Undervisning

Undervisning av Tage Johansson
Uttrycket Guds rike är oerhört fascinerande. När man läser bibeln, ser man att det är fråga om det rike som har utgått ifrån Gud och det uppenbarar sig i det fysiska, det synliga. Att Gud i begynnelsen skapade himmel och jord, det är en produkt av Guds rike. Guds rike har sitt säte i den eviga världen, i himmelen och utgår från Guds tron. Guds rike synliggjordes genom att Gud började skapa. Han skapade också människan. Katastrofen var att Guds rike som blev så underbart uppenbarad i Edens lustgård, och människans harmoniska gemenskap med Gud, bröts genom synden. Därför måste Guds rike gå en annan väg. Därmed förklaras för människan att det som tillhör det förgängliga, det som synden fört in, det kan inte Guds rike byggas på.

Ur Fruktad Frihet (1970) av Arne Imsen

Enkla former En återgång till enkla mötes- och verksamhetsformer är inte längre endast ett önskemål utan en tvingande livsnödvändighet. Till det hör att bönemötet absolut måste återfå sin centrala plats såsom all kristen verksamhets naturliga kraft- och inspirationskälla. Situationen är ingalunda hopplös om vi rustar oss med rätta vapen och på rätt sätt är redo att ta alla de konsekvenser denna insats kräver.I en liten skrift utgiven 1917 av Filadelfiaförlaget i Stockholm har ”ett flera dagars samtal, som hållits i Berlin av en stor skara andedöpta predikanter” summerats under titeln: ”Pingstväckelsens riktlinjer”. Där kan man bl. a. läsa:

Undervisning av Paulus Eliasson

I 1:a Samuelsbok möter vi berättelsen om Saul, Israels förste kung. Israels folk, som utvandrat ur Egypten in i det land som Herren lovat, hade under många år letts av s.k. domare. Dessa hade förkunnat Herrens ord och på ett andligt plan varit fästet i den oroliga tiden. Men så börjar Israels folk att se sig omkring, och säga: ”Vi vill vara som alla andra folk! Vi vill ha en kung!””Som alla andra folk…” Där har du den stora faran. Gud hade utvalt ett folk som var annorlunda, eller som Bileam profeterar:

Undervisning av Hans Lindelöw

Niklas Olaison har intagit platsen som en av teologerna för den homosexuella rörelsen som blivit HBT-rörelsen, vilkas ”frigörelseveckor” på 1970- och 80-talet har blivit ”Pride-veckor” under 2000-åren.Tar han därmed sin plats i ledet som bildats efter Ludvig Jönsson, Lars Carl-zon, Krister Stendahl, Eva Brunne, missionsföreståndaren Bengt Lorenzi m.fl. som tidigare år har officierat och proklamerat den från Bibelns undervisning avvikande livsstil som demonstrerats i de omnämnda ”veckorna”, som en godtagbar livsstil?Efter att ha deltagit i två ”queera bibelstudier” som letts av honom under årets vecka, förefaller det vara så. Torsdag eftermiddag var det dags att läsa igenom berättelsen om Sodom i för-sta Moseboken, kapitel 19. Ett dussintal mer eller mindre HBT-bekännande, och jag, hade satt oss runt ett bord där prästen höll ett till formen föredömligt bibelstudium, eftersom han lämnade stort utrymme åt de deltagande att själva vara aktiva med bibelläsning, synpunkter och frågor. Men om innehållet kan nog ett och annat sägas.Det låg ju makt uppå att inte tolka texten ”homofobiskt”. Och då syntes det oförklarligt för flera av de deltagande varför Gud överhuvudtaget måste straffa Sodom och Gomorra, och var fanns för den delen Gomorra i det hela? Och som en av de deltagande uttryckte det:

Undervisning av Arne Imsen

Vi måste pröva oss om vi håller måttet med avseende på kallelsen och vad som hör till kallelsen. Det är ingen tvekan om att missionsbefallningen är given, men det är alltid fråga om hur den ska förverkligas i varje tid, så att det vi gör inte bara blir ett bejakande som stannar vid en positiv attityd, utan att det blir ett visionärt missionerande som förlängs i en metodisk mission. I vad mån håller vi måttet inför uppdraget? Det gäller också att pröva om de metoder vi använder är riktiga och vad som egentligen är vårt mål. Det händer att man skaffar sig bibliskt förankrade uttryck och även direkta befallningar för att göra något som inte är något annat än ens eget privata intresse.
I en hel del av de arbetsuppgifter vi åtagit oss är Jesu missionsbefallning inte tillämpbar. Det finns andra skäl för vår verksamhet, inte minst rent existensiella. Det primära uppdraget var inte att skapa storfamiljer eller bygga företag, utan att göra evangelium känt och fortplanta Guds rike i allt vidare kretsar för att Jesus skulle bli känd för dem som saknar kunskap om honom. Allt annat är underordnat detta stora mål. Bakgrunden till Jesu missionsbefallning är vad han är och representerar. ”Mig är given all makt i himmelen och på jorden. Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar.” Sedan kommer nästa moment: ”döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände.” Här finns uppdraget, befriat från alla andra intressen, rent och obesmittat. Det handlar om ett osjälviskt tjänande för att vinna människor för Kristus. Allt vi företar oss, ska vara präglat av denna osjälviskhet. Förmodligen påstår vi att vårt arbete är osjälviskt, men vid en granskning uppdagas att det finns många själviska eller i varje fall mänskliga tankar och drömmar i det vi sysslar med.
I Rom 10:1 heter det: