Vittnesbörd

Nils-Erik Dahlgren vittnar om sin frälsning

Till Maranataförsamlingens väckelsemöte kom nyligen helt överraskande en broder resande från Bingsjö i Dalarna tillsammans med sin fru. Han blev frälst för över fyrtio år sedan då Maranataväckelsen drog fram i hans hemtrakter, och tog tillfället att berätta:
Jag ska berätta om när jag blev frälst. Det var länge sedan, och Maranata hade en del möten i Bingsjö där jag bodde. Jag ville bli frälst, jag gick och bad hemma och började uppleva Gud. Jag gick i skogen och bad . Så började jag känna Guds närvaro. Men jag hade litet svårt att ta steget över till Jesus. Så småningom började jag bedja så här: -Gud, ge mig kraft och led mig in i frälsningen.
Jag hade inte mod att gå till ett möte för att bli frälst. Men då ledde Gud det. Det var en lördagkväll, min bror och jag gick ut. Så hamnade vi i Toftbyn hos några vänner. De sa: -Kom in och sätt er här inne! Javisst, vi gick in och satte oss längst in i hörnet, dumt nog. Och rummet fylldes med folk. Över trettio personer, fyrtio kanske. De satt och sjöng, och vi tyckte det var härligt. Men så skulle de be till Gud, och alla ställde sig på knä runt om i rummet, och vi kunde ju inte komma ut. Vi var inlåsta i hörnet. Men jag hade ju upplevt Gud och då tänkte jag att jag kunde väl ställa mig på knä jag också. Min bror gjorde likadant. Så kom en äldre dam och lade handen på oss och sa: -Så härligt att ni blev frälsta ikväll!
Jag kände inget särskilt då. Men sedan, dagen efter, hade min mamma berättat om det här och det blev känt runt om i byn där vi bodde. Så träffade jag några kompisar på eftermiddagen. -Vi hörde att du blivit frälst, sa de. -Javisst, sa jag, och sedan fick jag vittna litet för dem. Och när jag gick hem sedan, då kom bara Guds Ande, Guds flöde gick igenom mig, jag kände liksom att nu har jag verkligen vänt om! Det var som att vända på en hand. Hela mitt liv blev förvandlat. Jag rökte innan men dagen efteråt märkte jag att jag inte hade rökt. Jag hade cigarrettpaketet i fickan, och hade inte rökt på hela dagen! Jag fortsatte ha cigaretterna med mig för säkerhets skull. Men sen gick det flera dagar, och på lördagen efter tänkte jag: -Nej, nu slänger jag bort de här. Jag blev aldrig röksugen mer. Gud tog bort begäret utan att jag märkte det. Det kan Jesus göra.
Det här var länge sedan, det hände 1967. Det är många år sedan. Men det står i bibeln att Jesus är densamme, igår och idag och till evig tid. Han förändras inte. Tiderna förändras och vi förändras, men han förändras inte. Han vill samma sak ännu. Han vill möta människor och förvandla människor. Han vill att människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen. Han vill möta människor. Han vill möta just dig. Gud välsigne dig!

Vittnesbörd av Asta Olausson

Talet om korset är en dårskap för dem som gå förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.
Aposteln Paulus skriver om när han kom till Korint:
-När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst. Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft. (1 Kor 2:1-5)
När jag blev frälst och förstod att Jesus var en verklighet och att jag måste välja, så var det inte genom intellektuell övertygelse och övertalning jag blev övervunnen, utan genom den helige Andes överbevisning om att Jesus fanns och att han redan var min Frälsare.
Paulus säger om sin ankomst till Korint att han där inte ville veta av något annat än Jesus Kristus och honom såsom korsfäst. Han skriver att han var svag och rädd och orolig när han kom dit.
I Apostlagärningarna kan vi läsa att Paulus kom till Aten, och sedan lämnade han Aten och kom till Korint. Man kan då fråga sig vad han upplevt i Aten som fick honom att inta denna attityd som han beskriver för korinterna, vad som fick honom att känna så här. I Apostlagärningarna beskrivs hur atenarna tyckte om att diskutera och de gärna lyssnade till filosofer av olika skolor. På torget i Aten började man diskutera med Paulus och med varandra, och undrade vad den här pratmakaren Paulus kunde ha att komma med. Då tog Paulus till orda och sa:

Vittnesbörd av Stig-Erik Vestman
Det är ett stort privilegium att få tjäna Jesus i denna tid. Tiden är kort, Jesus kommer snart, och vi har alla ett viktigt uppdrag på denna jord att bärga själar för himlens land. Vi måste rusta oss med den rätta rustningen så vi kan hålla ut i denna tid. Vi står inför Jesu tillkommelse, men ännu finns tid att rädda själar.
Jag var femton år då jag blev frälst, hemma i Jakobsstad i pingstförsamlingen där. Jag gick dopets väg. Men jag försummade att läsa Guds ord, och när jag kom upp i övre tonåren, kom jag bort från den rätta vägen. Vid tjugo års ålder började jag på ett jobb med ofrälsta arbetskamrater. Min bibel blev lagd i bokhyllan och började samla damm. Istället var jag ute med mina ofrälsta arbetskamrater. Någon gång kunde det hända att jag satte på någon gammal skiva eller kassett med Maranatasånger. Det fanns något inom mig som sa: Stig-Erik, du är på fel väg och jag vill ha dig tillbaka på den rätta vägen! Det tog tio år, sedan på ett möte i Jakobsstad gick jag fram och sa: Herre Jesus, du ser att jag har gjort fel. Nu vill jag komma tillbaka till dig Jesus, och den rätta vägen. Jag tänkte på den gode herden och kände mig som det förlorade fåret som var ute och sprang bort. Jag är så tacksam till Jesus att jag fick möta honom och komma tillbaka.
Syskon, vi har mycket att vara tacksamma för idag, att vi får ha Jesus. Han är vår enda räddning idag, både för det här landet och var och en av oss. När vi samlas till bönemöten på Bällsta, brukar jag tänka: Måtte vi få vara en stor stark skara i vårt land som ännu får nåd att proklamera ett glatt budskap, att vi kan gå emot ondskan i vårt land. Vi har löftena i Bibeln att vi ska få hjälp från ovan när vi åkallar Guds namn. Ibland ser jag liksom syner i natten; jag ser fyrljus. Vi har som uppgift att vara fyrljus i den mörka farleden och dra in människorna i hamn. Vi måste se till att vi inte slocknar. Det kanske känns tungt och svårt ibland, men vi har Jesus och vi har en uppgift. Vi ska inte låta den onde eller något skrämma oss, för vi har löftena i den Gamla Boken. Det stora fyrtornet som lyser är himlahamnen. Och, broder och syster, var du än bor: Håll ut! Vi är snart hemma!

Vittnesbörd av Vusal

Jag är väldigt glad för gemenskapen. Det är en underbar värme med att få vara tillsammans. Den största lyckan för människan är när hon vet vem som ger denna lycka. Det är vår Herre Jesus Kristus.
Jag vill gärna berätta om hur jag kom till tro. Jag föddes i en familj där man inte alls trodde på Gud. Det var i Sovjetunionen, och under sovjettiden skulle man inte tro på Gud. Den som trodde, kunde hamna i fängelse. Det fanns både kyrkor och moskéer naturligtvis, både präster och mullor, men praktiskt taget alla var de KGB-agenter. Av den anledningen fanns ingen naturlig möjlighet till gudsfruktan. Men en vacker dag hände mig ett under. Det var vid påsktiden. Jag satt och tittade på en film som handlade om Jesus. Den handlade om hur han blev torterad. Det slog mig en tanke: hur är det möjligt att vara så stark, att ha en sådan makt och trots allt fortsätta att älska människorna? Jesus Kristus led ju för det godas skull. Hans vilja är att människorna ska älska varandra. Han blev behandlad som en brottsling, fastän han inte gjort något ont. Trots det, så ringade människorna in honom för att straffa honom. Här ser vi något av människans väsen. Människor strider mot varandra för att överleva. Det här har pågått i århundraden. Också innan Jesus kom, var det så. Men Jesus kom och sa: Ni behöver inte kriga. Det som är nödvändigt, är att älska varandra. Att älska sin nästa, att kunna ge det sista man har. För att han sa så, dödades Jesus. Jag kunde inte riktigt fatta det här. När de korsfäste Jesus, så var han kränkt, men ändå fanns kärleken hos honom. Han förstod människorna, men människorna förstod inte honom.

Här följer ett vittnesbörd av Jan-Erik Pettersson som berättar om vilken total förvandling Jesus åstadkom i hans liv. Jan-Erik har funnit frälsningen och idag är han ivrigt med och sprider traktater och tidningar på gator och torg.

Jag kan verkligen vittna om att Jesus kan förändra en människa i grunden.
För några år sen – för inte alltför länge sen – gick det mesta bara utför för mig. Det fanns ingen framtid. Jag hade i stort sett varken framtid eller liv. Sedan fick jag träffa en här på Maranata, som hette Kjell. Han talade om för mig vad frälsning var för något. Jag tyckte att det mest lät som hokus pokus, och tog inte det där riktigt på allvar. Sedan började jag fundera. Vad var det han sa, egentligen? Det han pratade om var en människa som levde för länge sedan. En som gav sitt liv för mina synder. Det kunde jag inte riktigt förstå. Att en människa som jag aldrig hade träffat, en som inte visste någonting om mig kunde göra något så kärleksfullt för mig. Det kunde jag inte förstå.
Då tänkte jag: En människa som kan göra något sådant, måste man bara lyssna till och ta på allvar. Så jag började läsa i hans bok, den vi kallar Bibeln. Där fick jag ju reda på vad han gjort för oss för länge, länge sedan. Det var ju rena historieberättelsen det här. Han gick omkring och botade sjuka människor. Han gick omkring och lärde oss hur vi skulle förhålla oss till varandra och till vår Skapare. Vi lönade honom med att hänga upp honom på korset. Men på något sätt så var det väl det som var meningen med alltihop. För utan att han hade hängt upp eller blivit offrad på korset, så hade jag inte fått mina synder förlåtna, och då hade jag förmodligen inte stått här idag.
Jag har druckit väldigt mycket alkohol i min dag. Man ska nog ha börjat väldigt tidigt för att ha slagit mitt rekord. För att hinna med. Många säger att det är en svår last att bli av med. Men det här med pånyttfödelse gör att man känner inte för att förstöra Hans skapelse. Det gör man om man har en massa gifter i kroppen. Man vill inte förstöra hans skapelse. Så det säger sig självt att man slutar med allt sånt där. Inte för att man måste, inte för att man tvingas, men för att man vill. Man känner att man vill. Det är det som händer med en människa, när man blir döpt till Jesus Kristus. Det gamla, det förgångna slängs i glömskans hav – och glöms bort. Han var den ende med total amnesi, alltså med total minnesförlust. Han kan glömma i stort sett vilken synd som helst. Vi människor har inte den möjligheten, tyvärr. Vi kan aldrig jämföra oss med honom. Det är därför vi säger att det finns bara en. Och han heter Jesus Kristus. Följ honom! Amen.

Vittnesbörd av Asta Olausson

När jag blev frälst och mötte Jesus handlade det om en total kapituation inför Jesu kors. Jag visste att det gällde att ge upp det som varit och börja något helt nytt. Jag kom ifrån ett väldigt trasigt sammanhang, jag hade varit narkoman några år och levt i en subkultur. I varje socialt sammanhang man lever och umgås, försöker man göra en självbild för att nå upp till de normer och värderingar som finns i den kulturen.

Vittnesbörd och appell av Stig Andreasson

Torpstugan med det låga taket
I min västgötska hembygd fanns en del små stugor med mycket låg takhöjd. Min farfars torp var av den typen. Då min farbror, som var ett stycke över medellängd, vankade omkring därinne i stugan rörde hans hår vid det vita papptaket. Halvvägs mellan mitt barndomshem och skolan där jag lärde mig läsa låg en liknande torpstuga. Takhöjden torde ha varit ungefär densamma som hemma hos farfar. I den stugan bodde en äldre kvinna, vars rygg var böjd av ålder och hårt arbete. Hon hade väl därför inga direkta problem med takhöjden. Men hennes äldste son, som också bodde hemma, måste nog böja på nacken då han skulle gå in genom dörren.

Vittnesbörd av Mindaugas Biveinis från Litauen

Guds frid! Jag vill först tacka för inbjudan vi fick att komma hit. Det känns gott att vara här. Ni sjunger så fint och spelar olika instrument. I bibeln läser vi att man prisade Gud med olika instrument. Jag tror att Gud tycker om det och välsignar det.

Jag vill berätta litet om mitt team. Vi kommer från Litauen, från en stad som heter Mariampole. Den ligger vid polska gränsen och det finns ungefär 50.000 invånare där. Alla som spelar med i teamet är med i vår församling. Det finns flera, men bara de som spelar bäst fick följa med. Församlingen är inte så stor, men vi har gemenskap och verkar Guds verk i vår stad.

Vittnesbörd av Ram Bahaclur Tamang

Ram Bahadur Tamang kommer från Nepal. Som barn lärde han sig leva som buddist och förblev den religionen trogen till dess han under en sjukdomstid för två år sedan fick möta Jesus till frälsning. Ram försökte sedan få bli döpt till Krsitus i sitt hemland, något som inte lyckades. I våras kom han i kontakt med Maranataförsamlingen i Stockholm genom ett torgmöte på Sergels torg. Kort därefter fick han möjligheten att gå dopets väg och begrava den gamla människan. Läs här en del av broder Rams vittnesbörd.

Vittnesbörd av Jörgen Lindroos från tältet Rålambshov

Jag ska läsa ur Apostlagärningarna i Bibeln. Det handlar om Petrus och Johannes, som nyligen hade varit med om det stora undret på pingstdagen. De fick ta emot den helige Ande och fick kraft till tjänsten. De ställdes inför Stora Rådet, för folket ville inte höra talas om det nya som kommit. Det har alltid varit så för väckelsefolket, att det mött motstånd bland det etablerade.

Vittnesbörd av Börje Hoff

Jesus är densamme, igår, idag och i evighet. Tänk att Jesus har makt att frälsa syndare, han har makt att bota sjuka, han har makt att döpa i helig ande. Han har makt att göra allting nytt.
Det var någon som frågade mig en gång:
-Ska du inte pröva något nytt?
-Nej, jag håller mig till honom som gör allting nytt, svarade jag.
Evangelium förvandlar människan. Evangelium gör att man får ett nytt hjärta. Halleluja! Tänk så underbart. Det var en sommardag då solen sken jag kom in i ett tält där man hade väckelsemöte. Jag kom in, onykter och dan. Mitt hjärta kapitulerade inför Jesus, jag kom fram till Golgata och lämnade mitt liv i Jesu händer. Nu har det gått nio år, och tänk att jag är bevarad! Tänk, att det Jesus gör är något som håller. Tänk att jag idag får vara med och sprida evangelium. Vilken underbar nåd! Tänk att Jesus är densamme. Han gör under idag, han botar människor som har sitt liv förstört av dryckenskap, droger och elände. Han gör allting nytt i människors liv. Jag har sett människor som varit vrak på tidens hav, men Jesus har förvandlat dem. Själv var jag ingen vidare människa att umgås med. Många gånger ringde jag till Maranataförsamlingen på natten då jag var full. Då ville jag prata. Det fanns något i mitt hjärta. En gång i min ungdom hade jag mött Jesus. När man en gång har mött honom, så glömmer man det aldrig. Jag fick ingen frid. Jag var borta trettio år från frälsningens evangelium. Jag hade ingen frid, ingen glädje. Allt jag gjorde, lämnade bara tomhet. Jag var på Solvalla och hejade på hästarna, spelade bort pengar och drack pilsner. Jag var lika tom när jag gick därifrån som när jag kom.
När Jesus får förvandla en människa, då föds hon till liv. Jag var död. Jag trodde att jag levde, men jag var död. Under dessa år då jag var borta ifrån Herren försökte jag hitta en annan väg.
-Jesus är så barmhärtig, han kommer nog att frälsa mig ändå, tänkte jag. Jag försökte liksom gå en omväg. Men det gick inte. Jag måste gå in genom porten, måste komma till Golgata och erkänna att det jag har presterat här i livet är ingenting värt. Jag har ingenting, jag är ingenting. Jag är en usel människa. Då kommer Jesus och förvandlar. Då frälsar Jesus. Det som ingenting var, det utvalde han, för att det som någonting var skulle komma på skam.
Jag önskar att alla människor ? även du som är uppväxt i kristet hem ? får tag i livet, att du får tag i Jesus. Att du får uppleva att han lever, att han är en verklighet. Han vill bo i ditt hjärta, han vill ta hand om dig och föra dig in i himmelriket.
Jag har tänkt många gånger på hur det ska vara när Jesus kommer. Många blir kvar här på jorden; de som har trott att det skulle gå komma in i himlen på ett bananskal. Men det går inte. Det finns bara en frälsning, och det finns bara en dörr, och det är Jesus Kristus.
Jag önskar att du som inte är frälst förstode vilken underbar glädje, vilket underbart liv det är att vara frälst. När jag blev frälst, vart jag förvandlad. Jag slapp alla droger, jag slapp söka efter en lycka som inte fanns. Jag fick tag i livet, jag fick tag i frälsningen. Dessa nio år har det varit så underbart att vandra tillsammans med Jesus. Visst är det prövningar ibland. Vi har en fiende som vill ha bort oss från vägen. Det är Satan. Det finns människor som inte vill tro att det finns en satan. Men det är bara att titta sig omkring ut i världen hur det ser ut. Vilken ondska som utbreder sig, också här i vårt eget land. Människor blir mördade. Barn blir våldtagna och mördade. Det finns ingen moral, det finns inga goda människor. Men det finns en god Frälsare, och när han får tag i människan och frälsar henne, då händer något! Det är inte jag som blir god, men Jesus som bor i mitt hjärta, han är god. Han har lärt mig att hata synden. Jag älskar inte att göra det Jesus inte vill att jag ska göra. Jag har ingen längtan att sitta på krogen och hälla i mig en massa öl och sprit. Jag har ingen längtan att gå ut och dansa med människor, fastän jag var väldigt duktig i dans. Jag kan shottis, hambo vals ? allting! Men det gav ingen lycka. Möjligtvis motion. Men jag sökte inte motion, utan frälsning Jag längtade efter att min själ skulle bli tillfredsställd.
Jag önskar att du tar emot Jesus. Åtminstone pröva! Du kan säga: Jesus, om du finns, så flytta in i mitt hjärta! Tala till mig! Och du ska få se att han verkligen finns!