Svein-Nymo

Klicka på Bläddra i PDF ovan för att läsa.

För något över tre år sedan lämnade jag mitt hjärta och liv till Jesus och blev en ny skapelse. I tjugotvå år hade jag då försökt att gå mina egna vägar trots att Herren sedan jag var helt liten försökt att komma till tals med mig. Men den bedrövelse som är efter Guds sinne verkar till omvändelse. Herrens hand låg tungt över mig, men jag försökte som Jona att fly bort från Herrens ansikte och fick också smaka frukten av det. Ända sedan jag var liten har jag längtat efter att få uppleva och tjäna Gud, men min egen stolthet ville inte böja sig under lydnaden mot Kristus och erkänna Honom som Frälsare och Herre. Mitt liv blev som ett upprört hav som kastas och drives av vinden till dess böljorna slår mot klipporna. Synden fick makt i mitt liv, och jag blev driven av dessa krafter som förde förbannelse, sorg och nöd över mitt liv till dess jag stod där helt utblottad utan Gud och utan hopp i världen. Jag fick uppleva att ett liv utan Gud är som att skriva under sin egen dödsdom. “Den som icke har Sonen har icke heller livet.” Det verkliga livet för alla människor börjar vid Golgata, där Jesus i sin död och uppståndelse förde liv och oförgänglighet fram i ljuset och visade sig som segerherre över honom som hade döden i sitt våld, djävulen, tjuven som mördar och ödelägger. Nedbruten till både ande, själ och kropp kom jag till Honom som läker alla sår och gör allting nytt. Han som frälsar, helar och döper i Anden. Han räckte också Sin hand till mig och drog mig upp ur fördärvets grop. Halleluja! Med vacklande steg och en stammande tunga började jag ett nytt liv på en ny och levande väg. Nu började en ny kamp och strid, nämligen trons goda kamp. Själafienden ville inte släppa sitt byte utan kamp på liv och död, utan han satte in sina listiga