Ulla-Näsholm

Reportage: Ulla Näsholm

-Jag vill ju tjäna, men ibland är det svårt att hitta sin roll och sin plats. Men vi förstår ju att det är en fostran och mycket man måste lära sig i församlingen, säger Hans Rodas. Tillsammans med sin fru Annica tog han steget och flyttade från Djurås i Dalarna till Bällsta Missionscenter i Stockholm. Egentligen fanns ingen plats för dem att bo på, men biblioteket som inte användes så mycket kanske kunde användas som bostad för dem under en övergångstid. Sagt och gjort,  böckerna  stuvades undan för en tid, och plats bereddes för paret Rodas. Annica som har blick för inredning indelade det stora rummet i sektioner och – vips stod en hemtrevligt möblerad lägenhet där. Att det inte fanns kök, toa, eller  badrum hade mindre betydelse för dem – det fanns ju i huset!

[]

Reportage av Ulla Näsholm

Lisa Wikström, 90 år: -Maranata har format mig.
-Gud använde Maranataväckelsen på ett särskilt sätt för mig och min familj, berättar Lisa. Vi var under 60-talet med i en fri församling, men det kändes som något fattades – vi behövde helt enkelt ett nytt möte med Gud.
-Så upplevde vi, min man Signar och jag, och bad om att församlingen och vi själva skulle förnyas. Det var i början av 60-talet, och vi kände, eller anade att något nytt väntade.

Appell av Ulla Näsholm

När man ser utvecklingen och hör vad som händer och hur man förvränger bibeln på det sätt som sker i vår tid, förstår man att vi lever i den yttersta tiden. Därför är jag så tacksam att vi får lära oss vad bibeln säger i olika frågor. Guds ord är ju fundamentet och vill vara fundamentet för våra liv. Jag har ett bibelord som passar väldigt bra för den situation som nu är i Sverige, där man är beredd att anpassa bibeln efter den moderna tiden.

Tältmötesreportage från sommaren 2009 av Ulla Näsholm

NU är den välbehagliga (lägliga) tiden, säger bibeln.Pilgrimsfolket i Oslo och Maranataförsamlingen i Stockholm har förstått Jesu kallelse och maning att det hastar med skörden.De bestämde sig för att göra gemensamma satsningar och tillsammans i torg- och tältmöten ropa ut försoningens budskap: Låt försona er med Gud!

Under Maranataförsamlingens i Stockholm sommarkonferens 18-26 juli var det väckelsemöte varje kväll. I närheten av Solvalla travbana och på mer eller mindre gångav stånd till Bromma flygplats, kämpade Pilgrimsfolket från Norge och församlingen i Bällsta missionscenter, trons goda kamp som burit frukt både i människors frälsning och de troendes uthållighet och vilja till fortsatt efterföljelse och tjänst
Sommarkonferensen var allvarlig och rannsakande när gäster och förkunnare från skilda håll, delade Ordet till en utvidgad kunskap på efterföljelsens väg.
På kvällarna var det väckelse- och befrielsemöte och många sökte förbön till frälsning och förnyelse.
Se vidare i tidningens spalter där vittnesbörd och förkunnelse från konferensveckan är med.

Text: Ulla Näsholm

Mottot för sommarens maranatakonferens
är just det – Krön Jesus till
kung!
Jesus Kristus – den Messias Guds
eget folk väntade på. Han kom till sitt eget och de
tog inte emot honom, säger bibeln.
När människorna såg de under Jesus gjorde, förvandlade
vatten till vin, hur han fick fem bröd och
två fiskar räcka till tusentals människor, hur sjuka
blev helade… då förstod de att Gud hade sänt honom
och ville göra honom till kung.
Jesus drog sig undan med sina lärjungar. De
förstod att Jesus verkligen var Kristus och att han
skulle komma och befria sitt folk. Han skulle insättas
som kung, det var bara en tidsfråga och de
argumenterade vem av dem som skulle sitta på
högra och vänstra sidan. De tänkte mänskligt och
i politiska banor.
Det var inte Jesu tanke. Hans rike var inte av denna
världen, det sa han, men uppfattades ändå som
han skulle bli kung i den tidsålder som då var.
Guds tanke var högre än att bara ta sig an sitt
folk, han ville innefatta också hedningarna i sin
gemenskap.
Gud sände sin Son till jorden för att uppsöka och
frälsa det förlorade. Judarna hade Guds lag, men
var ändå förlorade. De kunde inte hålla lagen och
för att i någon mån hjälpa upp det gjorde de tillägg
i många av buden. Stadgar som kom att uppfattas
som en god tradition att ge akt på och de hade
kanske mer fokus på den tillämpningen än på Guds
eviga lag.
Jesus kom och han uppfyllde lagen. Han blev vår
överstepräst och samtidigt Guds offerlamm och i
Jesu namn kan alla människor komma i kontakt
med himmelens Gud.
Hedningarna var utan lag förlorade, men när Jesus
i sin död och uppståndelse besegrade sjukdomen,
synden och döden, brast förlåten i templet itu.
Uppifrån och ner. Vägen till Gud var öppen både för
hedningar och judar. De skriftlärde kände kanske,
eller borde anat, att en ny tid var inne.
Det står också omtalat i Nya Testamentet att en
skara präster blev lydiga och trodde när lärjungarna
förkunnade frälsningen genom Jesus Kristus.
I Jesu trefaldiga ämbete – präst, profet och konung
– hade Jesus utfört sitt uppdrag på jorden. I psalm
24 uttrycks hur Jesus träder in i himlen och hyllas
som ärans konung.
Han har sagt att han snart skall komma tillbaka
och hämta dem som hör honom till Maranata – Jesus
kommer! DÅ ska Jesus bli konung också på jorden,
för alla människor.
Till dess är han konung för sitt folk, han anför
striden, han leder in på nya områden och trakter så
att han kan bli känd av alla människor.
MEN han vill också vara kung, inte bara för sitt
folk och sin församling, han vill vara kung i varje
människas liv. Var och en som tror och bekänner
Jesus som Herre och tar emot hans frälsning, vill
han leda – också på det personliga planet.
Den allsmäktige Guden som ser varje människa
och vill frälsa a l l a, han vill också vara härskare
eller enväldig kung för den som tagit emot honom.
Så suverän är Gud och sådan omsorg har han om
var och en!