Vittnesbörd

Vittnesbörd: Bertil Fredriksson

Det är underbart att vara här. Jag har blivit så välsignad dessa veckor. Varje budskap har gått rakt in i mitt hjärta, varenda predikande broder som har varit här har predikat Guds Ord. Jag tycker det är så underbart med Guds Ord. I Lukas evangeliet 8 berättar Jesus liknelsen om skördemannen som gick ut för att så:

”Säden är Guds Ord”. Det finns så mycket utbud idag. Det finns så mycket när människor samlas under religiösa epitet och uttryck. Men är det Guds Ord man samlas omkring? Den frågan kan man ställa sig. Vad är det som är i centrum, vad är fokus? Det gäller att ha fokus på Guds Ord, och på evangelium. Och på att Jesus kommer, att vi lever i den sista skördetiden.

Vittnesbörd: Marja Strömmare

Det är ett bibelord jag inte kommer ifrån som jag måste få dela med er. Vi befinner oss där Jesus vandrar omkring med lärjungarna efter uppståndelsen. Det är Johannesevangeliet 21, sista delen av kapitlet där. Det är bara en halv mening som drabbat mig så. Jag känner så väl igen mig. Den som känner igen historien vet att Jesus frågade Simon Petrus: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Och Simon Petrus får gång på gång förklara hur mycket han älskar Jesus, och han får ett uppdrag av Jesus: ”Var en herde för mina får. För mina lamm på bete.” Den tredje gången Jesus frågar, står det att Petrus blev bedrövad över att Jesus för tredje gången frågade: Har du mig kär, och han svarade:

Vittnesbörd av Jonathan Asprusten

Jag vill helt kort berätta en historia från bibeln. Jag blev så välsignad när jag nyss läste den. Vi har haft bönedagar i församlingen. Det har varit fokus på att bedja för församlingen och det arbete vi står i. Vi möts av mycket prövningar. Jag läste berättelsen om Josafat. Han var kung i Israel och en stor här kom emot landet:

- Man kom och berättade detta för Josafat och sade: ’En stor skara kommer mot dig från landet på andra sidan havet, från Aram, och de är i Hasason-Tamar, det vill säga En-Gedi.’ Då greps Josafat av fruktan och beslöt sig för att rådfråga HERREN (2 Krön 20:2-3).

[Läs mer]

Vittnesbörd av Simon Beecham

Jag kommer ursprungligen från England, och jag har inte känt Gud så länge, men jag mötte Jesus för en del år sedan när jag var i Trinidad. Jag lämnade England för många år sedan och levde ganska vilt och  använde droger och alkohol. Det var ett liv med mycket festande och mycket resande. Då jag lämnade England åkte jag först till Israel. Där bodde jag i ett par år och var en del ute i öknen  och besökte många platser. Jag levde ett vilt liv och det var som sagt mycket festande. Jag fick jobb på en båt och reste med den runt Spanien. Vi seglade även över till Trinidad och Tobago, och där på Trinidad stannade jag och öppnade ett internetkafé.
Under hela mitt liv hade jag varit nyfiken på vad som kommer efter döden. Vad händer? Finns det någon Gud? Finns det någonting överhuvudtaget? Jag har alltid haft denna undran, och jag tror nog att de flesta har det.
När jag var i Trinidad så mötte jag folk som gick mycket i kyrkan. Jag skaffade mig böcker om Jesus för jag ville veta vad det handlade om. Jag läste om profetiorna, om hur världen ser ut, och funderade på om det som folk sa stämde med vad som stod i bibeln. Jag tyckte att det gjorde det och jag såg även vart världen var på väg och hur människan är idag.

Vittnesbörd av Ingvar Jansson, 92 år

Jag kommer ihåg för femton år sedan. Då stod jag inför den här församlingen och försökte uttrycka mig. Jag var nyfrälst och det var Kjell Roos som på ett tältmöte talade direkt till mig. Han talade egentligen om vilken ”skitstövel” jag var. Att jag behövde söka Gud. Följden blev att jag hamnade i bönetältet, och där fick jag ta emot Jesus.
Det har gått en del år sedan dess. Jag ville ju be och då var det en som rådde mig att be bönen Fader vår. Jag började be Fader vår… och kom till stället där det heter ”…såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro”. Jag stannade där. Jag funderade över det där och tänkte att det var något man måste göra för att komma fram till den fulla frälsningen. Jag fick faktiskt be Herren om hjälp många gånger innan jag fick uppleva det här. Jag fick uppsöka människor och tala med dem. Jag fick söka förlåtelse, och fick i allmänhet det.
Sedan dess har Herren lett min väg. Jag bodde i Sundbyberg i ett hus som inte direkt var lämpat för åldringar. Det var en liten tambur där man inte kunde ställa en rullator, och en trappa upp till hissen.
Då började jag fundera på att försöka få ett annat boende. Jag letade på datorn efter ett, och så kom jag till ett hus, och det såg väldigt intressant ut. Det fanns en uppkörningsramp så man kunde gå med rullator ända in. Jag funderade på det där flera gånger och tog fram det gång på gång i datorn. Det var bara så att det låg i Dalajärna. Men så tänkte jag:
-Det finns väl social service där också, så man skulle väl kunna klara det där. Jag funderade hur det där huset såg ut inuti, och ringde och beställde tid för att titta och skickade dit min son. Han åkte dit och fick se huset. Han sa att det var bra, det var inga större fel på det. Det skulle nog inte kosta så mycket att reparera. Och sen sa han: -Det är ett kapell!
Det var en församling som hade ett litet kapell ute på själva landsbygden. Själva hade de flyttat verksamheten till Vansbro. I alla fall så bestämde jag mig och åkte upp och köpte det här huset. Det måste ju ha varit Guds mening, eftersom han visade mig huset gång på gång då jag slog på datorn.
Nu har vi börjat ha möten, och det har faktiskt kommit folk. Det har börjat att lossna. Vi fortsätter i höst igen, och jag tackar Gud för att jag får vara med och kämpa för hans sak.
Tack gode Gud för vad du har gjort för mig, och tack för att jag får vara en tjänare för dig. Amen.