Simon Beecham föddes och växte upp i hamnstaden Grimsby i nordöstra England. Han levde sedan ett äventyrligt liv; tillbringade ett par år i Israel, sedan Sverige några år och kom så småningom till Spanien, där han tog skepparexamen och arbetade som styrman och kapten i an-slutning till turistnäringen. Han kom därefter till Trinidad, där han startade ett internetcafé och levde gott ett par år. På grund av oklarheter med uppehållstillståndet sattes han i fängsligt förvar åtta månader utan dom och rannsakan. Skickades till England som en bruten man, och tog sig sedan åter till Sverige, där han för nio år sedan fann sitt hem hos Maranatasyskonen på Bällsta missionscenter, där han bor kvar och deltar i arbetet.
I det vittnesbörd han skrivit till Midnattsropet, skildrar han hur de svåra upplevelserna i fängelsemiljön drev honom närmare Gud, och hur Jesu kärlek intagit hela hans liv.

Vittnesbörd av Najib Elkalifi

-Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar.  Han kom till Jesus om natten och sade: ”Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom.”  Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike”  (Joh 3:1-3).

Vittnesbörd av Majken Jacobsson

Jag har gått och fröjdat mig hela veckan över ett bibelord som kommit till mig. Och det är att förlåten i templet är rämnad. Därför kan vi ha dop i dag!

Jag ska nu läsa ur Petrus första brev:

-Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden. Gläd er därför, om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slag. Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig. Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fastän ni ännu inte ser honom, tror ni på honom och jublar över honom i obeskrivlig, himmelsk glädje, då ni nu är på väg att vinna målet för er tro, era själars frälsning (1 Petr 1:3-9).

Vittnesbörd av Benny Jacobsson

När man tar körkort så säger ofta handledaren till eleven: Titta långt fram! För du kör dit du tittar. Jag tänker på att om vägen är smal och porten är trång, så är det ännu viktigare att kolla rakt fram mot målet därframme, för att inte köra fel. Jesus sa att han är vägen, sanningen och livet. Om han är vägen, så måste vi titta på honom. Alltså bara titta på Jesus. Det finns så mycket som vill korsa vår väg och få oss att titta på annat.

Vittnesbörd av Veronica Ureña

Jag tänker på en kort bibelvers som jag läst ganska mycket, och det är Psaltaren 16 vers 8:

-Jag har alltid HERREN för ögonen, han är vid min högra sida, jag vacklar inte.

När vi sitter i möteslokalen tillsammans, är det ganska lätt att ha Herren för ögonen, eftersom ju det är syftet när vi samlas till möten. Det är en väldig styrka när vi kan samlas. Vi hjälper varandra att se på Jesus. Sedan, när vi skiljs åt och alla går hem till sina olika liv – sysselsättningar, jobb och vardagen, är det då lika lätt för oss alla – att alltid ha Herren för ögonen? Av egen erfarenhet kan jag säga att det är inte det hela tiden. Det är stor skillnad när man kommer tillsammans, och känner uppmuntran från varandra och och styrkan när vi sjunger tillsammans. Men det är bra att påminnas om att alltid ha Herren för ögonen. Annars kommer vi att vackla. Och det tror jag vi alla känner – att vi vacklar ibland. För vi lever i en mörk värld, som är i den ondes våld. Om vi ska överleva i det här mörkret, så måste vi alltid se på ljuset. Annars kommer vi att vackla. Det är så bra att vi kan samlas och påminna varandra om att vi ska ha Herren för ögonen – även när vi skiljs åt. Amen.

Vittnesbörd av Miriam Hafsahl

Guds ord behöver inte kryddas med världsliga ingredienser. Det behöver inte tillsättas en massa underhållande element.

Jag tycker det är så fantastiskt att det ännu ett år är bibelskola! Jag vet inte hur många år det varit bibelskola här i församlingen; men i alla fall så länge jag har funnits. På samma sätt som det alltid varit. Inga revolutionerande nyheter, inga spektakulära nya sätt att presentera undervisningen på. Utan Guds ord rakt upp och ner, så enkelt som det ska vara. När man ser runt omkring sig, lär man sig att allt mer sätta värde på detta.

Vittnesbörd av Elaine Vidén

Jag har ganska länge gått och tänkt på Guds nåd. Att han har frälst oss. Jag vill läsa ett ord:

-Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta.  Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus. Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det (Ef 2:4-8).

Vittnesbörd av Jonathan Rodriguez

Jag har de sista dagarna läst i Johannes evangelium, kapitlen 13 och 14. Och varje gång jag försökt läsa något annat, har jag varit tvungen gå tillbaka till dessa kapitel.

Gud har talat starkt till mig genom dessa ord. Det handlar om Jesu avskedstal till lärjungarna innan han skulle lida och dö; han skulle lämna dem. Därför talade Jesus tröstande. Men Tomas förstod inte vad han menade, och sa rent ut: ”Herre, vi vet inte vart du går!” Filippus ville se Gud. Han förstod inte att han redan i Jesus såg honom. Tänk – lärjungarna hade lämnat allt. De hade satt allt sitt hopp till Jesus. Och nu säger han att han ska gå bort. De hade trott att han skulle befria Israel från allt förtryck. Att han var den om vilken profeten Jesaja sagt: Till hans namn skall folken sätta sitt hopp. Allting kretsade runt Jesus. Alla deras planer och drömmar.

Vittnesbörd av Stig-Erik Westman

I samband med församlingens tältmöten i Falun kom jag att tänka på tabernaklet i öknen. När vi kom fram till platsen så var det första man såg det stora blågula mötestältet och en bit ifrån stod våra husvagnar uppställda.

Då Israels folk slog upp sitt läger på olika platser i öknen så byggdes först tabernaklet upp och sedan sattes tälten upp runtomkring. Då jag såg tältet blev det som en bild för mig som stämde så fint med Israels barn vid Sinai berg. Mötestältet fick mig att tänka på tabernaklet. Vid mötesplatsen i Falun finns också ett stort berg med hoppbackar på, men den bilden försvann och jag såg Sinais berg framför mig. Runtomkring mötestältet fanns husvagnarna där syskonen bodde, både unga och gamla, vilket förde mina tankar till folket som familjevis lägrade sig runt tabernaklet.

Vittnesbörd av Ingegerd Fredriksson

Jag vill läsa ur första Tessalonikerbrevets femte kapitel:
- Vad åter angår tid och stund härför, så är det icke behövligt att därom skriva till eder, käre bröder. Ty I veten själva nogsamt att Herrens dag kommer såsom en tjuv om natten. Bäst de säga: ”Allt står väl till, och ingen fara är på färde”, då kommer plötsligt fördärv över dem, såsom födslovåndan över en havande kvinna, och de skola förvisso icke kunna fly undan. Men I, käre bröder, I leven icke i mörker, så att den dagen kan komma över eder såsom en tjuv; I ären ju alla ljusets barn och dagens barn. Ja, vi höra icke natten eller mörkret till; låtom oss alltså icke sova såsom de andra, utan låtom oss vaka och vara nyktra. De som sova, de sova om natten, och de som dricka sig druckna, de äro druckna om natten; men vi som höra dagen till, vi må vara nyktra, iklädda trons och kärlekens pansar, med frälsningens hopp såsom hjälm. Ty Gud har icke bestämt oss till att drabbas av vrede, utan till att vinna frälsning genom vår Herre, Jesus Kristus, som har dött för oss, på det att vi må leva tillika med honom, vare sig vi ännu äro vakna eller vi äro avsomnade. Trösten därför varandra, och uppbyggen varandra inbördes, såsom I ock redan gören (1917, 1 Tess 5:1-11).

Vittnesbörd av Simon Beecham

Det står så här i Bibeln:

- Jesus talade åter till dem och sade: Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus (Joh 8:12).

Jag går tillbaka lite i tiden. När jag först mötte Jesus, så var jag på ett hemskt ställe, ett fängelse. Jag har ibland försökt förklara lite hur det var, när Gud kom till mig. Det ställe i Bibeln jag hittat som liknar det, är Daniels bok. Han får en syn, en ängel kommer. Och Daniel skriver om att då ängeln kommer nära honom, tappar han all kraft. Han kan inte ens resa sig upp. Man läser på många ställen i Bibeln om hur människor möter något övernaturligt, något från Gud, och tappar kraften.

Vittnesbörd av Agneta Orellana

Apostlagärningarnas andra kapitel har att göra med vad jag fått uppleva här i församlingen och den undervisning som vi fått.

I den urkristna församlingen började man stötta och hjälpa varandra. Hur är det i dagens samhälle? Ja, vi vet att det finns många som lever ensamma här i Sverige också. De är skilda, ensamstående, de har sociala problem av olika slag. Man kan ha problem vare sig man har hög eller låg ställning, det beror ju inte av det. Gud vet att vi behöver det urkristna församlingslivet. Vi behöver varandra. Vi har olika gåvor som vi kan hjälpa och stötta varandra med. Han har sett till att det är så. Vi är olika, men kompletterar varandra. Det är Gud som har tagit ut oss och gett olika tjänster och gåvor i församlingen för att det här ska fungera. Vi får bedja och komma in i det han gav oss, det som ockå finns beskrivet i Apostlagärningarna.

Vittnesbörd av Keren Leon

Jag fick för ett par månader sedan en bok som heter 100 % för Kristus, (Basil Malof). Den boken talar om att ge sitt liv till Kristus med 100 procent, och inte 50 procent. I boken står det om hur människan gör när hon räknar procent, 100–1=99. Men när Gud räknar, så är 100-1=0. Om vi inte ger allt åt Gud, så vill han inte ha någonting.
Vi måste ge Gud hela vårt hjärta. Vi måste ge Gud alla nycklar vi har. Varje litet hörn av vårt hjärta ska vara uppfyllt av Jesus. Han vill lära oss att förstå att livet vi lever  inte är vårt liv, utan hans liv, för det är han som har frälst oss. Han dog för oss på korset och gav oss nytt liv. När vi lever för Jesus ger vi honom hela vårt liv.
Vi vet att det att vara en kristen kan vara en svår kamp. Men vår Gud är stor och mäktig. Han hjälper oss när vi är svaga; då får vi tro på honom och hålla oss nära honom och inte släppa taget. Jesus vill vara vår vän, och vi måste öppna och släppa in honom när han bankar på vår hjärtedörr. Då får vi öppna dörren för honom, tro på honom och hålla honom nära oss.
Ett liv som kristen är inte en dans på rosor. Alla vet att det kommer väldigt svåra tider, men det är  så härligt att vara frälst och ha Jesus i sitt hjärta. Det är det bästa steget man kan ta; speciellt  när man är ung. Världen har ingenting att ge oss. Det världen kan ge  är mörker, ensamhet och depression. Men Jesus ger oss ljus, han ger oss nytt liv – och ett evigt liv!
Vi har ett hopp om att någon gång kommer Jesus, och då får vi möta honom på skyarna, och då ska vi bo med honom för evigt. Vår längtan är att leva för honom, så att vi får se honom när han kommer tillbaka. Det här är bästa steget man någonsin kan ta, och jag är så tacksam över att Jesus har tagit bort mina synder, att han har frälst mig och gett mig nytt liv. Amen.

Vittnesbörd av Leif Lövgren

Under sommarkonferensen deltog broder Leif Lövgren som hunnit bli 70 år. MR bad honom berätta något ur sitt händelserika liv, varpå Leif uttryckte en önskan att lyfta fram hur Jesus började om på nytt igen i hans brokiga liv.

Jag har en historia som jag gärna vill berätta, och genom vilken jag vill vara till välsignelse och framför allt hjälp för ungdomar, så att de inte ska hamna i sådana svårigheter som jag varit i. Idag är jag fri.
Jag såg dagens ljus i en kökssoffa i en banvaktsstuga, Imbostugan, mellan Uppsala och Tierp. Mina föräldrar var kärleksfulla och jag är övertygad om att min mamma tog mig i sin famn och bad den bön vi kan läsa om i bibeln: ”Må Ruben leva och inte dö” (5 Mos 33:6). Min mamma bad för mig, att det skulle gå bra för mig i livet. Vi var tre gossar som växte upp i hemmet. Senare bodde vi också på Soldatvägen i Tierp, i ett område vi kallade för Grini. Det var för att det liknade en fångkoloni i Norge under kriget, kallad Grini.

Vittnesbörd av Camilla Eliasson

Jag har den sista tiden uppehållit mig i Lukasevangeliet kapitel 15 och läst om den förlorade sonen. Det är en berättelse som är väldigt känd. Den handlar om en son som lämnade sin far efter att ha krävt ut sitt arv. Han gick ut i världen och förslösade det i ett utsvävande liv.

Den här berättelsen är en liknelse om människans förhållande till Gud. Vi är som den förlorade sonen. Vi vill gärna ha det Gud kan ge oss, men vi vill inte ha med Gud att göra, utan vill använda hans gåvor på vårt sätt. Men liknelsen berättar också att när sonen hade använt och förslösat allt kom en stor hungersnöd över hans liv. Han förstod att det var bara hos sin far han kunde få mättnad för sin själ.

Vittnesbörd av Christer Lindkvist

Jag fick frågan ställd till mig på ett väckelsemöte i Maranataförsamlingen. Det fick mig att skriva ner några tankar och bibelord om det kristna livet. Jag vill ta upp några viktiga grundfundament: gudsfruktan, helgelse, sanning, uppbrott, befrielse, prövning och lovprisning.

Den viktigaste grunden i det kristna livet tror jag är sann Gudsfruktan. Det är ett viktigt mål att nå fram till.

Det står i Apostlagärningarna 9:31 att

Vittnesbörd av Keren Lèon

Hela mitt liv har jag varit väldigt blyg, och alltid lidit av människofruktan. När jag gick i skolan  och skulle stå upp i klassen och ha föreläsning för kamrater jag känt i sex år, vågade jag aldrig göra det. Jag skolkade varje gång, för jag var så rädd för att stå där och prata inför dem. Jag kände att genom att vara så blyg inför andra, så sjönk jag liksom. Jag började må dåligt och hamnade i en depression. Jag kunde inte vara mig själv. Mamma sa alltid till mig att jag måste släppa taget om min blyghet, jag kunde inte fortsätta vara så där.

Vittnesbörd: Lennart Schmützer

Vi har ett underbart himmelskt hem. Det har inte alltid varit så för alla människor. Jag har levt ute i världen en lång tid och kände det som att jag kom hem då jag fick komma till Maranataförsamlingen. Det har blivit mitt hem nu, halleluja! Jag är väldigt glad för det. Mitt gamla liv är inte mycket att orda om. Jag har levt därute i så mycket elände. Mycket droger och alkohol. Det har bara varit jag som har existerat, kan man säga. Men nu vill jag läsa ett känt bibelsammanhang från Lukas evangelium, om den förlorade sonen. Han var ju också ute ett tag och levde rövare, så att säga.

Vittnesbörd: Ingegerd Fredriksson

Det har varit fantastiskt att få vara med här på bibelskolan. Jag har verkligen sett fram emot detta. Jag fick några bibelverser till mig innan jag åkte hit. När jag var hemma talade Gud till mig. De här verserna hör på något vis ihop. Jag vill läsa ur sändebrevet till församlingen i Efesus i Uppenbarelseboken:

- Men jag har det emot dig, att du har övergivit din första kärlek. Betänk då varifrån du har fallit, och bättra dig, och gör åter sådana gärningar som du gjorde under din första tid. Varom icke, så skall jag komma över dig och skall flytta din ljusstake från dess plats, såframt du icke gör bättring (Upp 2:4-5).

Vittnesbörd: Bertil Fredriksson

Det är underbart att vara här. Jag har blivit så välsignad dessa veckor. Varje budskap har gått rakt in i mitt hjärta, varenda predikande broder som har varit här har predikat Guds Ord. Jag tycker det är så underbart med Guds Ord. I Lukas evangeliet 8 berättar Jesus liknelsen om skördemannen som gick ut för att så:

”Säden är Guds Ord”. Det finns så mycket utbud idag. Det finns så mycket när människor samlas under religiösa epitet och uttryck. Men är det Guds Ord man samlas omkring? Den frågan kan man ställa sig. Vad är det som är i centrum, vad är fokus? Det gäller att ha fokus på Guds Ord, och på evangelium. Och på att Jesus kommer, att vi lever i den sista skördetiden.