Undervisning

Bibelstudium av Paulus Eliasson

Vi ska börja vårt studium med tre bibelord:

- Hur kär har jag inte din undervisning! Hela dagen begrundar jag den (Ps 119:97).

- Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning (2 Tim 3:16-17).

- Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars (Hebr 4:12-13).

Text: Stig Andreasson

Efter utgivningen av Bibel 2000, som också innehöll de s.k. “Apokryfiska böckerna”, aktualiserades dessa böcker, som tidigare inte funnits med i våra vanliga bibelutgåvor. Somliga påstod att en hel och fullständig Bibel måste absolut innehålla “Apokryferna”. Midnattsropet publicerade då flera artiklar som visade att det är en markant skillnad på Bibelns kanoniska böcker och Apokryferna. Den Katolska kyrkan kallar Apokryferna för “de deutero-kanoniska böckerna” (den andra samlingen kanoniska böcker) och har plockat in dem lite här och där i Gamla testamentet som en naturlig del av bibeltexten. Det växande intresset för den Katolska kyrkan i vårt land har på nytt aktualiserat frågan om Apokryfernas legitima plats i Bibeln. Flera kristna skribenter förhärligar nu Apokryferna och påstår att det är Martin Luthers fel att de blev uteslutna ur de protestantiska bibelutgåvorna. I detta nummer av Midnattsropet låter vi en f.d. katolsk präst, Richard Bennet, förklara sin syn på saken. För övrigt skall vi här bara ta med några få historiska fakta samt ställa några enkla frågor till dem som idag betraktar Apokryferna som en trovärdig och nödvändig del av Bibeln.

En före detta katolsk präst berättar fritt ur hjärtat.

Utdrag ur vittnesbörd av Richard Bennett från boken Far from Rome near to God, översatt av Stig Andreasson.

ag är infödd irländare och växte upp i en familj där vi var åtta barn. Min barndom var lycklig och problemfri. Min far var officer i den irländska armén. Då jag var nio år blev han pensionerad. Min mor talade ofta om Jesus medan hon sydde, diskade eller rökte en cigarett. Nästan varje kväll böjde vi alla knä i salongen och reciterade böner efter våra radband. Aldrig skulle det falla oss in att försumma mässan en enda söndag. I Jesuit - skolan fick jag noga plugga in innehållet i den katolska katekesen.

Baptister i Europa vädjar till svenske kungen.

Av Lars Bygdås

I mars 1850 ställdes f.d. sjömannen och baptistförkunnaren F O Nilsson inför Göta hovrätt  för spridandet av läror som icke  stod i överensstämmelse  med  den lutherska trosläran. Och för att han trots varningar forsatt med sin förkunnelse.
Inför  rättens  höga herrar håller han ett mäktigt bibelstudium om  det bibliska  dopet och om den bibliska  församlingen vilket visar vilken mognad och kunskap denna unga rörelse uppnått.
Han dömdes ”till att varda riket förvisad”. En dom han ”mottog under stor sinnesrörelse”.
Domen väckte enormt uppseende i hela den evangeliska världen och evangeliska alliansen i England skrev till svenske kungen och vädjade om införandet av religionsfrihet i Sverige, något som även den brittiske  premiärmininstern skrev under på. Nilsson fortsatte  under förvisningen i sitt ämbete. Inte minst då bland nybyggarna i  Amerika där ständigt nya baptistförsamlingar växte fram och han bodde en tid  granne med Andrew Peterson, verklighetens  Karl Oskar…

[]

Av Lars Bygdås

Konventikelplakatet var ett resultat av den svenska stormaktstidens stolta kyrka med minnen från Gustav II Adolfs segrar under 30-åriga kriget, och givetvis från Gustav Vasas tid som körde ut katolska kyrkan på 1500-talet. Fri från Rom blev den alltså en statsmaktens kyrka och den enhetliga religionens kyrka.

Hotet mot denna enhet kom från pietisterna och deras enkla samlingar i hemmen med bibelläsning och bön så kallade konventiklar, av det latinska conventiculum - liten sammankomst. Dessa människor satte friheten i Kristus främst och var beredda att ta strid för sin övertygelse.