Vittnesbörd

Vittnesbörd av Sonja Granberg

Jag ska berätta litet om hur det gick till när jag blev frälst. Det kanske finns många som är som jag. Min mamma blev frälst när det gick väckelse i trakten. Jag kommer från en ort utanför Luleå. Och mina föräldrar sa att de barn dom fick, skulle missionen ha. Jag älskade att gå i söndagsskolan och vara med, även stå på knä och bedja. När jag var sju år blev jag opererad för hjärtfel. Men jag hade min barnatro, och den har burit mig igenom allt. Sedan kom jag upp i tonåren, som är en period då fienden gärna vill attackera ungdomen. Jag hade en Jesustavla på väggen i mitt rum. Då var det en röst som sa inom mig: Inte kan du ha den där tavlan på väggen. När kompisarna kommer, vad ska de säga när du har den där tavlan. Ta bort den där tavlan! Så började jag lyssna till den där rösten, och tog bort den och tog bort lite eftersom. När man ger fienden lillfingret, så har han snart tagit hela handen.

Vittnesbörd av Berith Kulborg

Första gången jag mötte Maranataväckelsen var i Älvsbyn 1963. Då var jag sexton år gammal. Sedan har det hänt mycket. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess… Men det har varit fantastiskt. Och Jesus har jag aldrig lämnat. För utan honom skulle jag inte kunna leva.

De sista femton åren har jag arbetat med människor i missbruk på ett kvinnohem i Småland. Där har jag fått se hur Gud kan upprätta. Hur Gud kan frälsa, för det första. Vår slogan var bibelordet:  ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska också allt detta andra tillfalla dig. Det här sa vi dagligen till varandra: Sök först Guds rike! Det är så många som kommer till ett behandlingshem och vill bli fri från sitt missbruk, men man vill inte söka roten. Man vill inte ta itu med det som egentligen orsakar det dåliga i ens liv. Därför är det jätteviktigt att bli frälst. Jag sa många gånger till dessa kvinnor: Naturligtvis är det bra att bli fri från sitt missbruk, men viktigast är att ni blir frälsta. Jag är glad för denna tid, att jag har fått vittna om Jesus och vad han kan göra. Jag har sett många, många under och skulle kunna berätta mycket om hur människor blivit befriade och sedan lever ett befriat liv tillsammans med Jesus.

Vittnesbörd av Karin Lindroos

Trädet blir planterat och är fullt av liv. Det växer och får friska blad och frukt. Ett träd kan bli väldigt gammalt. Man ser ofta på trädet som en bild på det eviga livet. Vi har fått evigt liv av Gud. Han gav sitt liv för oss på korset för att vi skulle få evigt liv. I Jesus har vi evigt liv. Det är han som har planterat oss vid vattenbäckarna.

Vittnesbörd av Marja Strömmare Jakobsson

Under en längre tid har jag upplevt motgångar på olika plan och mycket oro och bekymmer har präglat min vardag. Jag har inte förstått varför det ska vara så, och har inte kunnat se meningen med det. Som en kristen är det mycket som bekymrar i den här tiden vi lever. Och som människa är det mycket förtryck och smärta man möter, sin egen men också andras.

En hälsning från Marie Stenfelt, Köpenhamn
”Sen vilken kärlek Fadern har bevisat oss därmed att vi få kallas Guds barn, vilket vi ock äro…” (1 Joh 3:1)

Vilken kärlek har inte Gud visat oss när han sände Jesus. Han vet allt om oss, vårt förflutna, nuet och framtiden. Han känner också ditt namn och kallar på dig i sin kärlek. Han har köpt dig fri med sitt eget dyrbara blod, så du behöver inte vara rädd att komma till Jesus med allt. Det är inte något om och men i Guds hjärta, utan han som älskade oss före vi blev födda, ja, innan världens grund var lagd, vill fortsätta att visa oss denna eviga kärlek. Han har låtit oss kalla sig sina barn vilket vi också är genom Jesus och hans försoning.