Vittnesbörd

Vittnesbörd av Veronica Ureña

Jag tänker på en kort bibelvers som jag läst ganska mycket, och det är Psaltaren 16 vers 8:

-Jag har alltid HERREN för ögonen, han är vid min högra sida, jag vacklar inte.

När vi sitter i möteslokalen tillsammans, är det ganska lätt att ha Herren för ögonen, eftersom ju det är syftet när vi samlas till möten. Det är en väldig styrka när vi kan samlas. Vi hjälper varandra att se på Jesus. Sedan, när vi skiljs åt och alla går hem till sina olika liv – sysselsättningar, jobb och vardagen, är det då lika lätt för oss alla – att alltid ha Herren för ögonen? Av egen erfarenhet kan jag säga att det är inte det hela tiden. Det är stor skillnad när man kommer tillsammans, och känner uppmuntran från varandra och och styrkan när vi sjunger tillsammans. Men det är bra att påminnas om att alltid ha Herren för ögonen. Annars kommer vi att vackla. Och det tror jag vi alla känner – att vi vacklar ibland. För vi lever i en mörk värld, som är i den ondes våld. Om vi ska överleva i det här mörkret, så måste vi alltid se på ljuset. Annars kommer vi att vackla. Det är så bra att vi kan samlas och påminna varandra om att vi ska ha Herren för ögonen – även när vi skiljs åt. Amen.

Vittnesbörd av Miriam Hafsahl

Guds ord behöver inte kryddas med världsliga ingredienser. Det behöver inte tillsättas en massa underhållande element.

Jag tycker det är så fantastiskt att det ännu ett år är bibelskola! Jag vet inte hur många år det varit bibelskola här i församlingen; men i alla fall så länge jag har funnits. På samma sätt som det alltid varit. Inga revolutionerande nyheter, inga spektakulära nya sätt att presentera undervisningen på. Utan Guds ord rakt upp och ner, så enkelt som det ska vara. När man ser runt omkring sig, lär man sig att allt mer sätta värde på detta.

Vittnesbörd av Elaine Vidén

Jag har ganska länge gått och tänkt på Guds nåd. Att han har frälst oss. Jag vill läsa ett ord:

-Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta.  Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus. Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det (Ef 2:4-8).

[Läs mer]

Vittnesbörd av Jonathan Rodriguez

Jag har de sista dagarna läst i Johannes evangelium, kapitlen 13 och 14. Och varje gång jag försökt läsa något annat, har jag varit tvungen gå tillbaka till dessa kapitel.

Gud har talat starkt till mig genom dessa ord. Det handlar om Jesu avskedstal till lärjungarna innan han skulle lida och dö; han skulle lämna dem. Därför talade Jesus tröstande. Men Tomas förstod inte vad han menade, och sa rent ut: ”Herre, vi vet inte vart du går!” Filippus ville se Gud. Han förstod inte att han redan i Jesus såg honom. Tänk – lärjungarna hade lämnat allt. De hade satt allt sitt hopp till Jesus. Och nu säger han att han ska gå bort. De hade trott att han skulle befria Israel från allt förtryck. Att han var den om vilken profeten Jesaja sagt: Till hans namn skall folken sätta sitt hopp. Allting kretsade runt Jesus. Alla deras planer och drömmar.

Vittnesbörd av Stig-Erik Westman

I samband med församlingens tältmöten i Falun kom jag att tänka på tabernaklet i öknen. När vi kom fram till platsen så var det första man såg det stora blågula mötestältet och en bit ifrån stod våra husvagnar uppställda.

Då Israels folk slog upp sitt läger på olika platser i öknen så byggdes först tabernaklet upp och sedan sattes tälten upp runtomkring. Då jag såg tältet blev det som en bild för mig som stämde så fint med Israels barn vid Sinai berg. Mötestältet fick mig att tänka på tabernaklet. Vid mötesplatsen i Falun finns också ett stort berg med hoppbackar på, men den bilden försvann och jag såg Sinais berg framför mig. Runtomkring mötestältet fanns husvagnarna där syskonen bodde, både unga och gamla, vilket förde mina tankar till folket som familjevis lägrade sig runt tabernaklet.