Vittnesbörd av Nicholas Vidén

Kan du säga när du blev frälst?

-Jag kan inte säga någon speciell dag. Jag har alltid velat leva för Gud. När jag beslöt mig för att döpas, så var det för att jag ville följa Jesus. Jag har alltid bett till Gud. Periodvis har det varit segt att läsa i bibeln, men det har aldrig varit tråkigt.

Nicholas är inte de många ordens man, men ger ett gott vittnesbörd genom sin trogna tjänst i församlingens olika arbetsuppgifter. Nicholas är mån om att vara med på varje torgmöte, delar traktater och spelar gitarr och sjunger:

Kan du säga när du lämnade dig åt Jesus?

-Vid 13 års ålder beslöt jag mig för att låta döpa mig, för jag ville leva för Jesus. Församlingslivet har alltid varit väldigt viktigt för mig. Och storfamiljsgemenskapen.

När du vittnar för någon om Jesus, vad säger du då?

-Jag måste säga att det viktigaste är att bli frälst. Den här jorden är på väg mot undergång. Människor kan ropa på andra gudar, men bara Jesus är svaret. Om man söker Jesus, finner man. Synd är att leva utan Gud. Jesus tog all vår synd på sig, och meningen med livet är att ha gemenskap med Gud.

Vittnesbörd av Annica Rodas

När blev du frälst?

-Jag har ett tufft liv bakom mig; växte upp i missbrukarhem och har också varit missbrukare själv. Men jag har alltid vetat att någon varit med mig. Började be till Jesus för sju år sedan. Jag förstod inte att det blev så svårt när jag började be; förstod inte den andliga kampen, så jag slutade. Då gick det ytterligare några jobbiga år. Men så fattade jag tillsammans med min man Hans beslutet att börja ett nytt liv med Jesus. Då öppnades dörrarna. Ena bönesvaret efter det andra fick jag uppleva. Jag blev helad från Hepatit C, till exempel. Framför allt det sista året har jag fått uppleva hur dyrbart det är med Jesus. Han riktigt håller omkring mig! Det häftigaste är, att resan med Jesus tar aldrig slut, det blir något nytt varje dag! Det är så spännande!

Vittnesbörd av Asta Olausson

Kan du berätta om när du blev frälst?

-Jag gick i söndagsskola. Det är naturligt för barn att ha en tro på Gud. Jag bad för mig själv, fastän det inte fanns någon bön hemma. Jag förstår att barn känner väldig tomhet när man inte får höra om Gud. Det finns ett sådant behov att få vända sig till Gud med sina problem. Jag hade alltid tron på Gud, trots svåra problem jag sedan kom in i. Bestämde mig ändå för att sluta tro på Gud och bedja. Det blev djupa svårigheter, socialt och personligt. Allt gick sönder. Tvivlade på allt och alla. Men jag klamrade mig fast vid minnet av en trovärdig kristen och det han stod för. Och när jag verkligen låg i rännstenen, så tog jag mig samman och sökte upp honom. Inte för att bli frälst egentligen, men för jag hade ingen annan att gå till. När jag så mötte gemenskapen i storfamiljen hos Maranataförsamlingen på Johannelund, fann jag något som knöt an till min barnatro. Momentant upplevde jag en början till något nytt. Ljus gick upp i det totala mörker jag levt i. Då fanns ingen väg tillbaka. Det kändes som om det var enda vägen till himlen. Ett steg tillbaka, hade betytt helvete för mig. Så fick jag uppleva en ny början med Jesus. Jag blev född på nytt, som ett hjälplöst barn. Och det livet håller än i dag. Nu lever jag i hoppet, i tron på Jesus.

Vittnesbörd av Magdalena Vidén

Magdalena har växt upp i Maranataförsamlingen, tillsammans med föräldrar och sex syskon. Familjen har långa tider varit ute på missionsfältet i Dominikanska republiken.

Du har ju växt upp i församlingen. Kan du säga att du vid något speciellt tillfälle lämnade dig åt Gud?

-Jag har alltid trott på Gud, och det har blivit allt mera medvetet. Jag har haft mina speciella möten med Gud, men kan inte säga någon dag då jag blev frälst. I tioårsåldern döptes jag, för jag hade bestämt mig att gå vägen med Gud. Jag har aldrig velat lämna Jesus, jag har alltid velat tjäna Gud och vara hans redskap. Jag vill inte göra vad jag själv tycker, utan det han vill.

Vittnesbörd av Marie Stenfelt

När man kommer hit till Bällsta säger allesammans: Välkommen, välkommen. Sen tänkte jag, vilken välkomst det blir den dag vi ska få möta Jesus!

Jag ska berätta lite om mig själv, och om Jesus förstås. Jag hade varit borta från Jesus i många år och så kom jag tillbaka och blev frälst. När jag blev frälst så frågade de som bett för mig: Är du döpt? Nej det blev jag ju som liten så det behövs inte, tyckte jag. Men så läste jag Guds ord och förstod att jag också måste bli döpt. och så blev jag det och så var jag glad för dem som hade visat vägen. Den kvällen jag blev döpt var en söndag. Då tänkte jag att nu ska jag berätta för en arbetskollega att jag blev frälst och döpt. Jag bad den natten; jag tror att jag sov bara tre timmar Och jag tänkte: vad ska jag säga till dem? Så gick jag på morgonen till arbetet. Det var alltid en samling på morgonen med pedagogerna. När jag kom dit, så sa jag till dem:

Vittnesbörd av Gertrud Johansson från möte i Skellefteå

Jag känner er inte och vet inte vad ni har för behov, men en sak vet jag: Gud älskar varje människa. Han har en plan, en väg, en tanke för varje människa på den här jorden. En del av er har mött Jesus och vet vem han är. Men kanske någon finns som inte känner Jesus. Vi som vittnar om honom är här för att de människor som hör oss ska få lära känna Jesus, det är det viktigaste för varje människa. Och vi som redan har mött honom, vi behöver lära känna honom ännu mer och komma vidare i tjänst på ett bättre sätt. Det gäller för dig och mig att komma in i Guds plan för oss.

Vittnesbörd av Nahdja Vidén

Det här är det första svenska mötet jag är på på fem månader Jag kom hem från Dominikanska republiken i förrgår!

Det står om Sackeus i Luk 19:

-Jesus kom därefter in i Jeriko och vandrade genom staden. Och se, där fanns en man som hette Sackeus och var förman vid tullen, och han var rik. Han ville se vem Jesus var men kunde inte för folkskarans skull, ty han var liten till växten. Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att kunna se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen. När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: ”Sackeus, skynda dig ner, ty i dag måste jag komma och stanna i ditt hus.” Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. Alla som såg det mumlade förargat: ”Han har tagit in hos en syndare.” Men Sackeus stod där och sade till Herren: ”Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon, ger jag honom fyrdubbelt tillbaka.” Jesus sade till honom: ”I dag har frälsning kommit till denna familj, eftersom också han är en Abrahams son. Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.” (Luk 19:1-10)

Vittnesbörd från möte i Skellefteå av Emanuel Johansson

Tänk, vilket budskap vi sitter inne med. Vi som har fått möta Jesus.

Jesus är svaret för alla situationer en människa kan hamna i. Jesus är svaret! Före mötet så var jag nere en sväng till köpcentret. Jag skulle dela ut några traktater och inbjuda till mötet här. Jag såg mig om för att se vart det rörde sig mest folk. Jag tänkte att det skulle vara mest folk vid Ica Maxi. Ingången var så stor och det såg ut som det borde vara mest folk där. Men när jag hade stått och delat ut traktater där en stund, tyckte jag att det var ännu mer folk en bit ifrån. Jag tittade lite noggrannare och fick se att ovanför den ingången satt en grön skylt och folk gick därifrån med sina lila kassar. Det var Systembolaget som drog mest folk. Det slog mig vilken tomhet människor lever i som söker och försöker fylla sitt liv med någonting. Finna glädje någonstans eller stilla orostankar på något sätt.

Vittnesbörd av Stig-Erik Westman

Du växte upp i ett troende hem, men kom bort från Jesus och blev sedan frälst igen. Berätta!

-Jag lämnade barnatron, fastän jag gått söndagsskola och även blivit döpt i pingstförsamlingen hemma i Jakobstad. Men det fanns saker i mitt liv som inte var rätt och som jag inte gjorde upp med, och så gled jag ut ur frälsningen. Intresse för bibelläsning och bön försvann. Jag hade ofrälsta arbetskamrater, och började intressera mig för idrottsaktiviteter, videofilm och destruktiv musik. Det var så mycket som fyllde mitt sinne, jag var slav under destruktiva krafter i tio års tid. Men det fanns en röst som sa: Vänd om! Så kom i min hand ett nummer av tidningen Midnattsropet, där man skrivit varnande artiklar mot både filmen och musiken. Jag gick på ett kristet möte, ville ha en förändring i mitt liv och gick fram till förbön. Då fick jag lägga av allt som förslavade mig. Jag slängde kassetter, skivor och videofilmer. Det blev en oerhörd lättnad för mig. En tung börda försvann. Så fick jag hunger efter Guds Ord och bönen igen. Flyttade sedan till storfamiljen på Bällsta. Det var läkedom i gemenskapen och undervisningen.

Vittnesbörd Lena Vidén:

Lena, vet du av något speciellt tillfälle då du lämnade dig åt Gud?

-Precis idag har jag varit frälst i 40 år! Jag var 12 år, det var tältmöten och sångarna sjöng: ”Skall du få vara med i stora vita skaran inför tronen…” Jag satt i mötet, och var inte säker. Då kom någon och frågade om jag ville bli frälst, och så bad de för mig. Jag döptes någon vecka senare. Tron är ett litet frö som måste växa till. Det gäller att få näring från bibeln. Ta fasta på Ordet. Jag har aldrig ångrat att jag följt Jesus.

Vittnesbörd av Roger Lindroos

Det står om kung Salomo i första konungaboken. Den vers jag tänkt på är där Herren uppenbarade sig för Salomo. Det handlar om att Salomo skulle bygga ett tempel åt Gud:

-HERREN sade till honom: “Jag har hört den bön och begäran du har framburit till mig. Detta hus som du har byggt har jag helgat för att där fästa mitt namn för evig tid. Mina ögon och mitt hjärta skall för alltid vara där.  (1Kon 9:3)

Vittnesbörd av Majken Jacobsson

Gud är god! Jag vill läsa ett ord som är välkänt, och det har glatt mitt hjärta.

-Sedan jag hört om er tro i Herren Jesus och er kärlek till alla de heliga, upphör jag inte att tacka Gud för er när jag nämner er i mina böner. Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom. Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam. Med denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen, som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla. (Ef 1:15-23)

Vittnesbörd av Vusal Zeinalov

Gud är med oss, prisad vare Herren! Vi sträcker oss mot honom. När jag gick i skolan, det var under den sovjetiska tiden, sa man att Gud finns inte. Man berättade om en som hette Darwin, och att han sagt att människan kom från apor. Nästan skrattretande! Alla ansträngde sig och försökte påstå att Gud finns inte. När jag tänker på det så här i efterhand, tycker jag att det var fruktansvärt. Det fanns naturligtvis några som talade om att Gud finns och att man måste tro på honom. Men de fick möta förakt, och man menade att det var något fel på dem som trodde så. Gud behövs ju inte när vi har det Kommunistiska Partiet och människan är sin egen herre. Människan formar sitt eget öde.

Vittnesbörd av Christian Asplund

Kul att vara här! Jag är så glad över vad vi får höra här. Att vi blir frälsta från döden och får liv. Alla människor vill ju leva men det finns bara en som kan ge liv, och det är Jesus. Vi borde glädjas ännu mer. Tänk att vi får slippa dö. Vi har fått evigt liv hos Jesus Kristus och det ger oss den sanna glädjen.

Hälsning från Marita Leijonhufvud i Örebro

Du kanske kallar dig frälst. Tänker att när du en gång  har tagit emot Jesus så gäller det livet ut. Det är sant. Men det betyder inte ”en gång frälst alltid frälst”. Du kanske har timliga omsorger, försummad bibelläs-

ning och bön eller utebliven församlingsgemenskap. I Hebréerbrevet 10:25 står det. ”Låt oss inte överge våra egna sammankomster.” Allt detta vill föra dig bort från Jesus och tron. Du tänker att det inte är så farligt. Känner dig inte som ”avfälling”! Att du i alla fall är frälst! Men du märker inte att den onde har fått fotfäste i dig; att han är en tjuv och bara vill slakta och förgöra. (Johannes 10:10)

I ett väckelsemöte nyligen påminde mötesledaren om vikten av att leva i förnyelse och i den levande strömmen som flyter fram. Några av syskonen vittnade om hur de upplevt Andens dop och kraft i sitt liv:

Av Anna-Lisa Andersson

- Jag blev andedöpt 1946. Vi var samlade en massa ungdomar och bad. Vi bad länge och kämpade. Vi trodde att vi måste kämpa så, och riktigt slog i bänkarna för att få kraft. Men sedan var det en flicka som en kväll sa: - Ikväll beder jag ingenting, jag ska bara vara tyst. Och vi gjorde så allihopa likadant. Vi låg där bara tyst på knä. Då kom Anden över oss. Många blev andedöpta den kvällen. Det var väldigt underbart. När jag kom ut, kände jag som att träden och allting dansade! Så det var underbart.

Vittnesbörd av Gertrud Johansson

Vi har talat om att Andens nya liv måste få flöda igenom oss. Vi måste låta Andens nya liv få ta gestalt i oss; låta oss bäddas ner i jorden för att det nya livet ska spira. Det är så viktigt. En rad från en sångvers kom till mig: ”Lägg dig med din gåva uti Jesu hand”. Var och en av oss har fått gåvor genom den helige Ande. Lägg dig med din gåva i Jesu hand, så du kan bli använd och brukad av honom.

Vittnsesbörd av Hans Lindelöw

-Jag blev frälst 1973 på hösten i samband med att jag ryckte in i det militära. Då kom jag 100 mil hemifrån. Bort från kompisar och allting kom jag i kontakt med kristna uppe i Luleå. Det var kristna från samfund, gamla norrlandsläseriet, en hel del av dem från EFS, men också andra. De hade själva kommit i kontakt med Jesusfolket, som varit däruppe och vittnat. Även Maranata var däruppe på den tiden. När jag hade kommit till tro och tagit emot Jesus, var jag tillsammans med dessa ungdomar. De gav mig en del skrifter och en familj tog sig särskilt an mig. De var engagerade i EFS och även påverkade av Jesusrörelsen. Bland annat gav de mig en skrift om Andens dop. Jag läste den vid ett tillfälle då jag var ensam en kväll i regementets bibliotek. Där fanns ett litet rum som jag gick in i och gjorde som det stod att man skulle göra: Man skulle be Gud om hans Ande, och tro att man fått Guds Ande och så skulle man tala, och Gud skulle ge ett nytt språk. Det där gjorde jag, och där i min ensamhet upplevde jag att jag fick ett helt nytt språk. Helt plötsligt började det porla. Jag visste inte vart jag skulle gå med det. Så gick några dagar, och Jesusfolket kom på besök och hade möten där i olika lokaler. Vid ett möte skulle man be till Gud för dem som ville bli andedöpta, och ännu inte blivit det. Då skulle jag bli föremål för denna förbön, fastän jag ju redan upplevt Andens dop. Men det skadade väl inte, så de bad till Gud för mig och lade händerna på mig.

För en tid sedan läste jag i en undersökning av Svenska Kyrkan, att endast 15 % av dess medlemmar tror på Jesus Kristus. Det måste ovillkorligen rent logiskt betyda att 85 % inte tror på treenigheten, vilket betyder att skapelseberättelsen kanske inte är sanning för dem och då kanske inte heller Bibelns ord.

Jag är en gammal missbrukare som tror på det som står i Bibeln, att Jesus kan göra allt nytt, och att hans Ande och kraft upprätthåller det som är skapat. Jag var långt nere i mitt missbruk och kunde inte med vanliga metoder sluta, inte heller behandlingshem eller annat lyckades hjälpa mig, men JESUS KUNDE. Hade jag tillhört dessa 85 % icke troende vore jag nog idag död, och det på alla sätt. Jesus tog inte flaskan ifrån mig, men gav mig kraft att sluta.