Midnattsropet nr 2 1960
[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“6556” data-page=“2”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]
Se, jag bådar eder en stor glädje
Tage Nilsson
Det gäller Midnattsropet
Arne Imsen
Guds dyrbara gåvor förkastas
Red. Norman Gordon
Församlingar vi ej bör tillhöra
T. B. Barratt
Framgångsrik evangelisering
T. L. Osborn
Himmel eller helvete?
Agne Bark
Kenya tros mission
Oscar A. Karlsson
Herrens ord hade mäktig framgång!
Donald Bergagård, Werner Marklund
Ett liv i tjänst för Gud
Intervju med Gunnar Nilsson om fadern Tage Nilsson
Gunnar Nilsson, ende sonen till förkunnaren och redaktören Tage Nilsson, berättade i en intervju för Radio Maranata en del ur faderns många år i Herrens tjänst. Helt säkert är det värdefullt för Midnattsropets läsare att ta del av vad han berättade. Stina Fridolfsson ställde frågorna.
-Min far Tage Nilsson var från Alfta socken i Hälsingland. Han föddes 1913. Hans far hette Hans Nilsson. Han hade en diversehandel ute på landsbygden, mellan Alfta och Edsbyn. Där föddes min far som yngst av fem syskon. Min farmor, som jag aldrig hann träffa, var 44 år när han föddes. Hon kom från Polen som liten och växte upp i Sverige. Min farfar var hälsing. Min farfar var även riksspeleman. Det spelades mycket fiol i hemmet, har min far berättat. Det var inte alltid så roligt, min far blev mer eller mindre tvingad att lära sig spela fiol. Han började som sjuåring. Farfar var ute på spelemansstämmor och spelade. Han skrev också låtar som finns kvar. Det finns några gamla inspelningar med honom. Far växte upp i den miljön. Man bad väl aftonbön hemma, men det var inget kristet hem.
Tage Nilsson har flyttat hem
Vi som lärt känna Tage Nilsson när han besökte Maranataförsamingen, minns så väl när han höll appellen om hur soldaten skulle vara redo och lyssna till trumpetstötarna för uppbrott. Det var så typiskt för Tage Nilsson. Han gav i många år ut tidskriften Guds Rikes Röst, så småningom med hjälp av sonen Gunnar. Den är fortfarande en uppfordrande väckelsesignal för Guds Rike.
Tage Nilsson, som så många år lyssnade in signalerna och förmedlade dem, har nu fått hembud. Han var alltid villig att komma till Maranataförsamlingen och förkunna Guds Ord. Han förmedlade med profetord, förbön och ständiga väckelsesignaler att tiden är kort, det gäller att vara redo för uppbrott. Nu har han blivit hemförlovad efter ett långt liv. Han levde 98 år, varav de flesta åren i aktiv tjänst för Herren. Vi tackar Gud för denne trogne tjänare, och lyser frid över hans minne.
Framåt marsch!
Appell av Tage Nilsson (Publicerad i Maranata nr 4 2004)
-Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord. (1 Tess 4:16-18)
En korg med mogen frukt
En korg med mogen frukt Av Tage Nilsson Herren lät Amos få denna förunderliga syn: en korg med mogen frukt. Han, den underbare, Väldige Herren sänder ej sina syner och uppenbarelser utan mening, nej han har en särskild avsikt med dem. Han sänder dem till Väckelse, varning eller tröst. Så även med denna syn, och Gud giver själv uttydningen, en skakande, allvarlig uttydning: ”Mitt folk Israel är moget till undergång.” Är månne denna syn fortfarande aktuell? Har detta skriftens ord ett budskap till vår sena tid och dess människor? Jag förnimmer gång på gång att detta budskap är oerhört aktuellt just för oss, som lever i denna tid. Vi behöver inte göra några större undersökningar för att finna, att vårt land och vår värld mognar alltmer till dom, likasom Israel mognade på sin tid och likasom Sodom och Gomorra. Syndens mått är rågat, när det gäller vårt folk och våra länder. Frukten har mognat fram. En ohygglig mognad. Bilden av fruktkorgen är sannerligen träffande för vårt arma folk med dess omoral, kristendomsfientlighet och allt sådant. Dock, det kanske ej är att förundra sig över den mognad till dom, som lätt kan ses i dag. Det måste ju så ske med ett folk, som vänder Herren och hans ord ryggen, ty på sådd följer skörd. Det finns en annan sida, kanske jag kan säga en annan fruktkorg, där mognaden ter sig om möjligt ännu allvarligare. Det är den kristna ”fruktkorgen”. Det är ingen hemlighet att församlingar, rörelser och samfund under det sista årtiondet mognat på ett sätt, som kommer varje ärlig Jesus-lärjunge att frukta det värsta. Avfallet är sannerligen stort. Inte avfall, när det gäller verksamhet, kyrkoväsende, partinit 0. s. v. men avfall när det gäller den barnsliga tron på Jesus och Ordet. Varje vaken kristen känner väl till det. Världslighet i olika former tränger mer och mer in i Guds hus. Klara sanningar i Guds Ord bortförklaras, för att man skall få göra som köttet och sinnet vill. Underhållningskristendomen är på frammarsch. Ja, det är en mörk tavla säger du. Säkert, men tyvärr oerhört sann, vad man än vill säga. Det vore gott, om man i olika läger ville erkänna sanningen i ödmjukhet, ty de ödmjuka giver Herren nåd, såger Bibeln. Men låt oss inte blott förfasa oss över partiers och församlingars ljumhet och avfall i denna tidsålders natt. Låt oss gå till oss själva både du och jag. Ställ den frågan till dig själv inför Herrens ansikte: ”Vad mognar jag fram till? Mognar jag till dom eller mognar jag för Guds himmel?” Nu, när vi väntar Jesus Kristus på den brustna skyn vilket ögonblick som helst har varje kristen orsak att ställa dessa frågor till sig och i ärlighet besvara dem. Ordet säger, att vi en gång skall stå fram för Kristus sådana vi är. Det blir alltså inte fråga om, vad man anser sig vara eller vad andra anser att man är. SÃDANA VI AR. Jag måste såsom ett Herrens Vittne, såsom sångare, såsom äldstebroder, såsom vilken församlingsmedlem som helst fråga mig vad jag mognar fram till. Vi mognar inte i klump såsom något kollektivt. Var och en av oss enskilt, mognar fram mot evigheten. Mognar jag för himmelen, eller vad? Låt oss se på en man i Ordet ett exempel bland åtskilliga som mognade för himmelen. Vi läser om honom i Apg. 6-8. Det heter om Stefanus att han var en man full av tro och helig Ande. Att det var en verklig biblisk andeuppfyllelse och en tro fast förankrad i Jesus, kan vi se av hans liv i fortsättningen. Hans tal inför motståndarna bevisade att den himmelska världens krafter verkade i och genom honom. Underbara verklighet: att en liten obetydlig människa kan få uppleva dessa himmelska injektioner av den levande Gudens kraft! Denna kraft, som kan förvandla den svage och bävande till en Herrens oförskräckte stridsman. Ja, saliga verklighet, att det är möjligt för både dig och mig att nu i avfallets natt före Jesu återkomst få uppleva en sådan påfyllning från Herren, att vi kan stå emot allt, som möter. Låter vi Herren nu få rum i våra liv, skall vi få uppleva oanade ting, innan han kommer. Men då måste Vi stå hundra procent för Kristus. Ingen kompromiss, inget haltande på båda sidor, nej helt för Jesus och hans Ord, och hela och fulla smörjelsen skall komma över oss. Pris ske Herren! Brudeskaran mognar fram för himmelen. Brudesjälar över hela jorden, här och där, avskiljer sig helt för Gud i helighet, och frimodighetens Ande från Herren fyller dem. Är du med käravän? Du stannar väl inte i Laodiceaförsamlingen, som har så många medlemmar just nu? I Herren Jesu namn drag åstad i herdens fotspår, låt ditt liv mogna fram för Jesus! Du skall snart stå inför honom! Stefanus stod inför sina bödlar. Oförskräckt ödmjuk kan man säga. Intet i sig själv, men fylld med Gud. När de bet sina tänder samman mot honom i hat och mordlystnad, såg han inte till höger eller vänster för att undersöka om det möjligen fanns någon hjälp att få. Han skådade UPPÃT full av Helig Ande. Då fick han se Guds härlighet och Jesus. Han såg himmelen öppen. Här har vi en människa, som mognade för himmelen. En sådan ser himmelen öppen. När satan rasar och allt är mörkt, skådar brudesjälen uppåt. Lovad vare Jesus! Det är öppet uppåt för den, som litar på Jesus. Må vi därför vara angelägna om, att Herrens Ande får fylla oss, så att troslivet inte skadas av något i denna förföriska värld, ty vi ser att det var på grund av hans ande- och trosfyllda liv, som han fick se himmelen öppen och skåda Jesus. Det går inte på vilket sätt som helst och för vem som helst. Men vi ser dock att han blev en segervinnare. Triumferande gick han hem till Herren. Genom stenregnet fördes han till sin älskade Frälsare. Han hade mognat för himmelen. Kära själ, i vilken belägenhet du än befinner dig, kanske stenregn, förtal och sataniska makters spel har mött på din väg. Överlåt hela ditt liv åt Herren vid korsets fot, på den blodröda Golgata-grunden! Där i klippans rämna skall den underbare Jesus möta längtande, svaga, bedrövade, behövande själar. Han skall komma över dig med den Helige Andes mäktiga smörjelse och utrustning. Kanske genom tårar skall du jublande få skåda en öppen himmel.
”Se, jag bådar Eder en stor glädje!”
Av Tage Nilsson
Luk. 2:9-16.
Julbudskapet är ett budskap om frid och frälsning till en jord, som är övertäckt av mörker. Det var en mörk tid i släktets historia, då Guds son steg ner till vårt släkte, iklädde sig människogestalt och vandrade omkring på denna syn- dens jord. Det heter i Ordet, att några herdar om natten var ute på marken och vaktade sin hjord. Säkerligen var det en helt vanlig uppgift för den tidens människor, men en ansvarsfull och farlig upp- gift i nattes farofyllda mörker. Alla yttre förutsättningar för att få uppleva något sällsamt, något utöver det vanliga grå vardagliga saknades. Det gällde att vara på sin vakt mot vilddjuren.Vakande i mörkret var dessa enkla männi- skor lägrade. Kanske någon av dem under dessa nattliga vakter citerade en profetia om den kom- mande Messias. Kommer han ej snart, den, som våra fäder talat om? Huru länge skall han dröja? 0, att befriaren Messias komme till oss. Månne inte sådana tankar sysselsatte de enkla männen.
Midnattsropet nr 1 1961
[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“6557” data-page=“2”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]
Gud vill göra det nu
Arne Imsen
Församlingen vi kan ansluta oss till
T. B. Barratt
Det gjorde Gud
Kerstin Svennberg
Den tomma krukan, gatan och graven
Erik Dalman
Kenya för Kristus
Margareta Eklund, Gunnar Eklund
En rätt och värnlös änka
Aage Samuelsen