Vittnesbörd: Marja Strömmare

Det är ett bibelord jag inte kommer ifrån som jag måste få dela med er. Vi befinner oss där Jesus vandrar omkring med lärjungarna efter uppståndelsen. Det är Johannesevangeliet 21, sista delen av kapitlet där. Det är bara en halv mening som drabbat mig så. Jag känner så väl igen mig. Den som känner igen historien vet att Jesus frågade Simon Petrus: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Och Simon Petrus får gång på gång förklara hur mycket han älskar Jesus, och han får ett uppdrag av Jesus: ”Var en herde för mina får. För mina lamm på bete.” Den tredje gången Jesus frågar, står det att Petrus blev bedrövad över att Jesus för tredje gången frågade: Har du mig kär, och han svarade:

Vittnesbörd av Jonathan Asprusten

Jag vill helt kort berätta en historia från bibeln. Jag blev så välsignad när jag nyss läste den. Vi har haft bönedagar i församlingen. Det har varit fokus på att bedja för församlingen och det arbete vi står i. Vi möts av mycket prövningar. Jag läste berättelsen om Josafat. Han var kung i Israel och en stor här kom emot landet:

- Man kom och berättade detta för Josafat och sade: ’En stor skara kommer mot dig från landet på andra sidan havet, från Aram, och de är i Hasason-Tamar, det vill säga En-Gedi.’ Då greps Josafat av fruktan och beslöt sig för att rådfråga HERREN (2 Krön 20:2-3).

Vittnesbörd av Simon Beecham

Jag kommer ursprungligen från England, och jag har inte känt Gud så länge, men jag mötte Jesus för en del år sedan när jag var i Trinidad. Jag lämnade England för många år sedan och levde ganska vilt och  använde droger och alkohol. Det var ett liv med mycket festande och mycket resande. Då jag lämnade England åkte jag först till Israel. Där bodde jag i ett par år och var en del ute i öknen  och besökte många platser. Jag levde ett vilt liv och det var som sagt mycket festande. Jag fick jobb på en båt och reste med den runt Spanien. Vi seglade även över till Trinidad och Tobago, och där på Trinidad stannade jag och öppnade ett internetkafé.
Under hela mitt liv hade jag varit nyfiken på vad som kommer efter döden. Vad händer? Finns det någon Gud? Finns det någonting överhuvudtaget? Jag har alltid haft denna undran, och jag tror nog att de flesta har det.
När jag var i Trinidad så mötte jag folk som gick mycket i kyrkan. Jag skaffade mig böcker om Jesus för jag ville veta vad det handlade om. Jag läste om profetiorna, om hur världen ser ut, och funderade på om det som folk sa stämde med vad som stod i bibeln. Jag tyckte att det gjorde det och jag såg även vart världen var på väg och hur människan är idag.

Vittnesbörd av Ingvar Jansson, 92 år

Jag kommer ihåg för femton år sedan. Då stod jag inför den här församlingen och försökte uttrycka mig. Jag var nyfrälst och det var Kjell Roos som på ett tältmöte talade direkt till mig. Han talade egentligen om vilken ”skitstövel” jag var. Att jag behövde söka Gud. Följden blev att jag hamnade i bönetältet, och där fick jag ta emot Jesus.
Det har gått en del år sedan dess. Jag ville ju be och då var det en som rådde mig att be bönen Fader vår. Jag började be Fader vår… och kom till stället där det heter ”…såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro”. Jag stannade där. Jag funderade över det där och tänkte att det var något man måste göra för att komma fram till den fulla frälsningen. Jag fick faktiskt be Herren om hjälp många gånger innan jag fick uppleva det här. Jag fick uppsöka människor och tala med dem. Jag fick söka förlåtelse, och fick i allmänhet det.
Sedan dess har Herren lett min väg. Jag bodde i Sundbyberg i ett hus som inte direkt var lämpat för åldringar. Det var en liten tambur där man inte kunde ställa en rullator, och en trappa upp till hissen.
Då började jag fundera på att försöka få ett annat boende. Jag letade på datorn efter ett, och så kom jag till ett hus, och det såg väldigt intressant ut. Det fanns en uppkörningsramp så man kunde gå med rullator ända in. Jag funderade på det där flera gånger och tog fram det gång på gång i datorn. Det var bara så att det låg i Dalajärna. Men så tänkte jag:
-Det finns väl social service där också, så man skulle väl kunna klara det där. Jag funderade hur det där huset såg ut inuti, och ringde och beställde tid för att titta och skickade dit min son. Han åkte dit och fick se huset. Han sa att det var bra, det var inga större fel på det. Det skulle nog inte kosta så mycket att reparera. Och sen sa han: -Det är ett kapell!
Det var en församling som hade ett litet kapell ute på själva landsbygden. Själva hade de flyttat verksamheten till Vansbro. I alla fall så bestämde jag mig och åkte upp och köpte det här huset. Det måste ju ha varit Guds mening, eftersom han visade mig huset gång på gång då jag slog på datorn.
Nu har vi börjat ha möten, och det har faktiskt kommit folk. Det har börjat att lossna. Vi fortsätter i höst igen, och jag tackar Gud för att jag får vara med och kämpa för hans sak.
Tack gode Gud för vad du har gjort för mig, och tack för att jag får vara en tjänare för dig. Amen.

Vittnesbörd av Ragnar Sjöberg

Det är underbart att Herren verkar ibland oss. Katoliceringen har blivit så populär i kristenheten att man måste ha radband och Maria-statyetter, osv. Någon frågade om Jehovas vittnen och Islam, om det inte är lika farligt. När det gäller dem är det mer uppenbart att det är villoläror.
I katolicismen är det så mycket som är lika sanningen, men det är inte sanningen. Mycket i själva läran är samma sak, men praktiseras på ett helt annat sätt. Det farliga med katolicismen är också att det finns så mycket storslagna ritualer; kören sjunger pampigt och det tilltalar den naturliga människan. Det är farligt för det fångar den naturliga människan, som tror att det är andligt. Den naturliga och själiska människan är främmande för det som hör Guds ande till. Ännu en fara är att kyrkan tar hand om individens frälsning, man behöver inte tänka på den själv. Är man italienare eller fransman är man katolik av tradition, man har inte valt att bli det då man växt upp i det sammanhanget. Man har väldig respekt för kyrkan, men den personliga frälsningen är man främmande för.
Bibeln säger att vi själva måste ta emot Jesus som frälsare och uppleva pånyttfödelse och frälsning.  Det har blivit så populärt med radband och frälsarkrans. Det är mycket fina tankar, men man är främmande för blodet och försoningen. Jesus finns inte med. Det är filosofier och mänsklig visdoms höga ord. Bakom all sådan falsk religion står själafienden. Satan är nämligen religiös. Han har ingenting emot religion, men det ska vara bort ifrån all frälsning och sann gudsuppenbarelse. Där Gud verkar uppenbarar han sin vilja. Man förstår Guds Ord när det uppenbaras genom Guds Andes ledning. Sann tro på Gud, den tro som övervinner, är inte förnuftstro och mänsklig tro. Det är tro som Herren uppenbarar i sitt ord om sanningen.
Må vi vara vakna för att inte intas av det som ser tjusigt ut för människan. Det kan vara till fördärv. Vi läser i historien om hur katolska kyrkan har åstadkommit grymheter; fruktansvärda saker under århundradenas lopp. Den stora skökans synder når ända upp till himlen, står det i Bibeln. Det står också: ”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder” (Upp 18:4). Det är viktigt att inte låta sig besmittas av sådant som kan se bra ut för människan, men som inte är äkta.

Kito Fernandez, vittnesbörd. Utdrag ur predikan sommarkonferensen 2014

Jag kan inte låta bli att vittna om hur jag, en människa som inte älskade Gud, ändå var älskad av honom. Jag älskade ingen, inte min familj och inte ens mig själv, och de tyckte inte heller om mig. Guds ord var främmande för mig, då själafienden som kom för att stjäla, slakta och förgöra hade förblindat mina sinnen.  Jag trodde att Gud inte älskade mig; att ingen älskade mig. Och eftersom ingen älskade mig, varför skulle jag då älska någon?

Vittnesbörd av Sean Ureña

Vi har ett stort hopp som kommer från himmelen, och det hoppet är Jesus.

En dag var jag på T-centralen i Stockholm och delade ut traktater. Där träffade jag en kille som sa att han behövde hjälp:

- Jag dricker mycket alkohol och använder droger.

- Du behöver få möta Jesus, svarade jag honom.

- Nej, sa han, det räcker inte med Jesus för mig.

- Du måste sluta leta och söka efter andra ting, förklarade jag för honom. Det är bara Jesus som kan göra allting nytt i ditt liv.

Vittnesbörd av Verner Eriksen

Jesus var ungefär 30 år då han började sin gärning. Han lät sig döpas av Johannes i floden Jordan och Guds ande kom över honom, ja den sänkte sig ned över honom som en duva. Det behövdes för att han skulle skickliggöras för det uppdrag han hade fått. Därefter gick han ut i öknen och frestades av djävulen.

Jag har tänkt på en man som hette Nikodemus. Han kom till Jesus på natten, och jag har funderat på vad han egentligen ville veta av honom.

Vittnsebörd av Belkys Rodriguez
**
** När Jesus var på jorden, gjorde han många underbara ting under några år innan han i sin död på Golgata uppfyllde den avsikt som var med att han kom till jorden.

Det var en kvinna som fick höra ryktet om Jesus. Hon hade haft blödningar under en lång tid och förgäves använt alla sina pengar för att få hjälp. Och hon började tänka: Om jag bara kunde få röra vid hans mantel, så skulle jag bli helad. Men där var problemet. För hur skulle hon kunna komma fram till Jesus som var omgiven av så mycket människor, och i den kondition hon var, så räknades hon på den tiden för oren. Det fanns alltså åtskilliga hinder för henne att komma fram till Jesus. Men hon satte sin tro i rörelse och medan hon analyserade olika utvägar att nå fram till Jesus så fanns i hennes sinne bara en enda tanke: Om jag bara kunde få röra vid hans mantel!

Kito Fernandez, ur Radio Maranata annandag påsk

Jag tackar Gud för att vi har fått fira det försoningsverk som Kristus gjorde på Golgata.

För många år sedan hade jag inte den förmånen. Jag var förlorad i världen i laster av alkohol och synd. Utan Kristus och utan hopp. Från plats till plats och från stad till stad sökte jag efter någon plats att finna en tillflykt. Jag kände inte till vad Ordspråksboken säger: människan är inte herre över sin väg. Människan känner inte sin väg, för hon har ett förmörkat förstånd. Vår själs fiende, satan, har förblindat de otrognas förstånd, så att evangeliets ljus inte ska lysa för människorna så att de kan bli frälsta.

Vittnesbörd av Tony Eriksson

Jag är så tacksam till Jesus, för han är densamme; i går, i dag och för evig tid! Hans namn är värt all ära. Jag hade för ett tag sen en svår period i mitt liv. Jag var nära döden och vet verkligen vad det är att leva utan Gud. Att leva med spriten, att ha den som en tröst. Den är ingen tröst alls, för efter ruset och allt det där, känner man bara tomhet. Men i Jesus finns allt!

Vittnesbörd av Jonathan Rodriguez

Jag tänkte på en bibelvers i Matteus evangelium:

-Från den tiden började Jesus predika och säga: ”Omvänd er, ty himmelriket är nu här.” (Matt 4:17)

Himmelriket är nu här! Jesu rike är mitt ibland oss! Och när Jesu rike är mitt ibland oss, måste demonerna ge vika, sjuka blir helade, människor blir förvandlade och samhället förändras. Det är omöjligt när Guds rike är mitt ibland oss att allt kan vara som förut. När Guds härlighet faller ner, då blir det förändring. En del ting blir förstörda, andra blir uppbyggda. En del riken blir bortryckta, andra blir återplanterade.

Vittnesbörd av May-Grete Rodriguez

Det finns en sång där kören lyder: ”Hans namn är Jesus, och han lever än”. Så är det i mitt hjärta fortfarande. Det kommer att vara så tills han kommer tillbaka. Jag ska läsa just det budskapet. Jag tycker det är så fantastiskt. Tänk att Han har uppstått för oss, för att vi skulle ha liv.

-Ängeln sade till kvinnorna: ”Var inte förskräckta! Jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste. Han är inte här. Han har uppstått, så som han har sagt. Kom och se platsen där han låg! Och gå genast och säg till hans lärjungar att han har uppstått från de döda. (Matt 28:5-7)

Vittnesbörd av Heléne Ljungquist

Vi sjöng sången ”Ej det finns en sådan vän som Jesus: Han förlät min syndaskuld och frid mig skänkte – o hur högt han älskat mig!”

Jag är så tacksam för den här helgen att vi får samlas så här och påminna oss om vad Jesus gjort för oss. För det betyder allt. Oavsett om vi kommer från en bakgrund där vi levt länge utan Jesus, kanske uppvuxna i ett hem där inte Jesus fått vara med och sedan blivit frälsta, eller som jag, fått växa upp med kristna föräldrar. Det är en oerhörd nåd. Man kanske inte förstår det då man växer upp. Jag var fem år då jag beslutade att jag ville bli frälst. Jag ropade in mamma och pappa till mitt sovrum och sa att jag måste bli frälst och vi bad frälsningsbönen vid sängen.

Vittnesbörd av Kjell Ljungquist

Jag ska dela ett ord med er ur Galaterbrevet:

-Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig. Jag förkastar inte Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade Kristus dött förgäves. (Gal 2:19-21)

Vittnesbörd av Sean Ureña

Jag vill läsa ur Johannes evangelium, ur kapitel 11 och vers 25. Jag vill läsa för dem som inte tror på Jesus. För dem som inte har något hopp, och tror att livet slutar när man dör. Men det är inte så. När du tror på Jesus, så lever du! Du lever! Jesus säger:

-Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör.

Vittnesbörd av Eva Setterman

Har de senaste dagarna tänkt på hur lika vi människor är på många sätt. Vi känner samma glädje, samma sorg. Vi är nog experter många gånger på att se tillbaka och spekulera framåt:  Så har det varit; man känner smärta och sorg i det, och så kommer det att bli. Vet man inte hur det kommer att bli, så säger man: Ja, men tänk om det blir så – hur gör vi då? Vi har så svårt att stanna upp i här och nu och förstå att det är nu vi ska leva! Därför att minut för minut går, och nästa minut kanske Jesus är här! Därför måste vi försöka stanna upp i tiden, på något sätt.

Vittnesbörd Zebastian Vidén

Vi lever i en väldigt omvälvande tid och det sker mycket i vår värld. Vi ser också utifrån Guds Ord  hur tiden går mot sitt slut. Den ena dörren efter den andra ser ut att stängas igen. Men det finns ett hopp och en framtid. Det är därför så viktigt att vi som församling, som har fått det här livet, inte slår oss ner och tänker att ‘snart kommer Jesus så nu kan vi ta det lugnt den sista sträckan, ja snart är allting över’.

Vittnesbörd av Larz Gustafsson

Det finns ett både märkligt och mäktigt bibelord, som tyvärr citeras alltför sällan:
-Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser utan i handling och sanning. Då vet vi att vi är av sanningen, och vi kan inför honom övertyga vårt hjärta, vad det än anklagar oss för, att Gud är större än vårt hjärta och vet allt. (1 Joh 3:18-20)
I 1917 års översättning heter det: “..om vårt hjärta fördömer oss, så är Gud större än vårt hjärta och vet allt.”
Aposteln Paulus skrev att han inte ens ville sätta sig till doms över sig själv (1 Kor 4:3). Besynnerliga proklamationer, kan man tycka. Men icke förty. De finns där. Svart på vitt. Skrivna av apostlar. Inspirerade och ledda av Gud Själv. Skall vi ta till oss allt annat Guds Ord så skall vi naturligtvis ta till oss även detta.
Såväl Hesekiel som Johannes fick äta HELA bokrullen, och i Apg säger en av apostlarna att han förkunnat ALLT Guds rådslut till frälsning.

Vittnesbörd av Hans Lindelöw

I bibeln och i människor över huvud taget finns en väldig medvetenhet om förr och nu. Men långt ifrån alla har den medvetenhet som bibeln ger om förr och nu. Jag tror att de flesta av oss går omkring och tycker att nog har vi kommit fram till mera saker idag. Vem skulle vilja ha det som det var på 1800-talet? Det fanns inget internet och sådana kommunikationer som vi har idag. Inte någon sådan teknik. Det var kallt, det var hårt, det var mycket brännvin. Men så kom väckelserna. Då ”Gamle Jesus” om jag får säga så, klev in i tiden. Varför säger jag ”Gamle Jesus”? Jo, därför historiskt sett är ju Jesus gammal. För han levde inte på 1800-talet ens, utan långt, långt tidigare. Om du och jag hade kommit till Jesus med en mobiltelefon, då skulle han inte veta vad han skulle göra med den. Det fanns ingen att ringa till. Gamle Jesus som levde för så länge sedan, han visste ingenting om bilar, visste ingenting om flygplan. Det borde han väl ha vetat, han som vet allting. Ja, men rent historiskt och kulturellt tillhörde inte det hans vardag. Han blev en människa, han var en människa, och det är väl ganska otroligt att idag när vi möter honom blir det en så avgörande skillnad.
Jag växte upp på sextiotalet. Frigörelsen som då trummades ut hade verkligen fångat mig. Det handlade om psykologi. Det handlade om politik. Det var så mycket som hägrade. Det var ny musik och mycket annat. Jag gick ut grundskolan och åkte med en oljetanker till Karibien. Samtidigt som Thor Heyerdahl begav sig på sin flotte över Atlanten, samtidigt som Niel Armstrong tog de första stegen på månen. Det var lite grand det här som var min portal in i vuxenvärlden. Dels människor som ville undersöka det förflutna. Det var ju det Thor Heyerdahl ville göra. Han ville undersöka om man kunde glida på flottar från Egypten till Mexiko. Han menade att det skulle förklara något av gåtan med pyramiderna, eftersom pyramiderna i Mexiko väldigt mycket liknar pyramiderna i Egypten. Så han anlitade den mest primitiva tekniken, som inte var okänd för Jesus och apostlarna. Men Niel Armstrong, han var den förste som hade farit upp till månen. Sommaren 1969. Och han anlitade en teknik som var helt okänd för Jesus och apostlarna. Vi människor går i våra dagar och ser litet överlägset på människor som levde förr. Dom hade inte kommit fram till det som vi har nu.