år, sedan på ett möte i Jakobsstad gick jag fram och sa: Herre Jesus, du ser att jag har gjort fel. Nu vill jag komma tillbaka till dig Jesus, och den rätta vägen. Jag tänkte på den gode herden och kände mig som det förlorade fåret som var ute och sprang bort. Jag är så tacksam till Jesus att jag fick möta honom och komma tillbaka.
Syskon, vi har mycket att vara tacksamma för idag, att vi får ha Jesus. Han är vår enda räddning idag, både för det här landet och var och en av oss. När vi samlas till bönemöten på Bällsta, brukar jag tänka: Måtte vi få vara en stor stark skara i vårt land som ännu får nåd att proklamera ett glatt budskap, att vi kan gå emot ondskan i vårt land. Vi har löftena i Bibeln att vi ska få hjälp från ovan när vi åkallar Guds namn. Ibland ser jag liksom syner i natten; jag ser fyrljus. Vi har som uppgift att vara fyrljus i den mörka farleden och dra in människorna i hamn. Vi måste se till att vi inte slocknar. Det kanske känns tungt och svårt ibland, men vi har Jesus och vi har en uppgift. Vi ska inte låta den onde eller något skrämma oss, för vi har löftena i den Gamla Boken. Det stora fyrtornet som lyser är himlahamnen. Och, broder och syster, var du än bor: Håll ut! Vi är snart hemma!