Vittnesbörd

Vittnesbörd av Asta Olausson

Jag kan vittna om hur jag mötte Maranata genom att jag blev frälst. Hade inte storfamiljen funnits, skulle jag inte ha blivit bevarad. Jag kom direkt ifrån gatan och om det bara hade varit ett möte där någon bad till Gud för mig, hade jag fått återvända till samma gamla sammanhang.

Men storfamiljen var ju 24 timmars gemenskap per dygn. Man hade alltid syskon omkring sig. Johannelund var en avskild plats. Det ligger i Stockholm, bara några kilometer från innerstan, men det var som om det var tusen km bort. Jag upplevde verkligen vad det innebar att bli född på nytt. Ibland kände man som om man inte kunde klara av den enklaste sak, sådant man hade kunnat i hela sitt liv, men man var som ett litet barn, beroende av dem man hade omkring sig. Det kom flera nyfrälsta med en svår bakgrund och ingenting att falla tillbaka på socialt. Vi måste bygga upp något socialt liv, och vi måste ju ha en försörjning.

Vittnesbörd av Linda Boman

Jag gick och sjöng på en sång hemma, det är en barnsång som lyder så här:
En väg leder till livet,
den vägen kallas smal.
En väg leder till mörkret,
den vägen kallas bred.
Frågan är nu bara, vart går din väg?
Vandrar du på vägen
som till himmelen bär?
Jesus är den vägen som leder hem.
Vandra i tro på den.

Det finns bara två vägar att gå. Man tänker på släkt och vänner och att det inte finns någon mellanväg. Antingen vandrar vi på den breda vägen eller på den smala vägen som leder till himlen. Jag tänker också på alla religioner som finns; bara i Indien finns det miljontals olika gudar som förvillar människorna.

Vittnesbörd av Margoth Nashed

Jag vill läsa en vers i Jakobs brev:

- Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker (Jak 1:17).

Det finns ingen större och mer fullkomlig gåva att få än den vi har fått, och det är Jesus Kristus. Tänk att Gud i sin kärlek sände sin son till oss för att vi ska ha liv i honom. Han gav sitt liv för oss och han har lovat att vara med oss alla dagar intill tidens ände. Han har också sänt sin helige Ande, och vi har fått bibeln som är full av löften och underbara välsignelser till oss.

Vittnesbörd av Asta Olausson

Jag har under en tid tänkt på det som handlar om att få komma tillbaka till den första kärleken; till den kärlek som man upplevde

när man var nyfrälst. Jag kommer ifrån ganska jobbiga förhållanden, men fick möta Jesus till frälsning och blev befriad. Då tänkte jag att det finns ingenting som kan skilja mig  från gemenskapen med Jesus Kristus och från hoppet att få komma hem till himmelen en dag. Men så lätt det kan bli rutin och jargong när man vittnar för människor. Man talar om att Jesus lever, att man har blivit frälst, att man tagit emot Jesus, att Jesus finns i himmelen. Det är en objektiv sanning som folk kan tro på eller inte. Jag kan säga att jag tror att Jesus lever, att han sitter på Faderns högra sida i himmelen, och sedan är det upp till den som lyssnar att förkasta eller tro på det.

Vittnesbörd från höstens bibelskola
Karin Vidén

Jag har den stora förmånen att undervisa i Pilgrimsskolan, församlingens hemundervisning. Vi har förutom alla de ämnen som det allmänna skolväsendet anger även bibelkunskap och då arbetar vi ibland med en riktigt gammaldags flanell-ograftavla, med bilder man sätter upp som ett stöd för berättelsen. Det är väldigt förlegat har jag förstått i vår teknologiska tid att använda dylikt undervisningsmaterial, men barnen älskar det. Häromdagen talade vi om den blinde Bartimeus, han som satt vid vägkanten då Jesus och lärjungarna med mycket folk var på väg förbi. ”-Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!” Många ville tysta ner Bartimeus, men Jesus uppfattade ropet från honom och bad någon i hopen omkring sig: ”-För fram honom till mig.” Bartimeus kom fram till Jesus trots de mångas protester, blev helad och fick sin syn (Mark 10:46 ff).