Zebastian-Vidén

Missionen i Dominikanska republiken.

Dominikanska republiken är ett land i ständig förändring. Jag blev påmind om hur tiden rusar då jag satt utanför ett hem här i Palavé och tittade på husfasaden. Huset byggdes 2006.
Sedan dess har presidenter avlöst varandra, och partiledare har bytt parti. Då, för 20 år sedan, var Leonel Fernández president för andra gången. Han hade tidigare varit president mellan 1996 - 2000, och hade då bland annat satt som mål att modernisera landet. Att göra det till ett litet New York – som jag minns någon sa. Huvudstadens avenyer och huvudleder antog nya former när expressvägar med broar och tunnlar byggdes. Landet blev nog på sätt och vis mer ekonomiskt välmående.

Jag behövde, men kunde inte. Jag törstade men himlen ovanför var som koppar. Du, universums Herre – du har skapat allt genom ditt ord. Du är värdig vårt lov och pris – du är Gud. Universum vittnar om din härlighet och storhet. Galaxer, stjärnhopar, ja, allt vad kloka och visa försöker förstå och utröna, det blev till genom din vilja. Du som är ljus, du som är evig. Du är helig och rättfärdig. Allt vad godhet heter finner sin mönsterbild i dig.

Undervisning

Citatet i rubriken ställs som en kontrast till något. Sammanhanget är att Jesus berättar liknelsen om den gode herden och om porten till fårahuset.

Ser vi ut över världen idag så är det lätt att drabbas av hopplöshet och sorg. Lidande och död gör sig ständigt påmint. Både i populärkultur och verkliga livet.

För några veckor sedan firades till exempel halloween med allt vad det innebär. Ett firande som visserligen kan ses som en kul grej, men som ändå träffsäkert återspeglar världens dans med döden och de onda makter som härskar över den.

Bibelstudium

Inledningsvis vill jag påminna om Jesu undervisning om de anförtrodda punden. Vi läser i Lukas 19:13:

”Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: Gör affärer med det här tills jag kommer tillbaka.”

Vi som tagit emot Jesus i våra liv, såsom Herre och Konung, vi har alla även fått något att förvalta. Något att förmera. Det behöver inte nödvändigtvis handla om att vi alla ska stå på predikstolen och tala för massorna. Men vi har alla fått en gåva som vi har blivit anförtrodda att dela med oss av. “Gå ut i hela världen” var Jesu sista uppmaning till sina lärjungar.

Appell

Ropet hördes klart och tydligt, och alla jungfrurna vaknade upp och började göra sig i ordning. Man hade väntat länge på den här stunden. Ibland hade man säkert misströstat och undrat om han verkligen skulle komma. Tiden hade gått. Det hade blivit sent och man hade blivit sömniga, så till den grad att man hade somnat.
Men nu hördes ropet! Midnattsropet - Se brudgummen är här! Saker var i görningen, och brudgummen var i antågande. Man kunde känna en våg av förväntan, och spänningen låg i luften.
Det kunde såklart kännas lite omtumlande att vakna upp såhär plötsligt ur sin törnrosasömn, att hämta bäringen och orientera sig. – Men man visste vem man var och vad man hade för mål. Man var utvald och man skulle på bröllop. I alla fall hade man det namnet om sig …

Rapport

Zebastian Vidén

“Vi ska ha dop.” Då Tage Johansson ringde och bjöd in till högtidsdag i Gullspång med dop och gemenskap fanns det ingen tvekan. Självklart ville vi vara med och dela glädjen.

Appell

Frågan ställdes av Habackuk då han såg hur våld, ondska och ogudaktighet spred sig till synes obehindrat. Utan några repressalier.

Text: Zebastian Vidén

Text: Zebastian Vidén

Den 24 februari small det till. Oväntat och överraskande, men samtidigt inte. Under lång tid hade de militära styrkorna byggts upp vid gränsen till Ukraina, men ändå, det kändes så osannolikt att något verkligen skulle hända.

Text: Zebastian Vidén

Här på missionsfältet i Dominikanska republiken har de senaste dagarna nyheterna från grannlandet Haiti upptagit det mesta av våra tankar. Drygt 11 år efter att den ödeläggande jordbävningen ägde rum i januari 2010 så drabbades alltså landet återigen av en jordbävning. Denna gång något starkare än sist, men inte lika central.

Text: Zebastian Vidén

För drygt ett år sedan slog corona-pandemin ner i världen som ett bombnedslag. Från att ha varit en värld med i stort sett fritt resande fram och tillbaka över bland annat Atlanten, så stängdes gräns efter gräns ner. Man kan tycka olika om huruvida åtgärderna var berättigade eller ej, men faktum kvarstod.