Undervisning av Tage Johansson
Man kan se, och som någon har sagt, att det Nya Testamentet är gömt i det Gamla Testamentet och det Gamla är uppenbarat i det Nya.
Vi kan tydligt se Guds frälsningsmetod i gamla förbundets förebilder, som han sedan verkställde i Jesus Kristus.
Guds handlande i Egypten i öknen och i det förlovade landet, beskriver in i minsta detalj vad som sker med människans frälsning i nya förbundets tid.
Människan blir kallad där hon befinner sig på syndens och träldomens territorium. Hon är i samma belägenhet som den förlorade sonen som befann sig i ett främmande land. Folket i Egypten befann sig i ett träldomsland där Faraos maktspira rådde.
Han är en bild på denna världens furste, som är Satan.
När tiden är mogen förkunnas ett maktord från Gud: ”Släpp mitt folk!” För att ett utvalt folk skulle frälsas från Egypten, började Gud med en domsförkunnelse.
I Apg. 7:7 står det att det folk som hebréerna var trälar under skulle Gud döma, och sedan skulle de draga ut och hålla gudstjänst åt honom. Guds frälsningsagerande börjar alltså med en dom. Domen kom genom en som syndade och ledde till en fördömelsedom. (Rom 5:11) Gud förkunnar redan före fallets dag för Adam, att en dom verkställts: ”Du skall döden dö om du äter av det förbjudna trädet.” Domens konsekvens var oundviklig i Egypten. Döden gick fram över allt förstfött, både bland människor och djur. Ett stort klagorop uppsteg i landet, som aldrig tidigare hade hörts och som aldrig mer på ett liknande sätt skulle höras.
I Egypten fanns dock ett folk som inte drabbades av domen. Deras dom var redan verkställd över ett lamm. ”Se Guds lamm som borttager världens synd.” (Joh 1:29) Det slaktade lammets blod skilde mordängeln från folket som skulle tåga ut. Nya Testamentet lär att Jesus inte enbart led ett dödsstraff i vårt ställe, utan att det finns flera andra frälsningsdimensioner som vi kan tillägna oss genom tron. Hans död innefattar också att vi har dött med honom. Adams historia är ett avslutat kapitel. Vi är med andra ord frikopplade från detta släkte och den gamla människan är död med Kristus. En död människa skall begravas, hur nära och kär den än har varit. Paulus måste påminna romarna om detta.

