Rapport

Hans Lindelöw

Matteusevangeliet 26:52:

”Då sade Jesus till honom: Stick ditt svärd tillbaka i skidan: för alla som tar till svärd ska förgöras genom svärd.”

Rapport av Hans Lindelöw

I det lilla samhället Skagersvik har församlingen tagit emot familjen Kalmykov som är på flykt från kriget i Ukraina. Familjen saknar tillgångar och bor kostnadsfritt i ett hus som ägs av församlingen. {{ double-space-with-newline }}De lever på en liten pension från hemlandet och {{ double-space-with-newline }}saknar förutsättningar att bekosta sitt uppehälle. Läs deras vittnesbörd från krigsutbrottet.

Maranataförsamlingen förmedlar din julgåva.
Swish: 123 155 1571
Pg: 44 10 05-6
Skriv ”Ukraina”, ”Haiti” eller ”Rumänien” på gåvan.

Dop under brinnande krig

Från Ukraina nås vi fortlöpande av rapporter om hur svårt folket där har det. Tack vare gåvor som kommit in har vi kunnat förmedla hjälp till den ukrainska församling vi har kontakt med. Pastor Vasliy Muravitski rapporterar om situationen:

- Vi har kunnat hjälpa folk med matvaror och en del av pengarna har använts till att sätta in nya fönster samt att vi köpt ett värmeaggregat till församlingen. Må Gud på ett överflödande sätt välsigna och återgälda er för er goda vilja.

Tack för allt stöd till våra drabbade syskon i Ukraina. Pastor Vasily Muravitsky rapporterar kontinuerligt utifrån deras situation i Irpen. De arbetar mycket med att köpa in mat och andra förnödenheter som delas ut till hjälp åt familjer som tvingats fly från sina bostäder och regioner. Även hus som skadats efter bombningar repareras. Fortsätt att vara med i bön och offer för våra syskon.
Maranataförsamlingen förmedlar din gåva. Märk “Ukraina” Pg 44 10 05-6
Swish 123 155 1571

Text: Paulus Eliasson

Då jag första gången närmade mig den ukrainska gränsen från den rumänska sidan, var det en väldigt unik upplevelse. Vi var på väg med mat som skulle sändas in i Ukraina, och några mil före gränsövergången mötte vi fler och fler bilar med ”UA” som landmärke. Väl framme i Sighetu Marmatiei parkerade vi bilen en bit bort, och gick mot gränsstationen. Det vi såg där var grupper med mödrar och barn som med skräck i blicken drog på resväskor, på väg mot ett osäkert mål. De flydde från sönderbombade hem, som offer för ett politiskt maktspel som inte visar svaga människor någon hänsyn. Synen som vi mötte har i eftertid fått mig att tänka på vad Bibeln har att säga om de krafterna som ligger bakom krig och storpolitik, och det visar sig att särskilt en bok med 2000 år på nacken kan uppenbara vad det är som verkligen sker när våldet råder.

Text: Zebastian Vidén

Den 24 februari small det till. Oväntat och överraskande, men samtidigt inte. Under lång tid hade de militära styrkorna byggts upp vid gränsen till Ukraina, men ändå, det kändes så osannolikt att något verkligen skulle hända.

Rapport av Berno Vidén

Maranataförsamlingen såg fram emot ett besök från Ukraina. Bara några dagar innan kriget bröt ut var resan fortfarande bokad för pastor Vasily Muravitskij och hans hustru Ocsana. Tanken var att de skulle stanna hos oss under en veckas tid och delta i församlingens möten. Det är ett utbyte vi haft under många år. Grupper från Maranataförsamlingen har flera gånger besökt deras församling i Kiev, speciellt under hösten då de brukar ha en särskild skördehögtid med mycket festligheter och tacksägelse.

Under några dagar i februari fick församlingen besök av tre bröder från Irpén i Ukraina. De är verksamma i en pingstförsamling med ursprung hos oregistrerade pingstvänner som förföljdes under sovjettiden. Maranataförsamlingen hade kontakt med dem redan innan Sovjets fall och med åren har det blivit många besök.

Presentation av de ukrainska bröderna:

Ivon Timoshenko arbetade i en fabrik när Sovjetunionen föll och all verksamhet upphörde. Tio tusen anställda blev arbetslösa. Ivon hade börjat söka Herren och bad nu intensivt till Gud om ett ingripande, och Gud hjälpte honom i den svåra situation han hamnat i.

Text: Emanuel Johansson

Maranataförsamlingen fick en inbjudan till en Pingstförsamling utanför Kiev i Ukraina. Kontakten upprättades redan för ca 15 år sedan då Folke Jacobsson och Hans Lindelöw var där. Nu skulle församlingen fira sin årliga tacksägelsefest för årets skörd och Hans och jag antog möjligheten att åka dit.

På plats förklarade föreståndare Vasilij Gregorovitsj för oss att för många av församlingens medlemmar och även för stora delar av befolkningen är skörden från de små jordlotter man odlar helt nödvändig för överlevnaden. När äldre systrar kom fram med knippen av grönsaker, några potatisar eller morötter för att lägga upp inför tacksägelsemötet handlade det alltså inte om en tom symbolik från en svunnen tid. Gud hade året som gått svarat på bönen, ”Vårt dagliga bröd, giv oss idag.” Sammankomsten började kl 10 och höll på till ca kl 14. Undervisningen handlade om tacksamheten till Gud och vikten av att också bära andlig frukt i sitt liv.