Lena var dotter till Maranataväckelsens pionjärer i övre Norrland, Östen och Gunvor Dahlberg, och döptes i Maranatas lokal i Skellefteå. Så snart Lena avslutat sin utbildning, flyttade hon ner till Stockholm, där hon var med på bibelskola och ivrigt engagerade sig i den storfamilj som först växte fram i Stockholm. Förutom församlingsarbetet med allt vad det innebar av evangelisation, möten, bibelskolor och konferenser, arbetade hon i köket på missionscentret Gamla Bro i Stockholm city, där församlingen hade en servering. Lena hade aldrig någon tanke på vidareutbildning och yrkeskarriär. För Lena var församlingen hela livets innehåll.

Stig Andreasson, missionär och författare, en trons kämpe, befordrades till härligheten den 11 mars i år.
Texten nedan är ett utdrag från en artikel i MR nr 2 2015. Det är med stor tacksamhet vi minns Stig och hans gärning. Våra tankar går till de närmaste. Snart möts vi igen!

Text: Stig Andreasson

I sitt första brev till de kristna i Korint använder Paulus detta arameiska ord. Många har uttalat sin förundran över att aposteln i ett brev skrivet på grekiska och adresserat till en hednakristen församling plötsligt skjuter in ett ord på arameiska. Och det gör han utan att översätta det eller ens förklara vad det betyder. Det finns bara en förklaring. Det arameiska ordet ”maranata” var tydligen lika känt bland de kristna som vissa andra hebreiska uttryck, som ”amen” och ”hosianna” eller lovprisningsordet ”halleluja”. David Hedegård skrev på sin tid att ”hallelujaropet intog en framträdande plats i de första kristnas gudstjänster som ett uttryck för glädje och tacksamhet över frälsningen i Kristus”. Vad gäller ordet ”Maranata”, så kan det antingen skrivas ”marana ta” och betyder då ”Du vår Herre kom!” eller ”maran ata” och då blir betydelsen ”Herren kommer”. Det handlar alltså både om en bekännelse av tron på Jesu återkomst och om en bön att denna måtte ske (underförstått snart).

Det var en stor förmån att den 16 augusti få vara med på minnesstunden efter nyligen hemgångne Kjell Roos tillsammans med hans nära och kära.

Kjell minns vi som brinnande väckelseevangelist. De som var med redan när en grupp från Maranataförsamlingen i Stockholm flyttade samman i en storfamiljsgemenskap på Johannelund i Bromma minns ännu mer.

År 1973, en dag när den nedgångne knarkaren och gangstern Kjell efter ett av sina många fängelsestraff hade muckat från anstalten, kom han något vilsen traskande in genom dörren på Johannelund och frågade efter Hans Brynte, en av de unga bröderna som bodde där och som hade avtjänat ett fängelsestraff för vapenvägran, och då fått tillfälle att vittna för Kjell om att Jesus kan förvandla och ge ett nytt liv. Hans hade gett Kjell adressen till Johannelund och nu längtade Kjell efter livsförvandling. Han inbjöds att sitta ner, fick kaffe och smörgås och mest av allt Kristi kärlek och ett nytt liv. Kjell fann också sin fru Majken i församlingsgemenskapen på Johannelund.

\* 30 mars 1933         ♔ 7 januari 2017

Sven-Inge har fått hembud. Efter ett brokigt liv, med många år som missbrukare, gangster och kåkfarare, blev han frälst. I fängelset mötte han Sven-Åke, en nyfrälst broder som avtjänade sitt sista straff. Genom honom fick Sven-Inge kontakt med Maranataförsamlingen, blev helad, frälst och frigiven från en anstalt, under villkoret att han skulle hålla sig till sina syskon i Maranataförsamlingen.

Och det gjorde han. Han döptes under sommarkonferensen i Malmköping år 1970.