Vilho-Soininen

“Dan skall skaffa rätt åt sitt folk, han såväl som någon av Israels stammar. Dan skall vara en orm på vägen, en huggorm på stigen, en som

biter hästen i foten så att ryttaren faller bak- länges av. Herre jag bidar efter din frälsning.”

1 Mos. 49: 16-18. I var och en av Jakobs söner kan vi se de olika specialdragen i deras naturer. Dan ägde inte en av de bästa, ty hans natur synes vara mycket ledsam och falsk. Dan skall skaffa rätt åt sitt folk, han såväl

“Isaskar är en stark (finsk övers. benig) åsna, som ligger i ro i sin inhägnad. Och han såg, att viloplats en var god och att landet var ljuvligt, då böjde han sin rygg under bördor och blev en arbetspliktig tjänare.” 1 Mos. 49: 14–15. Vi har säkerligen ibland, om vi varit ute på

landsbygden lagt märke till, hur en mycket väl- gödd hund legat dåsande utanför något bond- ställe, utan att bry sig så mycket om främlingen

“Sebulon skall bo vid havets strand, vid stran- den, där skeppen ligga, sin sida skall han vända

mot Sidon.” 1 Mos. 49: 13. Sebulon var den femte i brödraskaran. Det är inte så mycket sagt om honom, men dock kan ett -enda Guds ord säga mera om en sak än tjocka böcker, skrivna av människor. Jakob sade, att Sebulon skall bo vid havets strand. Ofta är det

“Dig Juda, dig skola dina bröder prisa, din hand skall vara på dina fienders nacke, för dig skola din faders söner buga sig. Ett ungt lejon är Juda, från rivet byte har du dragit ditupp min son. Han har lagt sig ner, han vilar som ett lejon, såsom en lejoninna - vem vågar oroa honom? Spiran skall icke vika ifrån Juda, icke härskarstav en ifrån hans fötter, till dess han

“Spiran skall icke vika från Juda, icke härskarstaven från

hans fötter, till dess han kom- mer till Silo och folken bliva

honom hörsamma. Han binder vid vinträdet sin åsna, vid ädla rankan sin åsninnas fåle. Han

tvår sina kläder i vin, sin man- tel i druvors blod. Hans ögon

äro dunkla av vin, hans tänder vita av mjölk.” 1 Mos. 49: 10-12. Förra gången såg vi på, hur Juda var som ett ungt lejon och

Då gamle Jakob kommit till sin ålders höst, ville han ge alla sina söner en sista välsignelse. Innan detta skedde hade Josef hämtat sina två söner, Manasse. och Efraim till sin far för att han skulle välsigna också dem. Jakobs ögon voro så skumma av ålder, att han inte kunde se. Men då Josef ställde sönerna i

den ordning de skulle stå, allt- så den äldre vid hans högra

“Simeon och Levi äro bröder, deras vapen är våldets verktyg. Min själ inlåte sig ej i deras råd, min ära tagen ingen del i deras samkväm, ty i sin vrede

dräpte de män och i sitt över- dåd stympade de oxar. Förban- nad vare deras vrede som är· så

våldsam och deras grymhet,

som är så hård! Jag skall för- strö dem i Jakob, jag skall för- skingra dem i Israel.” 1 Mos.

1sak var, som vi minns, löf- tets barn. Gud hade lovat en

son åt Abraham och Sara. Trots att alla mänskliga möjligheter till att få barn var obefintliga

för dem, uppmanade Gud Abra- ham att skåda upp mot himlen

och räkna stjärnorna på him- len, ty lika mångfaldig, lika

oräknelig, skall dIn säd varda. En dag uppfyllde Gud sitt löfte och Sara födde en son, som fick

Då Esau upptäckte att hans brod er genom svek fråntagit honom förstfödslovä lsignelsen, beslöt han att hämnas sin broders svekfullhet.

(1 Mos. 27: 41.) Han beslöt att döda Jakob ge- nast då hans gamle far gått bort. Dett a blev om- talat för Rebecka, som i sin tur uppm anade sin

son Jakob att fly till sin morbroder L aban i Ha- ran. Då Isak givit sin välsignelse till r esan, gav